Att se en salukibalett.

Vi tog med oss flickorna ner till havet igen och solen har varit riktigt trött idag och legat längs med horisonten sen i morse och där, mellan ängarna och havet, fick flickorna springa sig trötta medan vi stod och stampade och värmde fingrarna i varandras armhålor.



Och nyss kom grannen förbi med sina islänningar så nu klappar hjärtat lite fortare och händerna doftar häst.

6 kommentarer till “Att se en salukibalett.

  1. Fantastiska bilder. Och jag förstår det där med att lukta häst – får man chansen efter ett långt uppehåll väntar man gärna en stund med att tvätta de där händerna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg