Arlanda.

Det är något särskilt med flygplatser. Den där doften framförallt; av resväska och gummimatta och äventyr, men även känslan av att vara på väg någonstans tillsammans med andra. Jag sitter med kollegan och dricker isté och biter på naglarna ful ovana, jag har börjat igen och om en halvtimme är jag påväg i ett flyg ännu en gång.

Det har varit två dagar med skrattande och handskakande och kramande – jag njuter av folksamlingar och hela den där föreställningen det är i sig att stå framför människor och prata, jag erkänner det. Och av kontrasterna; det lilla bolaget med dunjackskramar till det lite större med ytterrockskramar; hela tiden med det där kostymfrasandet runtomkring och doften av nybryggt kaffe och skrapandet av stolar hos otåliga säljare. Jag får gåshud av såna miljöer. Det är det jag kan.

Men nu är den här veckans resdagar över och imorgon är det kontoret igen och jag kan gå tillbaka till att ha bekväma jeans och varm choklad.