december 2010

Att ha glömt bort.

Tänk, jag hade glömt bort hur mycket jag kommer överrens med skogen. Vi gick två timmar i ett vintervykort idag och det var sådär tyst som det bara kan vara bland tallar och trots att det skymde och man halkade runt som en galning bland skidspåren på slutet så kändes det i hela kroppen att jag fått tillbaka något jag saknat. Som att få djupsömn när man är utmattad.

Glömde min kamerasladd så bilder får ni inte förrän imorgon, tyvärr. Men nu ska jag sätta mig till bords och smutta på ett glas skumpa och njuta av värmen.

På väg.

Vi är halvvägs framme, snön ligger tyngre än hemma och vi
lyssnar på Hundraåringen och fnissar. Snart är vi framme och kan
bege oss ut i skogen med fyra hundar och en kamera. Ledighet kan
vara det bästa som finns.

För ett år sen.

För ett år sen (på dagen) bodde vi i lägenhet och var varken förlovade eller gifta och hade bestämt oss för att slå ihop våra sidor genom att själva anordna en fest. Ni förstår; hans sida och min sida är som natt och dag. På mannens sida finns det krispiga akademiker med söta flickvänner och förkärlek till Techno och på min sida finns det flamboyanta, flaxande män och kvinnor som tar för mycket plats och får mig att skratta tills jag gråter. Hela nyårsfesten, liksom vårt bröllop, blev en slags socialt experimentell version av Stjärnornas Krig och det var fantastiskt roligt att göra bordsplaceringen och sen bara luta sig tillbaka och se vad som hände.

Är det nyår så är det så vi hade satt ihop vartenda bord vi hade till ett långbord i vardagsrummet och jag pyntade mitten med trollhassel, fåglar och nervositet. Och sen hade vi en fest som varade till fem på morgonen då vi fick slita de sista från Singstar och vänligt räcka dom ytterkläderna.




I år blir det som sagt en aningen mer stillsam variant, och hur kul det än är att arrangera en fest så måste jag erkänna att det är fantastiskt skönt att få åka bort och bli omhändertagen istället.

Gott nytt år på er.

Att vänta på nyår.


Imorgon packar vi in flickorna i bilen och åker för stillsamt nyårsfirande i Småland. Det blir skogspromenader och middag och skumpa och förhoppningsvis någon timmes pilkande på en frusen sjö med varm choklad i en thermos och med fingrarna i mannens tumvantar.

Men tills dess gör vi det vi gör bäst; badar badkar, äter pannacotta och jäser framför brasan.

Att drömma sig bort lite.

När jag blir vuxen ska jag flytta till Prag en sommar och hyra en gammal fallfärdig lägenhet med fönsterluckor av trä ut mot gatan. Det ska vara en stor etta där tapeterna har rasat av på sina ställen och där ska jag bo i några veckor och röka långa cigaretter (alltid dessa cigaretter i mina drömmar) och ligga i timmar i mitt badkar och sjunga franska sånger och dricka vin. Mannen ska vara med och han ska spendera dagarna med att gå på alla virrvarrgator tillsammans med mig och vi ska äta på italienska småkrogar på bakgator och titta på vägmusikanter och kyssas för länge.

Ja, när jag blir vuxen ska jag ta mig en sommar i Prag för alla de här små helgerna vi åkt dit det räcker inte räcker inte alls för fortfarande finns där gator jag inte gått på och restauranger jag inte kan vid namn.

Att tycka synd om sig själv.

Stackars Tooka hade en meningsskiljaktighet med en taggbuske på dagens springa-tills-man-stupar-runda. Det var mycket blod tyckte både jag och Tooka, men mannen tog henne under armen och bar in henne i bilen och när man väl kom hem och fick spola av örat i badkaret fanns det bara en väldigt liten bula och en väldigt ömklig Tooka kvar.

Så nu ligger hon i soffan och tycker förfärligt synd om sig själv medan jag fixar inför morgondagens nyårsfirande och snön kommer närmare över åkrarna.

Let them eat cake.

Det är hålla-andan-vackert utanför huset idag igen, solen drar sig långsamt uppåt och det är sådär kallt att det sticker i fingertopparna när man står ute på vägen i långkalsonger med sin kamera och ber till gud att ingen ska komma. Vem är jag att anmärka på MF och deras OCD:er gällande sin trädgård egentligen, när de ser mig strutta runt på min i långkalsonger, få islandshästar på besök på uppfarten och stå mitt på tomten med en lussebulle i näven och ropa ”Taaaaaant!” så det skallrar i rutorna? De undrar nog vad som har drabbat dom också.

Medan de andra ligger ihoptrasslade under täcket där uppe försöker jag förbereda en baby shower. Det är Fina Ingela från jobbet som blivit preggo och som verkligen förtjänar en surprise-shower. Så nästa lördag blir vi tretton kvinnor i mitt vardagsrum och jag tänkte försöka mig på att baka pastellfärgade macarons, yppiga cupcakes, gräddiga bakelser och champagnesorbet. Är det någon som ska ha en coppola-pudrad baby shower i äkta Marie Antoinettestil så är det hon och jag ska göra mitt bästa för att försöka ge henne det.

Men nu ska jag tassa upp och försöka värma fingrarna mot en sömnvarm nacke ett litet tag.

Att varva ner.

När man har varit ute i kylan finns det få saker som slår en dusch, en filt och lite sällskap. Nu är det dags att dra på sig dunsockorna och krypa upp i soffan framför Public Enemies och äta pepparkakor och pilla en älskad i håret.

Bara de små sakerna.

Jag kan bli lycklig av så himla töntiga saker. En gammal häst i flagnat trä. En vacker krok. En udda djurfigur. Men framförallt saker som doftar; ett ljus som får huset att lukta granskog och kommer i vacker förpackning, badkulor med frizzande bubblor av lavendel och duschtvålar och bodylotions som formligen exploderar av dofter så att det känns långt ut i hallen när man har duschat. Och när det gäller duschkrämer och bodylotions finns det ingen som gör det bättre än Aquolina.

Jag har deras chokladtvål och det finns inte en PMS i världen som inte blir knäsvag och viker sig när man använder den. Detsamma gäller deras lotions; doften sitter kvar i timmar utan att vara tung.

Så har ni inte provat dessa underverk innan så kan jag varmt rekommendera dom! Finns att köpa bland annat hos Eleven.