Att vara som en scout.

Såhär ser mitt skrivbord ut nu för tiden. Detta är, så att säga, mitt överlevnadskit som jag bär med mig på resor och på jobbet för att kunna klara dagen. Ett plommon, ett äpple (det hade jag dock hunnit äta upp innan jag tog den här bilden), en påse sura bilar och en vansinnigt sötsnuskig men ganska effektiv Special K-bar. Detta trycker jag sen i mig i en jämn ström under dagen för att undvika Det Hemska Blodsockerfallet som annars kommer som ett brev på posten mellan frukost och lunch samt lunch och kvällsmat. Blodsockerfallet ska skys som pesten eftersom det inte har något som helst bra inverkan på humöret eller på välmåendet. Det har till och med hänt att jag har börjat gråta om jag inte kunnat äta något fort nog. Jo, jo. Här är man stabil, förstår ni.

Tänk, halva dagen har redan gått och inte bara det – nästan hela arbetsveckan också! Det måste vara vårkänningarna som gör att tiden går så mycket fortare nu för tiden. Även om det inte finns mycket vår att skryta med i Malmö idag så är det iallafall ljust och det finns ingen snö och olivträdet kan stå ute på balkongen utan risk för frost. Och då är man ju en bra bit på vägen, måste jag tycka. Och det där med att häcka under ett täcke i en soffa är ganska mysigt det med.

Så det kan gott fortsätta regna här idag när jag tänker efter. Ja. Så soffhänger vi allihop ikväll. Det är vi värda.

13 thoughts on “Att vara som en scout.

  1. Haha – min äldsta son var på sitt första scoutmöte igår (fråga mig inte var han fick den idéen ifrån, själv är jag ALDRIG redo). Jag ska fråga om det här är ett kit de vill att jag ska skicka med..! 😀

  2. Här har vi äntligen sol idag! 🙂 Men massor snö ännu tyvärr! VART ska vi lägga all snö? Vill ni inte ha lite kanske?

    Låter som om du har en utmärkt skön kväll planerad!

  3. Jag tycker också att dagarna går i hiskelig fart ändå är jag vaken fler timmar nu än när under vinterhalvåret. Och effektiv och full av energi dessutom. Härliga vår 🙂

  4. Blodsocker inget att leka med. Jag svimmade på pendeltåget två gånger när jag var gravid. Andra gången frågade syster på BVC mig hur min frukost såg ut innan jag tog pendeln till jobbet. Frukost sa jag, den äter jag på jobbet, som jag alltid har gjort. Efter den gången svimmade jag inget mer för jag åt frukost hemma. Förstod det av blicken hon gav mig.
    Man lär sig hela livet.

    Kramen

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *