Det är sant. Jag är drabbad av en symaskinsförbannelse. Jaså, ni tror mig inte? Lyssna här då:
Jag fick en symaskin i julklapp. En enkel sak eftersom jag inte har en aning om hur man syr och jag behövde bara något lättmanövrerat som klarade av att sy raksöm eftersom jag hade fått för mig att jag minsann skulle börja sy. Sagt och gjort; jag satte igång. Den höll i ungefär… en halv dag, kanske? Sen trasslade tråden in sig konstant vilket innebar att man efter varenda liten söm fick pausa och reda ut trasslet för att sen fortsätta ett litet tag, pausa, reda ut trasslet – och så vidare. Ni fattar. Man kunde bli knäpp över mindre.
Så mannen åkte i förrgår in och köpte mig en ny maskin. En stadig, grå sak från Singer som hette Heavy Duty och klarade av vad som helst enligt affären. Det skulle inte vara några problem; den hade gått 1500 timmar i testfabrik utan ett enda litet fel nånstans. Toppen. Och ja; den var en dröm! I ungefär en dag. Sen började det. Den lilla ”korgen” som håller underspolen flyttade på sig vilket innebar att det inte gick att sy eftersom nålen gick rakt ner i plast. Vi lyckades öppna den och få rätt på det så att den funkade i ca 20 minuter till, sen var det samma sak igen. Tvärstopp.
Ungefär där höll jag på att bli en smula sinnessjuk.
Och nej; det var inte mitt fel att den gick sönder. Jag sydde raksöm i tunt bomullstyg och den där mojängen som det var fel på måste man liksom skruva isär maskinen för att nå – det fanns alltså inte en chans att jag på amatörbevåg lyckats paja den bara genom att sy eller genom att trä tråden puckat eller vadsomhelst.
Iallafall. Idag ringde vi affären och berättade att maskinen vi köpt i torsdags inte fungerade, och förklarade felet. ”Inga problem” sa dom ”det är fabriksfel. Kom in med den så får ni en ny”. Heja.
Eller hur.
För en timme sen kom mannen hem med den nya maskinen. Vi öppnar upp den, kopplar i allting. Läser noga i instruktionsboken hur man trär maskinen för att vara på den säkra sidan. Jag sätter mig; ivrig över att få sy klart det där lapptäcket jag längtat hela dagen efter att få starta med. Trycker på pedalen. Och vad händer?
Fanskapet syr baklänges.
Baklänges!!!!
Utan att jag trycker på baklängesknappen. Utan att jag gjort ett skit för att den ska sy åt nåt annat håll än fram. När man trycker på baklängesknappen syr den baklänges och när man släpper knappen syr den fortfarande baklänges. Min tre minuter gamla, efterlängtade symaskin.
B-a-k-l-ä-n-g-e-s.
Helvete.
Välkommen till symaskinshelvetet! Jag har varit där i många år och syr därför ytterst sällan. Jag har tusen idéer men jag väntar på att någon ska uppfinna en användarvänlig symaskin.
*harkel* Du har väl ”uppfunnit” ditt? Lägga huvudet på sned och tala om hur mkt du älskar din storastorasyster och sen har både byxor och kjolar fått rätt längd…och oönskade hål lagade. (Löv u)
Hade varit kul att få veta varför den sydde baklänges? Skulle också velat ha sett din ansiktsmin när den inte sydde framåt 😉
Två måndagsexemplar på rad?
/Nillan som kikar in här lite då och då tack vare emschen.se/Emmasblogg
Jag har också en förbannelse, fast gällande skrivare, så jag tror och förstår dig!
Oj, Oj hur kan man ha sådan otur? Jag förstår din frustration! Jag fick min symaskin för 24 år sedan. När jag väntade Maja 🙂 Jag hade nog ett helvete innan vi blev vänner. men fortfarande syr jag på samma maskin. Det är en singer som då var värsta modellen och den duger än. Hav förtröstan 🙂 Kram
Usch ve och fasa, det där skulle kunna vara jag i dina kläder.
Tror du känner dig ungefär som jag för mindre än en månad sedan när jag fick in falskt virus i datorn.
Ahh satans helvetes maskiner som trilskas och går en på nerverna. Totalt.
Tekniska apparater skall bara fungera. Basta.
Sen kanske det oftast är handhavande fel. Iallafall i mitt fall, men så är jag ju också ödmjuk som få;)
Lycka till KRAM
Mrs G
ja du jösses, alla har vi våra små ”bekymmer”
Kramen
Tänk, min symaskin ELNA är 50 âr gammal och syr villigt fram och bak till vänster och till höger plus en massa mönstersömmar. Jag fick den av mamman när jag gifte mig och använt den flitigt under dessa âr. Trodde symaskiner varade i evighet, Min kusin gick en kort kurs i sömnad hos ELNA, där hon lârde sig maskinens alla finesser. Kan var en bra idé !
Huva, låter jobbigt. Jag är inte så där syig så för mig låter det som ett jätteproblem 🙂
Symaskinsjinx har jag klarat mig ifrån. Har sytt mycket på min urgamla, urstarka skolmaskin från Singer.
Men med trädgårdstrimmer är det en HELT annan sak…..läs mer här: http://vitamargarita.blogspot.com/2011/06/livet-ar-harligt.html
Haha förlåt men jag var tvungen att skratta när jag kom till ordet baklänges. Bråkar självb med min Singer nu, tråden är vit men kommer ut som svart….
Hahahahahahaha ååååååååh jag känner igen mig! Simon brukar inte vilja att jag ska sy när han är hemma för att jag blir så förbannat arg. Nålar går av, tyg äts upp ovs!
Fyfan vilken helvete!
Hahaha! Åh, du är underbar i ditt sätt att skriva!
Jag känner igen mig, verkligen! Symaskiner kan vara ett helvete…