april 2011

Att ha sommarväder.

Vi äter frukosten ute idag, eftersom vädret är fantastiskt och vindstilla och man kan sitta klockan halv tio i bara linne och gräva ner tårna i gräset och äta rostat bröd. Kan det bli bättre än såhär? Återigen; jag förstår inte hur vi klarade oss utan trädgård. Någonsin.

Sigge är mycket intresserad av mannens brandy-marmelad tills han upptäcker vindruvorna. Tydligen är Sigge en vegetarian av stora mått mätt för han slukar druva efter druva utan att ens tugga och jag skrattar så jag tjuter åt hans koncentration när han ska fånga dom i luften. Tant tittar avvaktande på hundpoolen som håller på att blåsas upp och Tooka sitter på en egen trädgårdsstol och tittar ut över åkrarna. Vilken skillnad det är i liv för dom också, hundarna. Från lägenhet till dörren-alltid-öppen-hus där de kan drälla ute i solen så länge de vill och tugga pinnar och jaga boll och sova utslagna i skuggan.

Idag blir det till att måla klart alla fönster! Det blir en enorm skillnad. Därefter är det grunden och nocken kvar och sen har vi ett hus vars utsida matchar insidan lite mer. Vad ska ni hitta på?

Att ha firat påsk.

Efter ett dygns fiskande och ätande och lite mer ätande i Karlshamn är vi nu tillbaka, hemma, och rör oss i trädgården som lata humlor. Vi har lagt de senaste fem timmarna på att måla fönster och nu är snudd på hela framsidan klar (tack och lov) och kroppen värker och skinnet svider lite av solen men det är så fantastiskt roligt att se resultatet att det gör inget. Vår svarta, dystra skånelänga är snart en gladare, lättare version av sig själv. Snart.

Men nu måste jag gå och stupa i en utemöbel och ta tillvara på den sista solen. Ikväll blir det en film, ett paket Ben&Jerrys och total avslappning i soffan. Finns inget bättre efter fönstermålning, faktiskt.

Att ha världens bästa dag.

Vissa dagar är bara sådär magiska. Den här är en sån. Jag har hunnit med så mycket som jag länge längtat efter; jag har suttit i solen och ätit vattenmelon och jag har njutit av värmen i bara linne och mannen kom hem efter golfen och överraskade mig med ett stort olivträd och de trädgårdsmöbler jag siktat in mig på och det är ju så fint gjort att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen.

Och mer? Finaste Nelly kom på blixtvisit med sin mops Anders och det var så fantastiskt skönt att se henne igen, och Svåra Lenas John har flyttat in och hon tycker att han är på tok för snygg (det hör jag på hennes skratt) och äntligen, äntligen har jag börjat med att måla våra fönster som jag tjatat om så länge (hur de såg ut innan kan ni se här). Jag vet inte varför egentligen, men jag stod helt enkelt inte ut med allt det där svarta och under tiden jag låg på alla fyra på gräsmattan och målade spröjsen muttrade jag om hur tusan man kan välja att göra allt så dystert och att den förre ägaren förmodligen låg i skilsmässa när hon tyckte att det var en bra idé.

Så nu är jag vansinnigt mör i kroppen och ryggen värker lyckligt mellan skulderbladen, så nu ska jag sjunka ner i soffan och vänta på att bli serverad pasta med köttfärssås och mängder av parmesan. Världens bästa dag, helt enkelt. Världens!

Att ha mornar utan klocka.

Att gå upp lite för tidigt och dricka ett stort glas mjölk i köket och bli alldeles kall om fötterna, för att sen tassa tillbaka upp och ha en älskad som lyfter på täcket på sin sida sängen så att man kan krypa ner till hans värme och somna om medan hundarna sömnigt sträcker på sig och hans skäggstubb gör små märken på ens panna. Kan inte det vara det bästa som finns?

Jag tror det.

Alla preggos pastadröm (och icke-preggos också för den delen).

Jag har ju tjatat mig blå om min pasta med ädelostsås, men slarvigt nog har jag aldrig lagt ut receptet. Och så kan vi ju inte ha det! Så här kommer det; receptet på denna superenkla och ljuvligt goda pasta:

Ingredienser:
1 paket färskpasta
1 chunky bit ädelostsås – helst Stilton
1 burk creme fraiche (2 dl)
1 paket bacon

Stek baconet knaperstekt och lägg det att fetta av sig på en bit hushållspapper. Koka pastan. Släng i creme fraichen i en kastrull eller stekpanna, smula ner osten.
Jag använder Stilton eftersom jag äääälskar mögelostar med smak och för just det här ändamålet är den enastående. Jag stoppar i en ganska rejäl bit, ungefär som en knytnäve kanske. Gillar man lite mjukare smak skulle jag nog rekommendera gorgonzola eller nån såndär blå halvmåneformad sak man kan köpa på ICA.
Låt osten smälta i creme fraichen (bubbla om du är preggo) och sen – voila! Färdigt! Stjälp upp pastan på en tallrik, på med såsen och släng baconen överst – på så sätt mjuknar de inte och ger perfekt sälta till rätten.

Som sagt; vansinnigt enkelt (och vansinnigt onyttigt). Och herrejisses så gott.

Att snart vara ledig.

Det är en förbaskat härlig dag idag. Känner ni det? Solen är framme och gatorna ligger vindstilla och en hel fyradagars ledighet ligger framför oss och väntar. Och på jobbet blir det fredagsfukost idag och jag har hört rykten om att det ligger ett stort cellofanprasslande påskägg på skrivbordet och om det finns något jag gillar mer än fredagsfrukost så är det ju lösgodis.

Skärtorsdag, alltså. Bra grejer.

Att vara förutsägbar.

Gissa vad vi gör? Just det. Vi grillar och kisar mot solen och njuter av värmen. Vi är förutsägbara, jag vet. Men det är detta som är så skönt med att leva, tycker jag. Rutinerna. Lugnet. Mat. Kvällssol i en egen trädgård. Den oslagbara minen hos en förnäm vinthund. Allt det där.

Och jag har mannens gymbrallor och en löjligt stor kopp mineralvatten och i kylen väntar en gigantisk melon (Bönans flavor of the week) och jag är sådär trött av två dagars resande att jag är liksom varmtung i kroppen och njuter av att sitta ner. Och bästaste Niklas på Smelink fixade den horribla spamkommentars-terrorn jag var utsatt för hela dagen och biltermometern visade 18 grader när jag blev hämtad på stationen och det stora trädet på uppfarten har slagit ut med tunga, knyckliga blad. Och så har jag ju er; världens bästa läsare.

Så nä, här händer det inte så mycket. Men jag har det förbaskat bra, faktiskt. Jag har ju det.

Att åka tåg med Bönan.

Japp, nu är vi på väg igen. Jag och Bönan och albatrosstuttarna ska till Linköping med Mammavikarie-Murre och idag blev inte riktigt lika tidigt – idag räckte det att gå upp kvart i sex. Fortfarande ingen sovmorgon, men en himla massa bättre än klockan fem. Sova kan ja göra i helgen.

Tänk att det är onsdag idag! Redan. Och så har vi bara imorgon kvar av arbete sen blir det den där påskhelgen jag så förtvivlat gärna vill fylla med trädgårdsmöbler och mer plantering och sovmornar. På lördag åker vi till svärföräldrarna i blekinge för ett dygns påskmatssvullande och sköna promenader, annars ska vi bara vara hemma och ta hand om huset och varandra och äta för mycket Ben&Jerrys och annat som vi tycker om att spendera lediga dagar med.

Men nu ska jag ta hand om Mammavikarie-Murre och lägga planer och skissa på förslag! Det kommer att bli en produktiv onsdag, det här.