Att fortsätta dagen.

Klart att fröken vann. Så nu har jag stått på ett fält och kastat saker och tittat på när de sprungit i cirklar och kameran har fångat Tooka i den klassiska kaninposen; på språng med bara bakbenen i marken och med öronen i luften.

Jag vet att några av er undrar vad jag jobbar med egentligen? Jag är försäljningsansvarig på ett medelstort, börsnoterat bolag. Eftersom vår interna säljavdelning är ganska nischad arbetar vi även med återförsäljare som säljer våra produkter, och det är dessa jag ansvarar för. I praktiken innebär det att jag har hand om en fem, sex bolag och deras säljare – ungefär 80 personer skulle jag tro när man slår ihop det. Jag åker runt och håller utbildningar och sätter upp säljmål och ansvarar för att de levererar det antal kunder vi förväntar oss och med den kvalitén vi vill ha. Jag väljer nya återförsäljare att knyta till oss och jobbar med att stärka relationerna med dom vi har. Ska man förenkla det hela kan man säga att det handlar till stor del om att entusiasmera; jag ska se till att våra åf och deras säljare tycker att vi är Bäst i Världen så att de vill skaffa oss tokmycket kunder, men samtidigt vara skräckinjagande nog att få dom att göra det med stenhård kvalitet. Det senaste halvåret hade jag vår egen lilla grupp interna säljare också, men nu har deras ordinarie chef kommit tillbaka från pappaledighet så nu kan jag återigen koncentrera mig på de externa.

Om du frågar mig så har jag världens bästa jobb och framförallt på Världens Bästa Bolag. Jag skrattar så jag gråter minst en gång per dag, och det är precis så det ska vara. Det kan vara stressigt och hårt och resultatinriktat utanför de där väggarna, men så snart jag kommer in och dörren går igen bakom mig och jag får sätta mig och äta frukost med de där komplett galna människorna jag arbetar med och jag får sitta lutad mot någon och hosta av skratt; då är allt värt det. Faktiskt.