Idag har nästan all snön försvunnit och flickorna behövde inte längre glo surt på mig när jag försöker tvinga ut dom. Taket läcker igen men det är inte så mycket att göra åt; bara sätta dit en liten kopp och hoppas att hantverkaren kommer idag som utlovat. I morse började Tant skälla från övervåningen och när jag kikade ut såg jag en vacker, solnedgångsröd Flatcoated Retriver spatsera runt på gräsmattan.
– Det är lugnt! ropade jag till mannen. Det är en flatte i vår trädgård!
Fem minuter senare kommer han ner, yrvaken och med håret på ända, och undrar varför jag ropar invandrarfientliga saker om folk i vår trädgård.
ja. Hans lomhördhet är lite en av skälen till att jag älskar honom.
Här hemma är det i stället jag som hör som en kratta 🙂