Det är det jag gör; ligger som en padda på rygg i soffan med Tooka på magen och tittar på Say yes to the dress och hormongråter åt alla bröllop och sörplar smoothie och värmer mig. Det enda vettiga som pågår är att jag har en tvätt på gång i tvättmaskinen som jag alldeles snart ska masa mig upp och ta hand om. Men inte ännu. Jag har ungefär en halvtimmes paddande kvar tills det är dags.
Tänk, nästa onsdag är det dags för första ultraljudet. Jag tror inte att jag kommer kunna på riktigt slappna av innan dess; innan jag fått se att det faktiskt finns något där inne som lever. Som det är nu ligger jag bara i soffan och ger mannen veckouppdateringar och säger nu tillverkar jag fingrar eller jag är lite busy här, jag tillverkar hjärnan just nu – maffiga grejer och han hummar imponerat och klappar mig på magen – men jag fattar det inte riktigt. Och man vet ju aldrig. Jag behöver få se det där lilla hjärtat ticka för att på riktigt kunna sänka axlarna och känna efter hur det känns.
Men tills dess försöker jag skapa ett vilohem för den lilla bönan med skräp-TV, smoothie och fritt utrymme i fula långkalsonger. Jag antar att det är det enda man kan göra.
Spännande med första ultraljudet! Jag håller lite mentala tummar här hos mig, för att allt ska se bra ut! Och jo, att göra som du gör, det låter som ett mycket bra sätt.
Ultraljud är magiskt 🙂
Byxorna är tvättade och jag kommer in med dem så fort vädret är lite varmare än inte alls 😉
spännande med Ul! kraam
Ojojoj vad spännande med första ultran! Du har helt rätt taktik! Du ska bara fokusera på att göra det mysigt för den lilla bönan, och vad kan då vara bättre än chill och skräp-TV? 🙂
Hihi, jag gillar dina ”veckouppdateringar” till maken! Och det där med mangosmoothies får det att vattnas i munnen på mig.
Lycka till på ultraljudet kanske man inte säger, men jag önskar er allt gott!
/Anna-Karin
Måste vara en otrolig känsla att uppleva det första ultraljudet! Så mäktigt!
Ultraljudet är ju höjdpunkten… istället för att bara få höra ett ”tuff-tuff” tåg få se en liten odefinerbar varelse röra sig på monitorn. Fascinerande är det när man får det beskrivet att här är huvudet och här är benen som sprattlar och här ser du hjärtat som slår… Då..helt plötsligt blir bilden klar och man ser allt på monitorn. Fantastiskt!
Lycka till med ultraljudsbesöket och njut av en skön söndag.
Stor kram
Emma, bara en varning! När Du får bilderna från ultraljudet så gör inte som jag, laminera (plasta in) inte bilderna. Just den sortens ultrljudsbilder klarar inte det utan blir becksvarta. Nu kanske Du inte har laminator på jobb men jag arbetar inom barnomsorgen och där finns massor.
De glömde varna mig på ultraljudet vilket de brukade göra och eftersom jag var rädd om bilderna på Kalle-Greta som var arbetsnamnet på Johannes så laminerade i jag dem och grät floder när bilderna försvann framför ögonen på mig. Jag fick dubbla bilder på andra ultraljudet för de tyckte så synd om mig.
Det är en speciell känsla att se sitt lilla frö första gången.
Lycka till
Kram
Milott
Åh, va mysigt! Jag har bara gjort ett UL i vecka 18 när jag varit gravid, är det annorlunda nu?
Åh vad spännande 🙂
MAGISKT
Det blir jo spennende…. Da føler man seg riktig ”med barn”
Åh precis så kände jag när jag väntade vår son som idag är 2,5 år och världens charmigaste lilla kille. Njut och mys och lycka till med graviditeten.
Första ultraljudet var magiskt…. Innan kunde jag inte på riktigt, fatta, att jag var gravid… Så såg man det lilla hjärtat som tickade…. Och med ens så var allt på riktigt… //Carin