Det här är Världens Finaste Nelly, och utan henne vet jag inte vad jag skulle göra. På riktigt. Hon är som ett öppet fönster för mig; en paus och ett ställe att få vind i håret och skratta och dricka för många daiquiris på. Hon är mitt skepp och jag älskar henne.
Hon är den som fått med mig på saker jag aldrig trodde jag skulle ställa upp på. Som att ta sig in på Breeze och fuldansa i timmar och sjunga ”Eye of the tiger” lutandes mot varann i karaoken tills bartendern gör stryptecken och pekar oss av scenen. Eller som att gå fram till avdelningschefen på huvudkontorets firmafest och först lura av honom alla drinkbiljetter och sen säga att man aldrig tyckt om honom. Egentligen. Eller sticka ett sugrör i en lime och skicka den med en kypare fem bord bort på uteserveringen till någon man absolut inte känner och se vad som händer.
Hon har gjort allt för mig. Skrattat, när allt varit roligt (eller tråkigt eller tragiskt eller förvirrande, för den delen). Tröstat, när allt varit nere. När jag varit singel och hjärtekrossad har hon skrapat upp mig ur soffan, serverat mig champagne, satt på sig en paljettklänning som skulle göra Miss Inga avundsjuk och sen stöddruckit tequila med mig på Lilla Torg en måndagskväll när hon skulle upp och jobba bara några timmar senare men inte stod ut med att se mig nere. När jag inte var singel och hjärtekrossad längre kramade hon mig länge, länge och sen gav hon mig den vackraste, knasigaste, roligaste, mest salamifyllda möhippa jag någonsin kunnat drömma om.
Hon är mitt finaste, mitt allra bästa, och om hon bad mig skulle jag göra vadsomhelst. Och inte bara då.
Underbart välskrivet om en underbar vän, – grattis till dig som har henne i ditt liv!
/Anna-Karin
Jag är tårögd, du skriver så fint, om en älskad vän och om allt annat. Dina bilder är helt underbara och jag blev förälskad av att läsa din beskrivning av kärlek. Jag tror att jag har hittat en ny favorit i bloggvärlden! Tack!
Tänk om man hade en sådan fantastisk fin vän.!