Att veta när nog är nog.

Jag får många frågor om vinthundar; om hur de är och om de inte behöver fasligt mycket motion och sådär. Och ja, de behöver fasligt mycket motion – men inte koppelvarianten. Du kan aldrig gå en vinthund trött. Det är omöjligt. Så vad de behöver är chansen att få springa av sig flera gånger i veckan; att kunna sträcka ut sig och springa som idioter tills det räcker.

Och när räcker det då? När vet man att vinthund har fått nog? Tja. Tant demonstrerar det hela väldigt bra. En vinthund är färdigrastad när den ser ut såhär:

Då är det okej att sluta.

18 kommentarer till “Att veta när nog är nog.

  1. Zappade länkar som man gör med tv-kanaler och så kom jag in på din sida. Och får se en alldeles förtjusande vacker vinthund. Jag har fått hundfeber och träffade härom veckan en ståtlig Borzoi i parken. Vad är det här för ras? Den liknar nämligen Borzoien lite grann, kortare hår dock. Ser alldeles förträfflig ut, och min hundfeber bara stiger…

  2. Dina salukisar har alltid så fina uttryck! Tant är nöjd och trött!
    Nu ska jag få Isa att se likadan ut. Hon löper så hon ska markera
    var hon finns varje minut när vi är ute. Denna veckan är det störst
    risk att bli med valpar, och det märks på hennes rastlöshet och”knäppisfasoner”
    Snart över tack och lov! 3 dagar kvar sedan är det lördag, ska bli så
    kul.
    Kram

  3. Ja man märker sannerligen när de fått nog (älskar att titta på när de springer!)! Det är så härligt nu med min hane som kastrerades för ca två veckor sen, för innan dess var det bara kiss som gällde ute, men nu har han blivit en ’riktig’ whippet igen och tokspringer och apporterar – det är så skönt för det känns verkligen som rätt beslut att ha kastrerat honom nu!!

  4. Åh så härliga bilder:) Känner igen min lille A litegrann i det där.
    Han är ju fasligt liten och med väldi väldi korta små ben så han orkar inte gå så långt nu i värmen innan han blir-helt slut!
    Igår la han sig ner mitt i uppförsbacken nerifrån Skansenområdet och intog helt enkelt sidoläge med en sluttande trottoarsten som huvudkudde.
    Mycket sött.
    Mitt hjärta smälte ju litegrann och bar Lille A resten av vägen hem.

    Mrs G

  5. Hej!

    Jag har nyligen hittat till din blogg och fascineras framförallt av dina vackra bilder (men även av din företagsamhet, dina vackra hundar och ditt underbara hem). Vore jättetacksam om du orkar svara på (och dela med dig av) hur du redigerar bilderna. Lägger du på något filter? Främst syftar jag då till de här lite ljuvt romantiska bilderna som du till exempel visar upp i det här inlägget och även i föregående.

    Jag vill göra samma sak med mina bröllopsbilder! 🙂

    tack snälla på förhand!

    Hälsningar
    Annika

  6. Sista bilden är fantastiskt talande. Vår hund är en mini, men kräver mycket ändå. I sann småhundsanda är hon ettrig som få och har energi till tusen. Som hundägare bara myser man när man ser en så nöjd och tillfreds hund som denna skönhet.

    1. Lite tokigt där, sorry. Försökte klistra in en bild med jordgubbar men se det ville sig inte i kommentarsfältet, nejnej. Annars skulle jag bjudit på en. 🙂

      Jag känner mig lite som näst sista bilden, skulle kunna lägga mig ner tror jag och vänta på att semestern ska börja. 🙂
      Ha en fin dag!

  7. Hej!
    jag älskar vinthundar och jag har två wippeter. Alma och Nelma heter de.
    De skulle nog tycka om leka och springa med andra vinthundar men här finns inte så många…

  8. Ha ha, precis så är det. Kan se Tintin titta på mig med sina snälla bruna ögon och säga: Hon har fattat hur det ska vara.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg