Hela dagen har jag längtat.
Sen jag gick upp i morse med kakaduafrisyr och kuddskrynklor, sen jag satt på bussen på vägen till jobbet och koncentrerade mig på att inte må illa, sen jag suttit vid skrivbordet och gratulerats för bra resultat, sen jag gick på lunchen och blev festivalblöt i regnet, sen jag väntade på bussen på vägen hem bredvid en kvinna som sjöng för sig själv, sen jag hämtade upp flickorna från hunddagiset och fick svansviftande salukikärlek i korridoren.
Sen dess.
Och nu är jag äntligen hemma och soffan är randigt inbjudande och tjockisjeansen har bytts ut mot fullångkalsongerna och två salukisar ligger som kommatecken under filten och strax, alldeles snart, ska jag få chilistarka nudlar med entrecote och så många Snapples som jag och Alva orkar dricka, och mannen doftar skog på halsen när jag kysser den och det enda han säger är ”finaste du” och låter mig ligga kvar där, i min torsdagsdimma, medan han tänder öppna spisen och berättar om hur han saknar musik ibland när jag inte är nära.
Det är den där tröttheten som kommit över mig idag, den där dova, tunga som gör att jag gäspar med hela ansiktet på möten tills billingchefen lutar sig fram över bordet och stoppar en penna i munnen på mig och säger ”sov kvinna!”och ler med ögonen. Och Vackra Elma som stryker mig över ryggen när hon går förbi och frågar om jag vill ha något, vadsomhelst, och jag säger tack men nej tack men ändå kommer hon med något sött som jag faktiskt är sugen på och så lämnar hon en grön tygkasse med Vänta Barn-Böcker vid mitt skrivbord och viker in öppningen så det inte ska synas.
Och affärsområdeschefen dansar indiandansen för mig och lovar att köpa mig en iPhone och då kan man inte så mycket mer än att sätta händerna för ögonen och skratta men ändå, trots detta, har jag längtat sen i morse efter just det här.
Att vara hemma.
Underbara du och fantastiska text! Blir glad i hela kroppen när jag läser dina ord.
Hemma är alltid bäst. I alla fall när man är så där behagligt trött som man lätt blir med ett litet knytt i magen.
Underbart! Precis så där längtar jag också hem om dagarna, till att bara få vara hemma och mysa. Jag är en riktig hemmaråtta, helt enkelt.
tror jag stjäl dina” kuddskrynklor…haha! Nästa gång någon påpekar nått om rynkor i damens fejja – då talar jag bestämt om att det faktiskt är kudd skrynklor!
Tack!
Men ååå, va gulligt med hunddagis! När jag var ett litet barn så ville jag jobba på hunddagis och rasta tjugo hundar på samma gång och ge dem hundmassage!
Du skriver helt fantastiskt, här hemma är också brasan tänd,och bästa gos filten på efter en timmes skottning och en hård arbetsdag. Det är såå underbart.
Kan bara hålla med dig. Hemma njuter man.
Sköt Om Dig !
KRAM
Kanske det finaste och bäst formulerade jag läst av dig. Njuter av dina ord och vardagsguldet du strör runt dig. Du får mig att vilja skriva mer (och då är det ändå mitt levebröd). Tack!
Håller med! Att komma hem och bara vara……..Mmmmm
När jag blev gravid upptäckte jag något märkligt… För första gången i mitt vuxna liv, tyckte jag att tiden gick LÅNGSAMT… 😀 För mig, en ganska ovanlig känsla… För jag har alltid tyckt att tiden RUSAR… Intensivt jobb, mycket på fritiden… Och helt plötsligt DROG sig dagarna fram… Kanske för att jag hade tankarna på annat håll… 😉
Ha en härlig fredagsfrulle! //Carin
Du skriver så härligt att jag har svårt att inte låta en (glädje)tår glida ner för min kind. Kan var gravid hormonerna också 🙂
Vilket Ljuvligt liv! Åh jag liksom sympatinjuter med dej!