Hörni. Bli inte arga på mig nu, men det här med profylaxkurser… Ska man? Verkligen?
Jag har hört att det ska vara så himla bra och en förberedelse och allt det där så jag googlade upp lite kurser. Och nu sitter jag här med ilningar av skratt och obehag och kan liksom inte ens föreställa mig själv gå igenom det där. Jag vet att jag är fördomsfull men nej! när jag läser saker som ”mindfullness” och ”visualisering” i samma mening som förlossning får jag bara rysningar. Tanken på att jag och Scout Valiant skulle sitta på golvet med en massa barfotafolk och prata om hur man ska tänka sig smärtan som en liten boll som man kastar mellan varann är hysterisk. Det hade inte gått. Jag hade skrattat så mycket att de hade fått bära ut mig därifrån och det är nog inte riktigt meningen med kursen.
Såhär tänker jag: jag är inte rädd för att föda. Jag vet att massor av kvinnor har det problemet men jag är tack och lov besparad (än så länge i varje fall). Jag är för alla typer av kunskapsinhämtande som gör att jag och min man vet på ett ungefär vad som händer när man föder och vad som kan gå snett och vad som händer då. Absolut. Det är inte problemet. Problemet är allt jäkla flum som ska pumpas in i förlossningsarbetet. Mentala mål?! Herregud. Det finns ju bara ett ställe ungen kan komma ut och det finns inte ett mentalt mål i världen som kan ändra på det. Jag är ganska övertygad om att när jag väl ligger där så finns det ändå inga andra mål än att innan nämnda unge ska ut ur innan nämnda ställe – och det helst så snabbt som möjligt. Kvinnor har fött barn i urminnes tider så hur svårt kan det vara, egentligen?
Smärtsamt? Som tusan. Långdraget? Absolut. Jävligt? Med största sannolikhet. Men svårt? Det finns ju bara ett sätt.
Jag är inställd på att det här det kommer att vara den värsta prestationen jag någonsin kommer att vara tvungen att genomlida och jag har inga som helst romantiska ideér om hur det ska vara. Jag är inte den kvinnan som kommer att badda sig själv i pannan, bita i en pinne och föda ut barnet med ett litet ”hmpfiiii”. Oh, nej. Och just därför vet jag om att det finns inte en mindfullness på den här sidan om jorden som kommer att få mig att gå på att det här kommer att bli trivsamt. Kanske kommer jag behöva snittas, kanske går allt jättebra, kanske går det åt helvete. Jag är inställd på allt så slipper jag bli överraskad.
Jag har heller ingen önskan om att göra det här a natural så att säga. Jag är inte den som sätter prestation i att klara av en förlossning den naturliga vägen. Hinner dom inte ge mig något annat så absolut, då kommer jag att få ut Leo på inget annat än syre – men om jag har valmöjligheten att ha lite ont eller jävligt ont – tja, då kommer jag att välja lite ont. Och med tanke på hur många kilon som ska ut så har jag inga som helst föreställningar om att lite andning och Scout Valiants coachande stämma ska lägga ett silkestäcke på smärtan och göra allt så mycket trevligare (herregud, om han skulle försöka coacha mig kom igen nu älskling lite till kan du allt i ett förlossningsarbete hade jag slagit ihjäl honom – jag kan höra honom fnittra nervöst bara vid tanken).
Men hursomhelst. Vad jag vill komma till är – finns det inga vettiga kurser? Alltså kurser som bara förbereder oss på vad som ska hända, ger några tekniker för att hjälpa till och som lär mannen var tusan han ska massera för att det ska kännas aningen bättre? Kurser utan att jag ska behöva sjunga mantran, fokusera smärtan till en liten boll eller sitta i Scout Valiants knä och nynna ”huuuuuummmmmmm”?
För det. Det klarar jag bara inte.
HA HA HA! Jag skrattar i hjäl mig!
Ähh, bara du kommer ihåg att andas och inte skäller för mycket på de runtomkring dig, så tror jag att du fixar det galant. Lustgasen har varit min kompis igenom två av förlossningarna. Den första blev ett katastrofsnitt så då blev jag sövd, barnet fick för sig att komma med fötterna först men si det går ju inte.
*asg* Gud va kul det är att läsa ditt – vad då då, det finns ju bara ett sätt. *s* Tro mig, när du ligger där så kommer du till en punkt där du säger – inte en chans i helvetet att den ungen ska ut genom mig! För det gör ONT Emma, ONT så in i baljans. Man behöver inte gå på andingskurser men det är suveränt att lära sig andas igenom smärtan för det hjälper. Jag kunde inte det direkt första förlossningen men till andra förlossningen hade jag läst på om hur man skulle andas och jag tyckte det hjälpte mig. Givetvis tog jag hjälp av både det ena och det andra smärtstillande som jag kunde få. Först fick jag ngn form av värktablett, sen valde jag akupunktur och gick in i duschen. Till slut fick jag äntligen min bästa vän Lustgasen! *lycka* Men att kunna andas rätt hjälpte mig genom hela förlossningen och förarbetet. Det är liksom ett bra stöd.
Ang Scout Valiant skulle coacha dig så skulle det inte alls förvåna mig om han klämmer iväg ett eller två ”kom igen Emma, du fixar det”. Det finns liksom inte så mkt annat man kan göra/säga när man står bredvid. Jag har ju förmånen att jag har fått vara med på en väninnas förlossning så jag har sett båda sidorna. 🙂
Det kommer gå bra Emma!
Det betvivlar jag inte för en sekund, att det kommer att gå bra. Ut kommer han alltid 🙂
hahahahaha! det finns inget i världen som kan förbereda en på hur förlossningen ska bli, dessutom blir det olika för alla. inte en enda förlossningshistoria jag har hört har varit likadan som min egen eller någon annans. personligen tyckte jag att personalen på förlossningen var tillräckligt mycket stötta och hjälp för att klara av att, som sagt, få ut ungen genom öppningen. när jag väl låg där och krystade och sög i mig lustgas för glatta livet kom jag inte ihåg ett enda skit av allt jag hade läst innan. så var det för mig alltså. men det gick ändå, han kom ut, alla 4485 grammen.
Kände precis som dig…
Jag gick verkligen inte på ngn sådan kurs. Nu har jag fött två barn och överlevt;).
Det man ska tänka på, ett råd jag gett till många vänner som de uppskattar är att hålla båda fötterna på marken (tro mig ,jag gick upp på tånaglarna i värkarna, haha)och hur jävla ont det än gör (för JA det gör JÄVLIGT ont) så andas dig igenom värken, långa djupa andetag, med i tanken att det kommer snart lägga sig.
Det va den stora skillnaden med mina förlossningar. Att med första så lät jag liksom smärtan ta kontroll, ju värre smärtan blev ju mer spände jag mig och gick på tå, glömde andas och va allmänt förvirrad. Aldrig mer kände jag efter. Alltså inte att jag inte skulle skaffa fler barn utan att jag skulle låta ngt bara ta över min kropp på det sättet! Andra så ( JA det gjorde lika ont) bestämde jag mig bara för att långsamt andas, stå upp och föra höfterna i åttanrörelser genom varje värk. Det gick sjukt bra och man klarar faktiskt det. Att inte bli så hyper.
Men alla är vi olika och skönt är det!
Kram Malin
HÅ HÅ va kul!
Min första dotter bestämde sig för att komma ut exakt 2 månder för tidigt. Så när allt väl startade sa jag till den underbara barnmorskan att andas visste jag inte hur jag skulle göra för den kursen hade jag inte haft ännu. Då tittade hon mig djupt i ögonen och sa –Vet du, kvinnor har fött barn i alla dessa tider. I tider då profylaxkurser inte ens existerade. Så visade hon mig i 20 sekunder hur jag skulle göra och sedan gjorde jag det. Man ska inte skrika högt heller utan skrika inombords kan man göra, annars får man bara ont i halsen och alla omkring en får ont i öronen. Så det gjorde jag, skrek inombords 🙂
Lustgasen sög jag i mig i massor när jag väl fattade att den faktiskt hjälpte.
Så om du frågar mig så behövs ingen kurs. Det funkar ändå. Alla är så proffsiga runt omkring dig ändå.
Jag tycker att din uppfattning låter sund och bra. Jag gick ingen kurs, läste lite om andning och funderade på gravidyoga. Yogan tror jag har hjälpt många, men det är inte min grej riktigt. Jag tror att det viktigaste är andningen, och att kunna slappna av när det är läge för det.
Vad det gäller mannen så får han nog fundera ut själv hur han vill hantera läget. Men jag tror inte att de kan få nån uppfattning om det ändå innan. Jag har inget minne alls av vad min man gjorde eller sa, det hade ingen betydelse, även om det låter hemskt i efterhand. Jag var fokuserad på uppgiften, och glad att han var där. Och jag tror ingen kurs skulle ha ändrat på nånting faktiskt.
Härligt inlägg! 😀
Rekommenderar nog också det där med andningen,och att du håller dig lugn då värken sätter igång.
Med första låste jag mig totalt pga. olika orsaker (hade varit sömlös halva veckan inlagd på sjukhuset och blev igångsatt) och jösses så jag led genom förlossningen, legandes i sjukhussängen. Tur tog det nu endå inte så länge.
Med andra andades jag hemma i lugn och ro, var 7 cm öppen då jag kom in och en stund senare hjälpte i lustgas-vännen mer.Hann dock just få epiduralen innan ungen kom ut så den hann nu inte verka. Detta var dock redan en mycket lättare förlossning sådär mentalt,en med fina minnen.
Tredje gången gick som smort. Kom in och låg i kurvor (ingen kollade hur mycket jag var upp) en stund och då jag gick på vessan märkte jag att sonen kommer-NU! Det var det värsta,att måsta flämta sig igenom krystningsvärkarna medan jag hasade till sängen där vi tänkt att jag sku föda (svanskotan hade brustit några veckor tidigare). Denna gång hann jag inte ens få lustgas och jag kommer att sakna den där maktkänslan jag hade denna gång. Tappade liksom aldrig kontrollen. (förutom sen efteråt då jag började blöda och de klämde på min stackars ömma (odrogade) mage. DÅ fick jag lustgas! 😉 )
Hur du än föder så blir det mäktigt. Är så avundsjuk på att du först står inför livets under, ett pytte-knyttes födelse. Stort,stort lycka till!
Härligt inlägg! 😀
Rekommenderar nog också det där med andningen,och att du håller dig lugn då värken sätter igång.
Med första låste jag mig totalt pga. olika orsaker (hade varit sömlös halva veckan inlagd på sjukhuset och blev igångsatt) och jösses så jag led genom förlossningen, legandes i sjukhussängen. Tur tog det nu endå inte så länge.
Med andra andades jag hemma i lugn och ro, var 7 cm öppen då jag kom in och en stund senare hjälpte i lustgas-vännen mer.Hann dock just få epiduralen innan ungen kom ut så den hann nu inte verka. Detta var dock redan en mycket lättare förlossning sådär mentalt,en med fina minnen.
Tredje gången gick som smort. Kom in och låg i kurvor (ingen kollade hur mycket jag var upp) en stund och då jag gick på vessan märkte jag att sonen kommer-NU! Det var det värsta,att måsta flämta sig igenom krystningsvärkarna medan jag hasade till sängen där vi tänkt att jag sku föda (svanskotan hade brustit några veckor tidigare). Denna gång hann jag inte ens få lustgas och jag kommer att sakna den där maktkänslan jag hade denna gång. Tappade liksom aldrig kontrollen. (förutom sen efteråt då jag började blöda och de klämde på min stackars ömma (odrogade) mage. DÅ fick jag lustgas! 😉 )
De (barnmorskorna) hade inte fattat att jag var så långt framskriden då jag tydligen var så lugn..Så behåll lugnet, det hjälper!
Hur du än föder så blir det mäktigt. Är så avundsjuk på att du först står inför livets under, ett pytte-knyttes födelse. Stort,stort lycka till!
Hann inte heller gå någon kurs, föräldrautbildningen på MVC/BVC hann vi med första tillfället, andra låg jag inne för förvärkar och till de andra hade jag redan fött. Har träffat mammor från gruppen efteråt men det är inte många jag kommer ihåg, medans de kommer ihåg tvillingmamman..
Det går liksom inte att förbereda sig, det blir som det blir och på något väldigt märkligt sätt så går man in i sig själv..Kroppen har en inneboende (innegroende) som gör att den vet liksom vad som händer och sker..såklart:)
Men vad jag i mina vaga beskrivningar menar är..Vi är gjorda för att kunna föda så det kommer att gå bra. Min barnmorska sa så här..
~Kom igen nu tjockis (jaaa, då var jag ju det:)
~Har de lyckats klämma ut dessa underbaringarna sen urminnes tider så ska banne mig du med klara av det…
Med eller utan profylax kurs så kommer det att gå fint:)
P.s…Glöm inte lustgasen..Tjoooo Hoooo.. DEN är en riktigt bra kompis:)
Och se där… Det gör man ju..till och med två gånger (hur nu hjärnan slutatde att fungera eftersom den verkar ha glömt första gången..)
Mina förlossningar har alla varit olika trots att jag aldrig fâtt lustgas, men ingen har varit värre än min värsta tandvärk. ..Rundmuskeln som barnet skall ut genom tänjs gradvis ut speciellt när vattnet gâtt och dâ koncentrerar man sig pâ lâng utandning i takt med värkarna. Det finns kurser i det tror jag och det är verkligen nyttigt. I slutskedet hade jag ibland jätteont i ryggen och fick hârd massage, men det beror pâ hur babyn ligger i livmodern. Hoppas att du inte skall in till sjukhuset om det är generalstrejk eller om bilen gâtt sönder eller taxin inte hittar…det sista hände när jag skulle föda min yngsta dotter, vi anlände till kliniken i sista sekund sâ de stuvade in mig i mathissen, vevade upp mig till förlossningsavdelningen med förmaningar om att hâlla emot vilket var jättesvârt, men det gick och väl uppe pâ bordet, sa den stressade barnmorskan : Skjut ! och ut kom världens finaste – min baby. Pappan i korridoren, som inte vâgade vara närvarande, hade inte haft tid att tända pipan utan frâgade förvânat om det var hans baby som barnmorskan kom ut med. Det gjorde inte speciellt ont, men jag var sâ orolig att jag skulle föda i taxin, som tutade för att komma fram pâ avenyn, med en nyfiken folksamling omkring. Det var hemskt !
I Sverige blir man välomhändertagen när det är första ggn och det mâste kännas underbart !!
Själv födde jag 2 ljuvligt vackra gossebarn utan vare sig flummiga tillbehör eller mer mental förberedelse än vad du själv verkar ha inhämtat och det gick utmärkt! Dock fick jag inför första förlossningen erbjudande om ett studiebesök på BB och det var intressant då jag inte har någon större erfarenhet av sjukhus av något slag. När värkarna startade tog jag ett varmt bad för att slappna av och när det började kännas ”påträngande” åkte vi till förlossningen där kunnig personal fanns på plats för stöd sista biten på resan;)
Kolla in annawahlgren.com. Jag har läst en del av henne, har för mej hon skrivit en del artiklar om detta. Fast hon födde nog utan smrtlindring i o f, men är så cool.
Gravidvattengympa! Jäkligt gött att faktiskt för en gångs skull kunna röra sig obehindrat en stund, och lagom flummigt med lite profylaxandning och lite avslappningsövningar som faktiskt hjälpte mig nåt enormt under mitt värkarbete. (Trots att jag inte gjorde mina ”hemläxor” och lyssnade på cd-skivan man fick). Finns på t.ex. Rund och Sund i Malmö…
Annars tror jag på att vara förberedd på att det kommer göra ont. För det gjorde det, men inte så som alla tutat i en…
haha, väldigt långa inlägg….. Som Du förstår är förlossningen ett stort samtalsämne. Man glömmer den aaaaaldrig! Jag håller med Emma, Emchens inlägg till 100%. Du är så medveten om allt Emma så visst kommer det är bli bra men andningen hjälper och tack Du store för lustgasen….
Kram
Hmm, ja vad ska jag bidra med i den här diskussionen hopplöst barnlös som jag är:)
Nej nej, inte synd om mig eller så för det är helt självvalt.
Men förlossningar, det vet jag som sagt noll och åter noll om, men något säger mig att det är svårt att förbereda sig för det där oavsett liksom.
Räcker det kanske med lite vanligt sunt förnuft som man använde sig av förritiden innan allt skulle analyseras in i minsta beståndsdel både före och efter?
Emma, du verkar ju va just förtåndig och handlingskraftig, mannen din lika så- antar att ni sköter det där med bravur!
Kram Mrs G
hahaha! ja vad ska man säga!? ingen förlossning är väl den andra lik, förutom att ngn-ting ska ut! ut ur dig! mitt första kom med planerat kejsarsnitt( han hade rumpan ner och huvud och fötter upp,tokigt!) blev lotsad och fick allt förklarat för mig hela vägen. en hur fin upplevelse som helst. lillebror fick ta entre-vägen ut så att säga! 😉
var lite nervös innerst inne, men förträngde de flesta ångestkänslorna. när det började var det bara att köra liksom! morskorna vet vad de gör! och förhoppningsvis så får du helt underbar hjälp av sympatiska trevliga och förstående medmänniskor. MEN be snubben din att förbereda en goodie-bag! väldigt bra med socker under en sån här ”situation”. vi körde inte heller på ngt flum utan jag andades in genom näsan(bättre syreupptag!) och ut genom munnen( ibland ljudligt då!) Honey-Bunnyn fick varva lustgasen med typ 20 ballerina-paket! klart och betalt!! å du stressa inte i krystningen…säger dem åt dig att lugna ner dig, gör det då! tro mig, inge kul om man inte ”töjt” klart!!!!
många kramar och good luck!
ps inget smakar så gott som sockerdrickan( i champgneglas) och den där korvmackan man får nga timmar senare… =)
sen mår man lite extra gott när läkaren kommer och meddelar… jag tror minsan att det finns lite jävlarimig hos lilla söta dig =)
Ja, vad ska man säga, ungen ska ut vare sig du vill eller inte. Jag är själv barnmorska och förberedde mig på alla möjliga sätt, ju mer man vet desto bättre tror jag själv, för att behålla den lilla kontroll du nu kan. Ont gör det, men profylaxkursen jag gick gjorde att jag hade något att göra och fokusera på (medans maken för övrigt tog igen sig på natten, suck…). Jag la den ena värken efter den andra bakom mig och kände att jag matar på liksom. Sedan gör det ju jävligt ont som alla som fött barn redan vet och jag testade allt från bad, akupunktur, kvaddlar till lustgas och ryggbedövning och till slut fick jag min belöning. Det kommer förmodligen kännas som att ryggen går av och att DET GÅR INTE JAG VILL VERKLIGEN INTE DET HÄR, men innerst inne vet du att det går, du vill, du får en skatt!! Önskar dig all lycka och älskar dina fina texter! Kram från en morskis som vet vad du har framför dig 😉
Du har helt rätt inställning. Eftersom ingen förlossning är den andra lik så tror jag det är svårt att förbereda sig på exakt vad man ska gå igenom, framförallt första gången… Med Alva (min första) så blev ju inget ändå som det var tänkt och då var det bara att hänga med så gott det gick i alla förändringar o planändringar som kom. Hon valde att titta ut 3,5 vecka för tidigt med kejsarsnitt pga både hon och jag blev mkt dåliga. Inget vi hade tänkt oss ens kunde hända… 24 år o naiv, jag vet 😉 Med Ebba ville jag först bli snittad igen eftersom jag var så rädd för allt som kunde gå fel och framförallt räddförsmärtan eftersom jag fortfarande inte hade fått ”prova på” den. Men jag fick inte mitt snitt och hon kom ut bara två dagar före beräknat den vanliga vägen (4590 g dessutom… Det går, tro mig!!) Smärtan var hemsk men spännande, gick oftast att hantera, iaf när den fick hjälp av ryggbedövning och lustgas! Och där kom makens coachning till hands, hans jobb blev att se till så masken var hos mig när jag behövde den… Han fick ngt att göra och kände sig inte lika ”hjälplös” och jag fick precis det stöd jag behövde 😉 Att bara ha ngn där är oftast det viktigaste, sen behöver de egentligen varken säga eller göra något, bara de är där… Lycka till, du har det häftigaste du (troligtvis) någonsin kommer göra framför dig!!! 🙂
Håller med övriga och förlita dig till lustgas den kommer vara din bästa vän! Kom att tänka på min andra förlossning, den gick snabbare men kändes förstås lika jävlig. Fast det sötaste lilla tjejen kom ju till slut! I alla fall så låg jag och tänkte att nu jäklar ska vi upp i 10 cm här för sen så ska hon ut!! Föreställde mig ett ”plupp” ungefär i det läget. Och 10 cm blev det och då frågar jag BM varför det inte säger plupp nån gång. Fick svaret att tänk dig att det är 10 cm och sen är det en polokrage som den ska ut igenom, liksom en kanal. Och helt ärligt! Jag hatar polotröjor och hade hellre kräkts än att låta den där polon gås igenom. Tror att jag skrek ungefär det rakt ut också. Normalt – ligga och skrika vad man hatar… Men det gick – PLUPP!
Härliga funderingar!
Det kommer gå jättebra för dig och eftersom du har förmånen att bo i Malmö rekommenderar jag en titt på Rund och Sund, Kerstin Faxe. Hon är världsmästare på att få allt att verka urenkelt och tillochmed roligt.
Lycka till!
hi hi…. Blev lite full i skratt… MYCKET av det som är på profylaxkursen ÄR precis som du känner… Flummigt…. Lyckades få med min käre make en gång, varpå han höll på att bryta i hop i en skrattattack…. 😀
Men med den inställningen du har, att det kommer bli en av de värsta prestationer du kommer att genomlida, så har du kommit långt… 😉 Med den insikten så blir du inte överraskad… Jag ställde mig in på att DETTA kommer att bli det jä…aste jag gör någonsin…. Och när förlossningen var över, så tyckte jag faktiskt, att det inte var riktigt så jä…gt som jag hade förväntat mig! 😀 Och du, hur din förlossning kommer att bli, exakt, det kan INGEN förutse….. 😉
En profylaxkurs känns rätt överflödig…. 🙂
Epidural kan rekommenderas!! Jag hade kräkningar vid värkarna (visste inte att man kunde ha det, men tydligen ngn nerv ikläm), släppte dock vid epiduralen och efter det dansade jag närmast på bordet-maken trodde inte sina ögon. Som en ny fru efter de tidigare timmarnas kämpande och kräkande!!
Vi ville inte gå profylaxkursen utan köpte profylax DVD istället. Så kunde vi sitta och gapskratta hemma i soffan istället!! Den var faktiskt rätt bra!
Det härligaste jag gjorde under graviditeten var att gå på gravid-vatten-gympa. Ordnades i Ystad. HELT LJUVLIGT! I varmt vatten flöt 8 flodhästar runt med lyckliga leenden!!!
Ledaren upprepade lugnt till mysig musik att just du är den bästa mamman för just ditt barn. Tusan så mysigt det var!
Kram Anna
Kan varmt TEKO endera Rund & sund här i Malmö. Så här i efterhand förstår jag hur stor trygghet och kunskap kursen gav! Fick mig att längta till förlossningen.
All lycka!!
Emily
Du får mig att tänka på gruppen på mvc när jag var 20 år o gick i knalloranga snickarbyxor och resten var 30-35 + och mitt i karriären med pärlhalsband och frågade lite nyfiket ”Hur gammal är du egentligen?”. Dessa kvinnor diskuterade hur de vill ha det med nått romantiskt i blicken: ”Jag kommer vilja bada, få massage och sen har jag tänkt mig en sådan här bedövning. Vi vill ha rummet med dubbelsängen….” Kände mig oändligt gammal och vis i jämförelse med mina egna tankar om att vi får väl se hur det blir då för det har jag inte en aning om innan, men det där och där låter ju bra… Ut kom ungen, 4,4 kg tung och med honom i knät på BB tittade jag på andras 2,3 kg-bebisar och tänkte att det där kan inte alls ha gjort lika ont att klämma ut -huvudet är ju jättelitet på din unge 😉
Till lycke 🙂
Kram Cecilia
Om du ska satsa på något så lär dig andningstekniken – guld värd. Men det lärde jag mig med en dvd. Sedan använde jag instinkt och magkänsla under förlossningen + epidural och lustgas 🙂 Jag hade ingen som helst nytta av allt jag läst( mååånga böcker) och kursen jag gått – istället hade de gett mig en falsk känsla av kontroll – inget blev som jag föreställt mig – men det gick ändå.
”Trust your instinct”
Kram!
PS: Har precis hittat din blogg och sträckläser – vilken härlig läsning!