Att försöka svara.

Den här kommentaren fick jag igår, och jag har funderat på den sen dess. Jag får den ganska ofta nämligen; framförallt det där med hur bloggen har påverkat mig. Det har ju gått ganska fort det här året. Och nu ska jag försöka svara.

Vad bloggen har gjort för mig är att den har gett mig nya vänner. Både såna jag fått möjligheten att träffa ”i verkligheten” och såna som jag får njuta av på distans. Här inne och via mail. Den har också öppnat upp andra världar för mig som jag har skrivit om innan; jag har nu så många fler ställen att hitta inspiration från och att sporras av – genom att läsa er och andra så sporras jag själv hela tiden till att bli bättre, men på ett bra sätt. Jag har hittat kvinnor som jag beundrar, människor som imponerar på mig och entreprenörer som jag blir avundsmatt på. Det är så jag ser det.

Men annars? Om det har påverkat mig som person?
Nej.

Det är svårt att förklara, men oavsett hur mycket bloggen växer så är ju jag fortfarande bara jag. Emma. Jag som sitter i min skånelänga utanför Malmö och har fött en son och har en förkärlek för gamla skåp. Jag som har ett jobb som jag just nu är mammaledig från, som är gift med min Scout Valiant, som handlar för mycket på nätet ibland och som nog på tok för ofta går runt i mannens långkalsonger.

Det är samma blogg och samma person (med en naturlig utveckling såklart) som det var när jag startade för knappt ett år sen. Det enda som har förändrats är ni;
att ni nu är fler som är här.

Allt annat är så som det alltid varit.

Jag kan liksom inte tänka på hur många som läser eftersom det inte går att ta in. Som jag har sagt innan; skulle jag rada upp er allihop framför mig skulle jag förmodligen behöva gå och kräkas – men just nu är det ju bara siffror i en statistik och inget jag kan hetsa upp mig för. För då skulle jag nog börja tänka på vad jag skriver, och då blir det aldrig bra. Så jag låter bli.

Och det där med att ha blivit mamma då?
Jag måste nog passa på den ett tag. Just nu är det fortfarande så pass nytt att jag inte tror att jag kan berätta hur det har påverkat mig ännu. För även här är jag ju fortfarande jag, bara med lite extra allt. Och såhär i början flyter ju liksom timmarna in i varann och blir dagar och sen hoppsan har det gått tre veckor sen man födde barn.

Och trots att ingenting är som det var innan är det precis likadant ändå.

Ja.
Det är nog det bästa svaret jag kan ge.

27 kommentarer till “Att försöka svara.

  1. Jag måste instämma att man inte förändras som person (fastän jag inte har någon stor blogg) när det sker stora förändringar i livet. På julaftonsmorgon 2010 var jag inte förlovad, gift eller gravid vilket jag är nu 🙂 Så länge man har fötterna på jorden så kan det ske stora förändringar i livet men som jag är jag alltid jag…Hur blev din blogg så stor förresten? Det hade jag tyckt varit kul att veta!

      1. Får jag svara?
        Jag tror att Emmas blogg blivit så stor genom att den både är rolig och vacker. Det är mig veterligen i alla fall nästan helt unikt. Emma kan skriva som få, bjuda på sig själv som få, fotografera som få och inspirera som få.
        Begåvning tror jag det kallas. 🙂

        1. Jag håller med dig Annika!
          Emma har en älskvärd personlighet och bloggen har en gnutta av varje: humor, inspiration, vackra och bildliga formuleringar, kärlek, vackra fotografier och en hejdundrandes bloggerska!
          Hon får oss alla, och tillåter oss alla, att känna igen oss och/eller känna att vi är en väninna som sitter bredvid i soffan med en kopp te och fnittrar. 🙂

  2. Kärlek till dig <3! Att vara sig själv är ju det viktigaste nästan vilket ämne man än tänker på. Tror inte jag skulle fortsätta läsa din blogg om du slutade vara du. Det är ju äktheten som lockar och att DU syns genom alla rader…
    Kram Cecilia

  3. Det är nog nyckeln! Att bara vara sig själv:) Och ingen gör det så bra som du..hihi. Älskar denna blogg.

    Håller med om det där att man fått cravings man inte visste att man hade, sen man började läsa bloggar, och sen blogga själv. Jag har fallti helt för Tine K, industri och mörka möbler till allt det vita. Sen att jag fortfarande vill ha ALLA stilar samtidigt är ju lite knepigt. Skulle nog behöva flera hem tror jag bestämt;)

    Kram Susanne

  4. Fina tänkvärda ord,

    viktigt att man alltid behåller ena foten i backen och förblir den man är utan att påverkas alltför mkt av omgivningen. Fast det där med att få barn det påverkar en verkligen svårt att säga annat.
    Det är för att du är den du är för att du skriver som du gör som jag hela tiden kikar in hos dig. Kanske växer styrkan i mig att våga starta min egen blogg….kanske inte.

    Tack för att du delar med dig på ditt alldeles speciella sätt.

    Kram Elisabeth

  5. Det verkar ju… Du verkar ju så vettig att man får lust att smälla av! Fint skrivet tycker jag. Och mycket redigt från en person som borde simma i sin egen amningsdimma by now 🙂

    Jag gillar dig – mest för att jag tror på ALLT du skriver. Fortsätt att vara den du är, jag ser mycket fram emot en ny utvärdering om ett år!

    Kram till dig och din lilla Silkesapa!

  6. Mycket bra svar tycker jag <3
    Jag hoppas du behåller fötterna på jordskorpan. Du får lyfta och flyga bland molnen lite då och då men inte så ofta att du blir mallig. Det är i alla fall därför jag läser den här bloggen, att den är jordnära med en matsked humor och vackra bilder därtill 😀

  7. Förresten, det är dags att någon storbloggare påriktigt petar ner mig från den där listan! 🙂

    Du har väl inte missat Bloggvy – den sprillans nya tjänsten för bloggare att hitta läsare och läsare att hitta bloggare!

    Läs mer om den här: http://www.knaada.com/2011/10/fa-fler-besokare-till-din-blogg/
    Eller klicka dig direkt dit och registrera dig: http://www.bloggvy.se

    Det vore en ära för oss att få dig med på tåget 🙂
    PS. Det är gratis att vara medlem.

  8. Ja du Emma du är verkligen sann mot dig själv (inte lika bra uttryck på svenska som på engelska). Jag har läst din blogg sen det ljuvliga inlägget om hur du vill bli som äldre. Jag har inte märkt någon skillnad i ditt bloggande, du skriver fortfarande likadant. Jag känner ju dig inte personligen men jag tror inte du har förändrats mer än vad ett år brukligen förändrar en.

    Mammarollen tog ett tag för mig att smälta. Den första veckan kändes det mest som att jag var barnvakt vilket är lite skumt för jag har då aldrig ammat någon annans barn. 🙂

    Att du blivit en storbloggare märks ju tydligt för nu orkar jag inte läsa alla kommentarer längre. *s*
    Kram

  9. Åh du skriver så bra, kärlek ♥
    Gravidhormonerna bubblar över nu, blev tårögd här…
    Du skriver så bra och ärligt, bilderna är alltid så vackra, hur bär du dig åt 😉
    Kramar!

  10. Jag är en ny läsare, var bara en vecka sedan jag fick tipset om din blogg via en vän. Kan säga att jag är här för att stanna. Ditt sätt att skriva, beskriva, skildra i både text och bild tilltalar mig mycket. Ville bara säga det =)

  11. Kan du tjäna pengar på din blogg?
    Och hur gör man det!?!
    Har bloggat länge nu, och får fler och fler läsare, men skulle vilja ha kanske lite reklam eller nåt på bloggen, hur gick du tillväga för att få det till?
    kramar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg