Idag är det så kallt att fingrarna stelnar i tumvantarna. Rysskyla kallar folk det och letar fram gamla pälsmössor och står och stampar vid busshållsplatser och röken stiger ur munnen på en i små pustar när man pratar.
– Titta! säger jag till min man och pekar. Ser du? Livsandarna lämnar mig!
Men han bara skrattar och värmer min nästipp med tummen.
Nu är det sista veckan innan semestern och jag kan knappt tro det. Bara fem arbetsdagar till sen har jag drygt två veckor på mig att gå hemma och flytta på skåp och pilla med saker och baka och anordna världens Norénjul. Det är en Norénjul inte bara för att det är första julen vi anordnar som gifta och i vårt nya hus, utan mest för sällskapets skull. Det kommer att bli en intressant skara bestående av min mamma stridsvagnen och hennes fluffiga man, min fina drogliberala svägerska, min syster och de fyra dvärgarna, Svåra Lena, mannen, mannens pappa, åtta hundar (alla från min sida såklart, kvinnorna i vår släkt har något för hundar) och slutligen mannens mamma (som inte tycker om hundar. Alls).
Ja.
Det kan bli spännande, det här.
Hela julen har en förmåga att vara väldigt spännande, både på gott och på ont 😉
Du kan skriva, du! – Tack för att du förgyllde min kaffepaus.
Blev smått förälskad i ditt fina nya (gamla) skåp och kan verkligen förstå att du väntade ivrigt på att det skulle komma. Kanske får vi kika in i det när du fyllt det? =)
Ha en riktigt skön Lucia!
/Anna-Karin
Tack för kommentaren!
Vilket underbart skåp du hittat i inlägget nedan 🙂
Jisses! Vi har inte ens tänkt tanken att försöka slå ihop mina föräldrar och min svärmor till jul. Det får bli någon gång i framtiden…