Halva dagen har gott och pulsen börjar lägga sig och håret har åkt upp i en knut för att inte störa bland allt skrivande och räknande och analyserande, och efter en kort sväng ute på gågatan där solen ligger så lågt att man blir bländad sitter jag nu här med en chai och en pepparkaksmuffins från Espressohouse. Kanske inte världens mest näringsriktiga lunch, men det är gott och snabbt och höll mig från kaoset inne på Zaras mellandagsrea.
Och jag har äntligen fixat klipptid! Håret är just nu en smärre katastrof och jag har saknat min fina frisör. Men på torsdag är jag där igen och kan luta mig tillbaka och följa honom med blicken i spegeln och skratta åt hans virrvarrspratande och njuta av hur hans handleder fladdrar som fåglar runt mitt huvud. Det är någon grej jag har med frisörer; de måste vara manliga. Jag vet inte varför. Jag bara litar mer på att en man aldrig skulle försöka sig på något med mitt hår baraföratt.
Men nu ska jag äta upp min muffins och ta ett kramvarv bland de kollegor som börjat sent och som jag ännu inte kunnat hälsa välkommen tillbaka.
Har själv precis varit och klippt mig…det är bland det bästa, att komma hem från frisören med nyklippt hår och bara få känna sig som en ny människa.