Sen jag skrev mitt inlägg om vänlighet får jag en himla massa mail från er som har hamnat i situationer eller ställen i livet där ni känner att ni inte trivs, men där ni samtidigt inte vet vad ni ska göra åt det. Och jag förstår vad ni menar. Vad gör man när det känns som om man har fastnat? När man inte har modet att göra annorlunda? När relationen, vännerna, jobbet, vadsomhelst tar mer energi än det ger och man har förvandlats till någon man inte riktigt känner igen och någon man inte riktigt tycker om? När man har provat allt man kan, verkligen försökt, men det inte blir bättre? För mig finns det bara ett svar på den frågan:
Man tar sig ur situationen.
Nej, det är inte så enkelt men jo, samtidigt är det det. Jag poängterar fortfarande människans möjlighet att välja, hur svårt det än må vara. Nu pratar jag inte om tragedier eller situationer långt bortom vår egen påverkan, utan om de tillfällena i livet när vi fastnat och inte tror oss kunna komma loss – de tillfällena när den där lilla rösten säger det ska inte vara såhär och alla andra säger att jo, det ska det visst det. När vi väljer att lyssna på alla andra framför oss själva tills vi springer rakt in i ett brutalt uppvaknande, eftersom vi någonstans på vägen förlorat tilliten till vår egen förmåga att veta vad som är bra för oss och vad vi egentligen klarar av. Det är då det börjar bli farligt.
Jag tror att den värsta känslan för människan är utsatthet. Hjälplöshet. När hon känner att saker och ting är utom hennes kontroll – eftersom det i så hög grad strider emot det vi är genetiskt programmerade för. Vi är en tänkande varelse, en tyckande individ, och det är när vi tappar den kontakten med oss själva som den egentliga ”misshandeln” av oss själva börjar. När vi sitter på det där jobbet vi vantrivs så grundligt med, men inte gör något åt det – av rädsla. När vi sitter fast i den där relationen vi egentligen vet dog för längesen men som vi inte vågar kliva ur – av rädsla. När vi kommer hem från den där fikastunden med den där vännen vi egentligen inte tycker om eftersom hon får oss att må dåligt men som vi inte klipper bandet med – av rädsla. Och oftast är denna rädsla alltid en och samma:
Tänk om jag gör fel.
Alltid det där tvivlet. Tänk om jag gör fel. Tänk om jag inte kommer att trivas på ett nytt jobb heller. Tänk om han egentligen är mannen i mitt liv och jag kommer att få leva ensam tills jag dör och ångra mig bittert. Tänk om hon är den enda vännen jag egentligen har. Och sen ovanpå det ursäkterna; arbetet fungerar ju ganska bra ändå, jag ska inte klaga. Mannen är ju snäll och det där med kärlek är överskattat. Och vännen, hon menar säkert inget med sina kommentarer, det är bara jag som är känslig och övertolkar. Ja, ni vet. Och så stannar man kvar i situationen eftersom man inte tror att man klarar av att göra annorlunda och eftersom man låter andra berätta för en hur det borde vara eftersom man för så längesen slutade lyssna på den enda personen som egentligen borde ha en röst: du själv. Och jag vet att det är svårt att bryta upp och jag vet att det kan vara enkelt att bara bida sin tid, men det skulle du aldrig önska någon annan och därmed heller inte önska dig själv. Det gäller att komma ihåg att man alltid har två val; se situationen och acceptera den och göra det bästa av det, eller att se situationen och acceptera att man aldrig någonsin kommer att kunna trivas i den och just därför ta sig ur. Och jag vet att det är läskigt men lyssna:
Det finns många saker i livet man ska misstro, men sin egen förmåga är ingen av de sakerna.
Man kan. Jag lovar. Det kommer säkerligen vara jävligt och slitsamt och himlastormande men. man. kan. Och det handlar inte om att man måste storma in på chefens kontor nu på direkten och säga upp sig utan någon backup-plan eller något säkerhetsnät alls, men det handlar om att man (för sin egen skull) måste ta kontroll över situationen. Fatta beslutet. Oftast lättar det den värsta bördan då; när man bara har tagit beslutet att man ska göra något åt sin situation och lite i smyg börjar planera för sig själv så har man tagit kontroll över situationen och den där känslan av utsatthet har lättare att förvandlas till något annat. Ett försiktigt mod. Ett hopp. En förvåning över sin egen styrka. Och vid de tillfällena är det guld att omge sig med någon som bekräftar och speglar och säger att du kan. Har man ingen sån? Då klarar man det ändå. Det spelar ingen roll om det tar sju år från att man har bestämt sig tills man verkligen gör en förändring, för förändringen i en själv börjar direkt och det är så mycket lättare att möta vad som än händer eftersom man i sig själv vet att jag ska inte ha det såhär för evigt.
Och då och då är det skönt att påminna sig själv om det som sägs så självklart i sinnesrobönen, oavsett om man är troende eller ej:
Gud ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan –
och förstånd att inse skillnaden.
Det var det jag sa…Du skriver som en gud!
Kramar till dig/Åsa
Du är så otroligt klok och formulerar dig så bra! Människor som blivit martyrer och slutat ta kommandot i sitt eget liv är verkligen den vanligaste typen av patient jag träffar. Och det är så slående hur någon med en banal maginfluensa kan tycka att världen är på väg att gå under och att hon ALDRIG kommer klara det medan en annan patient kan tycka att en cancer är en utmaning som gör att man KÄMPAR för livet. När man blir sjuk väljer man antingen att lägga sig ner och ge upp eller kämpa. Det är väldigt tydligt hur olika vi hanterar en sån stress.
Däremot tycker jag nog att man inte ALLTID ska lyssna på den där rösten. Ibland har magkänslan fel. I alla fall i mitt liv. Om jag lyssnat på min magkänsla hade jag aldrig flyttat utomlands, köpt min första lägenhet eller börjat plugga medicin. Då var ”magkänslan” helt enkelt rädsla.
Och jag tycker att man ska lyfta på VARJE sten innan man lämnar en relation, skiljer sig och splittrar en familj. Det är inte realistiskt att tro att den brinnande, stormande känslan ska bestå och att man ska gå när den falnat för att leta efter den någon annanstans. Då blir det ett långt liv av jagande tror jag… Däremot ska det självklart finnas glöd, kärlek, glädje och vänskap! Annars är det bara att gå!
Tack fina du för ett underbart inlägg!
Jamen precis. Det handlar ju inte om att kasta sig in i saker bara för att man ”ska våga” eller att bryta upp ett förhållande för att man känner sig ”lite nere”. Jag menar ju de situationerna när man vet, vet, vet att det är fel och man har gett allt man kan. Då måste man också ge sig själv rätten att ge upp.
Absolut! Vänd på varje sten, om det ändå bara känns fel – gå!
Måste bara ge min lilla syn på saken… Jag själv blev sjuk för fem år sedan och tvingades gå igenom cellgift- och kortisonbehandling. Det blev otroligt uppenbart för mig att jag stod inför ett val… Hur jag skulle hantera det faktum att jag hade blivit sjuk… Antingen kunde jag bli bitter på livet och älta mig i min otur eller så kunde jag ge mig f…n på att det här skall jag fixa och lägga allt mitt krut på att så snabbt som möjligt komma på fötter…. Efter en liten överläggning med mig själv var valet ganska lätt… 😉
//Carin
Emma! Du är så klok, så klok… Du har så himla rätt i alla dina ord.
Jag själv lever i filosofin att man ångra inte det man GJORDE, utan bara det man INTE gjorde…. Jag tror att bittra människor är oftast de som inte gjorde ett val utan hela tiden är offer för omständigheterna…
Ha en toppendag! Carin
Du är guld värd.
<3
Jag tycker du är så klok och jag håller med om varje ord du skriver. Det är en insikt som jag fått slita mig till, för jag har kört huvudet i väggen så många gånger i min vilja att förändra det som jag inte kan. Däremot så har jag inte alltid vågat förändra det jag verkligen kan, men numera är jag bättre på det. Eller så mår jag bra och behöver inte förändra så mycket längre 🙂
Du är både så klok och så snygg och så kreativ och duktig så att det inte är sant. Livet är bra orättvisst gumman:)
KRAM
P
skriva ut, samla ihop. en liten egen bok av pepp och vägledning, skriven av dig emma. det allra bästa? att du och dina texter finns på internet. jag behöver inte ha den där himlans självhjälpsboken i bokhyllan och bara titta på titeln. närå, jag kan läsa när jag vill. precis det som passar. det är…klokt och skönt. precis som dina ord. tack för det!
nu jäklar ska jag klippa loss min ”böld” – tack emma!
Klok som en bok i vanlig ordning <3
Goa goa Emma…
Det är inte klokt vad du är klok !!
Precis, precis. Det är så himla jag… ”Tänk om det blir fel!” Men å andra sidan, oftast bryr jag mig inte längre, jag har modet att våga (i alla fall för det mesta) och jag vågade bryta upp. Heja mig! 😉
Amen åhhhh vad du är klok och skiver så fint! Du berör en verklign på djupet. Tack för att du delar med dig, tack för att du har en blogg och tack för att du formulerar dig så enkelt, så solklart!
Tänkt om man hade haft en mamma som sa så till mig när jag växte upp eller när jag hamnade i fel sällskap. Jag fick lära mig själv när jag väl flyttat hemifrån och kom undan min mamma som lekte martyr och offer och på ngt sjukt sätt säkert njöt av det.
Jag kan lova att det var SKÖNT att inse: j a g h a r m a k t i m i t t l i v :O)) Åhhhhh vad det var skönt :O) Jag kan välja vem jag har i mitt liv. Jag kan välja vad jag vill i alla lägen. Jag kan välja hur jag ser på livet i stort och smått och på var jag lägger min energi. Vilken frihet det innebär! och när jag väl insåg att jag kan så mycket, ngt jag aldrig tidigare hört så vidgades världen :O)
Åhhhh vad dina komamnde barn kan skatta sig lyckliga över att ha en mamma med sådan insikt och som kan förmedla så bra.
Numera är mitt mål i livet att ge mina barn det jag aldrig fick, en självkänsla och en trygghet i sig själva. Nu börjar jag gråta lite här… men det är mitt mål i livet att bryta den onda cirkeln och att ha vänliget som religion :O)
Kram fina fina Emma! O som sagt TACK för din underbara blogg som sprider sådan värme varje dag :O)
Klem til deg, Katarina!
efter många dåligt valda vägar i mitt liv sitter man i arbetslöshetens träsk…som akademiker…men dina klok kloka ord går som vanligt rakt in i hjärtat och idag går jag ut genom dörren mot en ny framtid!
Klappa en extra gång på dina Salukis, de är magiskt vackra!!! Precis som du med din gravidmage!
Tack!
Du har så otroligt rätt!
Efter ett osunt förhållande på 16 år, där min magkänsla efter några år sa att jag längtade ut men inte vågade ta steget på grund av just rädslan för att bli ensammast i hela världen, tog jag till slut tag i min situation.
Nu har jag hittat min alldeles egna Scout Valiant och efter snart 1 år somnar vi fortfarande helst med fingrarna ihop flätade tätt intill varandra och går och längtar hela dagen efter varandra när jobbet håller oss isär:) Inte kunde jag ana att jag kunde få ha det så här! Men jag vågade ta steget och jag måste nypa mig i armen ibland för att vara säker på att det inte är en dröm. Blir nästan lite kallsvettig när jag tänker på allt fantastiskt jag hade gått miste om ifall jag hade låtit rädslan styra.
Emma dina ord här på bloggen stannar ofta kvar i mina tankar och fladdrar runt som små fina välgörande fjärilar. Du säger så mycket tänkvärt och saker som man känner igen sig i så att man sitter och nickar, hm:ar och skrattar och tackar en lycklig stjärna om att man inte är ensam om att tycka och tänka just så.
Tack för att du vågar bjuda in oss och för att du är så inspirerande och härlig!
Ha en bra dag!!
Huvudet på spiken 🙂
Tack!
Kramar Å
Där satt den och sådär är det ju!!
Hur ledsamt de inte egentligen är att se på folk i sina 50 års ålder som är för rädda att göra en förändring eftersom det är ”för sent”, men som är så deprimerade i sina liv att de gör ont att se på dem…och kanske värre med folk som är närmare 30 och som inte vågar byta och släppa loss… vad är idén med livet om man är olycklig eller över stressad och lessen och sur varje dag? Livet är ju aldrig lätt, men även dom svåra stunderna känns bättre när man vet att MAN har valt dem i sitt liv. tycker jag.
Jag lämnar mitt jobb(eller..lämnar och lämnar..byter ut det heter det väl) och min familj och mina vänner för att bo med min käraste i ett land som varken är hans eller mitt och har INGEN aning om hur det kommer att gå för vi har fysiskt varit tillsammans kanske max 2½ månad under vårt hela förhållande, men jag VET att det är det rätta för mig och därför gör jag det. Livet ska levas nu och inte senare.
Och tänk OM allt bara blir bättre…
kram
Måste bara tipsa om den här sommarprataren http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2123361# Raymond Ahlgren som på ett brilliant sätt belyser just det här med att ta makten i sitt eget liv. Lyssna och njut!
Jag blir helt uppslukad i texten när jag läser dessa fina inlägg. Så fint du skriver! Kram Linda
Det är intressant hur olika vi människor är. Och hur synd det är om självdestruktiva martyrer som finner motgångar i precis allt. Det värsta är kanske inte att andra kan tycka att de mår dåligt av att projicera negativism över sig själva i allt utan att de faktiskt tycks njuta av att leva så. Som ledsna spillror av martyrer ett helt liv. Vi har alltid ett val, det gäller bara att kunna se var öppningen finns och sedan ta den vägen. Det är vårt liv, ingen annans.
Sådär ja…. Läser din blogg dagligen för att du får mig att le och må bra… Men idag… Idag satte du en ”tänkar-rynka” mellan ögonbrynen på mig…
Har länge känt mig ”luddig” i hjärnan med många ordlösa tankar i huvudet… Glad men ändå ledsen. Tillfreds men ändå rastlös. Nöjd men ändå missnöjd. Någonstans har orken och lusten att ta reda på vart felet finns utan jag har fortsatt lunka på för ”det blir nog bättre snart”. Men det har inte blivit bättre, snarare ännu mer luddigt… Och idag kom du med inlägg…. Ditt inlägg gav mig ord till mina tankar, gav mig insikt att detta är mitt liv och NU är det dags att jag gör det till just MITT liv… Det liv jag vill leva för mina barn, min man men framförallt MIG!!!
När halva ens energi går åt till att låtsas vara fungerande och trivas på jobbet och den andra halvan går åt till att ”skydda” barnen så de inte förstår hur dåligt mamma mår… Ja då finns där ju ingen energi kvar att hitta lösningarna….
Men nu är det dags… Det enda mitt ”låtsande” gjort är ju att jag mår sämre men ingen vet det…. Så tack Emma! Nu ska det bli en förändring… Arbetsförmedlingen: här kommer jag
😉
Man måste ju faktiskt börja någonstans…. Mod att förändra det man kan… Tack!!!!
Japp. Så klokt och jag kan inte fatta hur du gör för att formulera dig så väl – man förstår precis vad du menar och man dras in i din text som en sugpropp. Du är så inspirerande!
Tänk att du slog huvudet på spiken ännu en gång precis när jag behövde back-up i mitt eget tänkande och handlande! Det är tredje gången som du på precis rätt dag ger mig inspiration att fortsätta på den inslagna banan. Tack ljuva duva 🙂
Vackert och klokt skrivet, hoppas du bestämmer dig en dag för att satsa på riktigt på författandet för du är magisk!
Håller med dig men kan även förstå vissa som hamnar i hopplösa förhållanden där man varken har kraft, självförtroende, pengar eller helt enkelt insikten för att kunna ta sig ur det hela. Vissa stannar kvar i dåliga situationer av andra skäl som: för den ekonomiska tryggheten, för barnen, för familjen, etc, etc.
KRAM!!
Människa vad klok du är! Du har ju så rätt i det du skriver och iaf får jag en rejäl tankeställare. Jag har låtit och låter förmodligen fortfarande min rädsla för att allt ska bli fel styra för mycket när det gäller mina val i livet. Framförallt rädslan över att jag ska ångra mig, att ”rätt” beslut sen visade sig vara ”fel” ändå. Säger som någon här ovan, du slår återigen huvudet på spiken! Tack 🙂 ’
kram
Min gudinna. Tack!
Vad härligt att läsa alla dessa kommentarer av människor som helt plötsligt får mod, ork och energi av dina inlägg! Bra gjort Emma, världen behöver Någons Fru:)
Emma. Du är en sådan person som man önskar att man hade haft nära sig, att okonstlat sitta och prata livet. Du ger så mycket bara genom din blogg, här är alltid varmt och fullt med ord som får en till att tänka ”åh” ”aha” ”mhm”.
Även rädsla för att respektera sig själv och prioritera sig själv före andra. Att hela tiden utgå från andra och deras tycke. En lång process och lärande innan man någonstans gör det, att utgå från sig själv. Och vilken jävla känsla när man väl står där och kan säga Nej. Och känna hur bra man faktiskt mådde av det beslutet. Oftast faller många bort efter vägen men nya kliver in i ens liv. De som uppmuntrar en att vara precis som man är och fortsätta vara så. Då är man rik.
Och det där jobbet ja. Även jag har hamnat där, men jag har det under kontroll någonstans, jag har ett mål att säga upp mig , och jag blickar hela tiden efter andra arbetet.Men än så länge funkar det, då jag studerar och kan komma och gå på arbetsplatsen som jag vill,när jag vill, med det förtroende att jag gör det jag ska, vilket jag även gör, till mer än hundra procent. Men sen, då säger jag Hej då. Vilket min chef även vet och uppmuntrar. Jag har varit tydlig, och får tydlighet tillbaka. Men det har tagit många år för mig att ta fram detta mål, att jag skall säga upp mig.
Kloka ord, mycket viktigt ämne att skriva om!
Ha en fin Tisdag. SJälv har jag introduktion på nya kurser, super nervös dels för att de är på engelska , och jag är sämst på detta , allvarligt, och dels för att inte någon i mitt gamla gäng sitter bredvid mig i höst. Bambi på hal is. Men det kommer så bra ändå 😀
Skriv en bok Emma! Det är så många som skulle behöva få ta del av dina kloka ord.
Fullständigt briljant skrivet. Tack! <3
Kram Madeleine
Så kloka ord – så tänkvärt och så viktigt! Tack för att du skrev och fick mig att tänka till! Helena
Ovanligt viktig påminnelse till oss… Jag tror att det svåraste med att ändra på något stort och centralt i ens liv är att man vet vad man har, men inte vad man skulle få om man gjorde den där förändringen. Lustigt att detta är första dagen på min livsstilsförändring, att börja läsa till något helt annat än det jag ”kan”. Läskigt, javisst, men samtidigt en stor lättnad.
Instämmer helt med de andra som har skrivit tidigare. Känns litegrann som att det var skrivet just till mig som står vid ett vägskäl här i livet, där jag inte riktigt vet vad det ska bära iväg ännu. Du får mig att tänka till lite till Emma, tack för det!
Kram
Emma, så otroligt sant och bra formulerat. Klok som en bok, huvudet på spiken, jag skriver under på allt. Det handlar om att ta kommandot över sitt eget liv, att välja sitt öde. Det märks på människor när de följer sitt hjärta och hjärna. Kram!
Hej! Jag är väl en av dem som har skrivit till dig. Förra veckan gjorde jag faktiskt en lista över saker jag vill förändra och har börjat jobba med det nu. 🙂 Dina ord stärker mig bara i övertygelsen att jag ska ta mig vidare.
Kloka ord och så fantastiskt bra skrivet!
Klok som en bok!!!! Måste säga att jag tycker att du verkligen har skrivandets gåva och du verkar så vis!
Sinnesrobönen är, precis som du skriver, något som alla borde ta till sig oavsett om man är troende eller inte. Tog faktiskt upp den häromveckan med min kollega 😀
Hej kommentera gärna minst 3 inlägg i min blogg för att peppa tjejerna och killarna som är med.
Kommenterar du så kikar jag gärna in i din blogg igen och läser igenom mer noggrant 😉 och kanske gillar jag din blogg så mycket att jag lägger till den i ”bra bloggar” i min blogg så mina 500-1000 beöskare kan hitta till dig också.
Mvh Bodypalace – en blogg där alla är vackra & unika
(ursäkta reklamen men jag ser den som positiv, vill att så många som möjligt ska hitta till bloggen för se budskapet jag vill sprida och motverka kroppsidealen som media spyr ur sig)
Kloka ord, mycket bra skrivet!
Du skriver, jag läser och grinar.
Det finns så otroligt många scenarion i alla människors liv. Jag är nog en sån som har hamnat mitt emellan. Lever ett mycket gott liv i ett bra och stabilt äktenskap med massor av kärlek, 2 barn.
Ändå.. Med en tomhet i bröstet som ekar varje dag, efter en förlorad själsvän. Som kom och försvann. Vad gör man åt sånt? Lever vidare och hoppas man möts igen.
Emma. Det här är en befallning.
Sluta aldrig att skriva, för du fyller en del av tomrummet. Jag ser fram emot ditt fortsatta bloggande som mamma.
Emma! När kommer din debutroman? Kram!
Den där rösten som inte är magkänslan är ju Egot. Den som vill att man ska må dåligt, inte tro på sig själv, inte unna sig lycka.
Jag frågar mig själv: Vad är det värsta som kan hända? Att jag dör. Ja, o det ska jag ju göra nån gång med säkerhet, o så var det ur världen.
Att ångra nåt man gjort är ingen ideé, det går ju lixom inte att göra ogjort. Däremot vägrar jag sitta på ’hemmet’ o ångra sånt jag aldrig gjorde…
Våga o vinn!
Tack för en underbar blogg!
Kramar,
MM
Det är så vackert och klokt skrivet att jag blir tårögd och ödmjuk inför alla vägval som faktiskt finns!!Tack! M
Ble helt varm inni meg av dette innlegget.
Kjenner meg så igjen, og er så takknemlig for det valg jeg selv gjorde en stund tilbake…
Det å tvile på seg selv og utsette ting, er utrolig slitsomt og tærer på kropp og sjel.
Det er en befrielse å ta kontroll, den som intet våger, intet vinner:)
Og du, jeg må bare smile av de hovne føttene dine;) Gikk jo selv høygravid i sommer, og jeg hadde faktisk glemt hvordan beina mine egentlig så ut, haha;) DET er jo en positiv ting:)
Masse lykke til med siste innspurt, du har det mest fantastiske i vente…:)
Klem Kjersti
Serenity Pray, den är bra. Vet du om att den finns lite som en låt? Robert Downey Jr har med den i en av sina låtar.
Jag kan inte annat än, som så många, hålla med. Man S K A bryta med vänner som kräver mer än vad dom ger. Det är inte gjort över en natt, det är mer jobb med att säga upp en vänskap än att skapa den! Efter nästan 15 års vänskap sa jag till slut stopp, nu fick det vara nog. Det var fyra år sen jag satte ner foten och bröt men än i dag får jag tafatta försök till att skuldbelägga mig och mitt beslut. Det fungerar inte kan jag ju säga. Jag mår bra nu, så mycket bättre.
Att förlora ett jobb har aldrig varit något stort för mig. Jag har haft så många olika jobb bara för att få en inkomst. En del var hemska, en del var nödvändiga och en del var riktigt roliga. Men det finns alltid jobb, det handlar om att våga testa även om man aldrig har gjort det förr. Grisskötare var hmmm ehhh annorlunda. Haha
Jag är dock lite förbryllad över en sak. Mailar folk dig för att få hjälp med sina problem mer än hur du ytbehandlar en möbel alltså? Du har en mycket sund och hjärtlig klokhet så jag förstår att man vill prata med dig men ändå? Fast jag borde nog skicka min syster till dig för hon har gett upp sig själv, hon är livegen nästan. 🙁
Tack för att du delar med dig av din klokhet!
”Det finns inget som stressar mer än att känna ansvar för något man inte har kontroll över.” Dr Phil
Kram
Ramlade in på din blogg via en länk till ditt inlägg om vänlighet och har fastnade för din klokhet och förmågan att förmedla ett budskap. Nu läser jag detta inlägg och förundras igen över vilken klok och samlad person du är. Du inspirerar!!!
Efter en tre år lång utbildning, 150.000 kr i studieskuld och tre år som praktiserande sjuksköterska på Neonatalen fick jag nog. Sa upp mig och tog jobb som servitris på en restaurang i Stockholm. Behövde jobba med något som inte dagligen hängde på liv eller död. Efter ett år där hade min hjärna ”landat” och jag var redo för nästa steg. Utbildade mig till konditor och köpte året efter det lilla caféet i centrum där vi bor. Har haft många sömlösa nätter av ångest och oro. ”Vad håller jag på med? Hur kan man säga upp sig från tryggheten som ett jobb ger? Tänk om det här går åt helvete? Är jag egentligen riktigt klok?” Nu är det det bästa jag vet! Är sååå lycklig över att jag sa upp mig från något som gjorde mig olycklig och som sög livslusten ur mig. Ångrar inte det en sekund! Livet är för kort för att inte leva livet till det fullaste. Våga bryta upp! Nöj dig aldrig! Var lycklig!
Tack för en underbar blogg som dagligen påminner mig om att ta tillvara på livet och alla dess underbara stunder, vardag som helg!
Kram
Tack! Det här kom just i rätt stund – allt jag behövde för att komma ihåg min första maginstinkt, istället för att vagga in mig själv i tron att jag vill jobba i ett företag där inget är nog och som får mig att tappa tron på mig själv. Wish me luck i jobbsöket! har 6 månader som målsättning. det skall nog lyckas 🙂
Härlig blogg, den enda jag vill läsa varje dag
Tack igen för dina fina och kloka ord! Det är ju just så där det är!
Kram!
Såå bra skrivet Emma!!!
Kram Malin
Man har alltid et valg, men noen valg påvirker andre (sånn som barna), og da synes jeg man må ta det ansvaret på alvor så klart…. egen lykke har ingen verdi dersom man ødelegger livet for andre ved å jage sitt eget.
Superbra skrivet!
Jag lever efter mottot ”Om DU inte är nöjd, gör något åt det”. Jag kan inte ta på mig offerkoftan utan jag har ett ansvar för mig själv och mitt välmående.
Tack för en underbar blogg!