Godmorgon.

Efter att ha varit lugnt i ett par dagar vräker snön ner igen. Det är nästan så det går i sidled utanför fönsterna. Flickorna vände i dörröppningen och tassade tillbaka upp på övervåningen för att buffa ner sig hos mannen igen under duntäcket. Själv försöker jag tända en brasa (börjar få grepp på det nu) och funderar på vad man ska ge i julklapp.

Vad ger man en syster i julklapp?

Och inte vilken syster som helst, utan den bästa. Den sortens syster som har lockigt hår, fyra barn och en galen exman. En sån som står stilla i världen när allting annat är kaos och som man alltid kan ringa närsomhelst och som svarar efter tre signalen med värme i rösten och säger att hon har saknat dig. Den typen av syster.

Hon önskar sig praktiska saker, som ett par handskar eller en ljudbok, men det vägrar jag. Jag vill skämma bort henne. Helst av allt skulle jag vilja doppa henne i guld och knyta en vacker rosett runt alltihop men det blir ju lite svårt. En gång försökte jag ge henne en resa någonstans dit det var varmt och där människorna skrattade med hela ansiktet och inte bara ögonen, men hon tackade nej. Hon kunde inte åka utan barnen utan att få dåligt samvete. Det är sån hon är. Så nu funderar jag på att låta hela familjen åka.
Eller att leta upp en Napoletansk Mastiff – tydligen har hon fått ögonen på en såndär bjässe och får något mjukt i blicken när hon pratar om dom. Hon har redan tre hundar (jag vet) men ändå. Vill min syster ha en Napoletansk Mastiff dreglande hemma så borde hon få ha det.

Nu ska jag se om jag får upp familjen ur flanell-lakanen. Idag är en dag att bli insnöad på.