Hur gör ni med det där? Med löften? När jag var yngre höll jag benhårt på att ha iallafall ett löfte att kämpa med. Som om det hörde till. Men nu för tiden vet jag inte riktigt vad jag ska komma på som nyårslöfte eftersom jag inte röker längre och jag är ganska bekväm med att inte träna särskilt mycket heller. Det ryms inte riktigt i min livskvalitét så att säga.
Dessutom är jag en sån person som jobbar med mål hela tiden, både på det yrkesmässiga och det personliga planet. Jag brukar stå framför min personal och knacka med pennan på white boarden och be dom att berätta när de började jobba i morse. Alla tittar förvirrat på varann och svarar ”klockan åtta?” som om jag tappat förståndet. Men jag ser det inte så. Jag börjar jobba klockan 06:10. Det är då min väckarklocka ringer och dagen början. Då börjar jag jobba.
Och jag tror på mål. Om man inte har mål så vet man ju inte vart man är på väg. Men löften? Jag har lovat min man att älska honom så länge det är fysiskt och mentalt möjligt, och jag har lovat mig själv att alltid försöka utvecklas och att aldrig fastna. Och dessutom har jag haft som äktenskapslöfte att raka benen varje dag, trots att prästen satte kaffet i halsen när jag berättade vad jag ville ha för löften och jag fick argumentera kraftigt i en halvtimme om att det minsann var tydligt att han aldrig hade behövt raka benen för då hade han förstått hur vansinnigt tråkigt det är och hur mycket kärlek det då ligger i att lova någon att raka dom. Varje dag.
Han gav upp tillslut.
Så inför det här året håller jag mig nog till de löftena jag redan har. Och skulle jag komma på några nya under årets gång så tar jag dom då. Men tills dess; jag, min krispiga man, min utveckling och mina rakade ben.
