Jag har sagt det innan; jag trivs med att korttidslanda i Stockholm. Det finns en rörelse i den här staden jag dras till; en nästan orolig och piskande sådan. Malmö är mer som en lat huskatt med loja rörelser, här är däremot gatorna snabba och vassa i kanterna och människorna rör sig på ett helt annat sätt. Jag tar med mig en av coacherna på thailunch och vi pratar så vi nästan glömmer av tiden och curryn är stark och söt på samma gång och jag älskar det, och coachen skrattar ljust och berättar historier om jobb man cyklar i och ibland lutar hon sig fram över bordet och sänker rösten när hon pratar – som om hon är på gränsen till att berätta en hemlighet – och det är den typen av engagemang i människor som jag dras till.
Planet hem går vid kvart i fem och då kommer den lockige att vänta på flygplatsparkeringen med en varm bil och dofta lakrits, och jag kan sjunka ner i sätet och pusta ut och njuta av att höra hur hans dag varit under tiden vi kör hem. Och i väskan ligger hundben tre stycken! jag snabbhandlade i en djuraffär och det pirrade av förväntan när jag plockade på mig det tredje och det blev tydligt att ja, de är tre nu och imorgon är det så. Tre.
Men först ska jag jobba klart och ta mig till flygplatsen och fnissa åt affärsområdeschefen. Sen är det nästan fredag igen.
Jag gillar Stockholm för alla dessa dumplings och sushi ställena men jag vågar aldrig öppna munnen där. Känns som att min fjuttiga skånska blir till bred trelleborgska när jag är där…Och så lyckas jag jämt få influensa i Stockholm…;)
Om noen år er det da tre barn OG to-tre hunder;-) Større bil? Audi Q7?!!
Låter riktigt fint – speciellt det där med tre. Vi hade TVÅ i ganska många år, men nu är maken tveksam till TVÅ lurviga en gång till. Och visst; det kan ju räcka med en katt, en hund & två grabbhalvor – samtidigt som en till hund inte skulle ta SÅ mycket mer plats… 🙂
Härligt med TRE! 🙂 Jag har förälskat mig i salukis sen jag började läsa din blogg & det är inte helt omöjligt att en sån dam får flytta hit när barnen blivit lite större & gammeltiken får lite sällskap igen.
Jag väntar så på vår Stockholmsresa fast jag är livrädd för flyget 🙂
Kan bara skriva under på allt du skriver om Stockholmskänslan…..så ÄR den,ljuvlig i lagom mängd,ser att du har träffat den undersköna Malena ,har länge följt hennes blogg den är också ett guldkorn som jag älskar….och så kuuul med ”farbrorn” alltså den tredje…
Kram
Så mysigt det låter med tre!!! Igår träffade jag en saluki flicka som var så fin men lite rädd.Kul för jag minns inte när jag sett en irl. Skönt att komma hem efter storstan även om jag oxå gillar pulsen. M
Å vilket akut Stocksolmslängt jag fick nu… Eller också är det ett allmänt längt bort några dagar, eller jag behöver inte åka bort förresten. Jag skulle bara vilja vara lite ledig. Ligga kvar länge. Dammsuga i mysbyxor. Dricka kaffe hela dan i oduschat hår. Mmmm det var länge sen…
Tyckte förresten det var taskigt att visa den goda pastan. Och dessutom berätta att du får den tillagad. Hurrn tur har du haft människa? Så mycket kärlek… Recept kanske?
Ja, trevlig kväll! Kram L
Jo, jag älskar ju att bo i en storstad med fart och fläkt och blir snarare lite småstressad av människor som pratar långsamt och går i snigeltakt. Men visst är det tur att vi alla är olika…?
Jag gillar Stockholmspulsen i lagom doser… lika roligt som det är att åka dit en weekend, lika härligt är det att komma hem till lugnet igen.. roligt att du träffade Malena förresten.
Stockholm är bra eftersom (nästan) alla vänner och bekanta och familjen finns där. Men bo där? Nej, vi drar oss utåt och försöker slippa den där hetsen.