november 2011

Att ha varit på galej.

Eller ja, galej är väl att ta i, men jag har varit på kundkväll hos Eggkids, det är därför det varit lite tyst här inne. Och så har ju mannen varit hemma vilket innebär att mer tid gått åt att pussas och mindre tid åt att blogga.

Hursomhelst, det var toktrevligt ikväll – jag fick träffa både vackra Nejlikan och den alltid lika tjusiga Doktor Molly (hur gör den kvinnan för att alltid se så fräsch ut?!) och så fick jag världens roligaste uppdrag; jag ska få fota deras nya kollektion! Roligt så jag svimmar. Tänk vad bloggen öppnar dörrar man inte ens visste fanns. Ibland blir jag så tacksam att jag tror att jag ska smälla av litegrann.

Men nu ska jag krypa ner bredvid en vaken silkesapa som snart, snart kommer sova som en liten mops i min famn och det vill jag inte missa för nåt i världen. Men imorgon ses vi igen. Fina ni.

Att iallafall ha försökt börja.

Tack för alla era tips om hur jag ska komma i julstämning! Inspirerad av er alla satte jag igång när jag kom hem med att skruva upp julmusik, slänga fram renfällarna, plocka upp lite pynt och våldsamt trycka ner nejlikor i apelsiner – och det funkade faktiskt. Nästan. Jag tror att när granen väl kommer upp – då jävlar blir det stämning även för mig, men det här duger fint så länge.

(Och när jag skulle ge mig på att länka blev det pinsamt uppenbart att aj löööve Perlan, ha ha. Man skulle kunna tro att jag är hennes soul provider. Minst).

Ask i antiksilver – Hübsch, ljuuuvlig pendel/lampa – Watt&Veke, sexkantig lanterna – Tine K, keramikfat – Tine K, små silvriga ljussaker – Hübsch, ljuslykta i fattigmanssilver med stjärna – du Nord, Owe tax – Lisa Bengtsson

Att vara uppe tidigt.

Idag är mannen hemma, men jag och silkesapan tassade upp tidigt och gick ner i ett kolsvart vardagsrum och tände alla ljus vi kunde komma åt (nu förstår jag verkligen hypen med de där Tine K-lyktorna! maj gåd vilket mysigt ljus!) och åt frukost. Jag har haft alldeles för mycket bloggeventsideér i skallen för att kunna sova ordentligt och vi ska ändå på tvåmånaderskontroll vid nio så det var liksom lika bra att gå upp.

Åh, jag är så sjukt pepp för det här bloggeventet att ni anar inte! Och alla ni som undrar om ni är för gamla eller för unga – det finns inget sånt, sålänge man är över 18 år gammal (eller i målsmans sällskap som de skrev så fint på lapparna när man gick i skolan). Det här kommer bara att bli en fantastiskt varm, glädjefull dag med mycket skratt och med helt sinnessjuka inslag som jag hoppas att ni kommer att tycka om. Detta blir ingen vanlig ”åh låt oss gå på en torr föreläsning”, jag har kryddat allt med så mycket annorlunda saker jag kan komma på. Sånt som skulle få mig att skratta. För jag tror väl nånstans att ni som läser mig har (förhoppningsvis) samma humor och uppskattar samma typ av skruvade saker. Så ta med er en vän och kom, vetja! Jag kommer snart ut med biljettpriser och jag kan lova att jag har pressat alla priser som finns och att det inte kommer vara svindyrt, och ni som kommer utifrån ska få riktigt bra hotelldeals. Ovanpå detta ser jag att det redan formats små falanger som pratar om att anordna samåkning och människor som erbjuder sängplats i sitt hem och det är ju fantastiskt. Det är sånt som får mig att nästan svämma över av glädje och som visar att jag faktiskt har världens bästa läsare. Och jag blir ännu mer säker i att mitt val av ämne, ”Vänlighet”, är precis rätt för dagen. Det är ju liksom det jag har stridit för sen jag började blogga och det som ligger mig absolut närmast hjärtat, och jag hoppas och tror att ni kommer att få en dag (och en föreläsning!) att minnas.

Så nej; ni behöver inte ha en egen blogg och ni kan komma med färdtjänst vad mig anbelangar och i får absolut ta med er vem ni vill. En av workshopsen är nog väldigt fokuserad på kvinnor, men om ni tar med mannen kan jag göra en liten kuddhörna åt dom där de kan ansiktsmåla med Ravelli eller nåt så länge om de vill. Det ordnar sig.

Hundra tusen idéer har jag, men nu måste jag klä på mig och göra oss klara för att åka. Att gå på tvåmånaderskontroll i långkalsonger – där går min gräns, liksom. Vi ses snart gen, men under tiden hoppas jag att ni inte missat tävlingen.

Vem vill inte ha 1000 spänn att handla för, liksom? Nä, just det.

Att vara en fjäril på 70 kilo.

Alltså. Den här dagen blir bannemig bara bättre och bättre. Nu tycker jag att ni ska gå in och läsa det här inlägget igen. Och sen ska ni scrolla ner lite. Till sista kommentaren.

Ha ha ha! Ja, jävlar. Jag älskar’t!

/Sjuttiokilos-fjärilen

Att fattas lite stämning.

Sådärja. Nu har jag lyckats gräva fram kransen som vi tydligen hade mulat in längst ner i garaget under en massa bråte så den var ju inte direkt i toppskick, om vi säger så. Men den får duga.

Jag vet inte vad det är i år men jag kommer helt enkelt inte i julstämning. Kan kanske bero på att det är plusgrader ute och doftar varm åker, eller på att jag bara inte har börjat att pynta ännu. Lexingtonstjärnan hänger kvar sen förra året men det räknas nog inte. Och jag har inte börjat spela julmusik ännu, det är ju annars ett säkert kort för att börja bli julnostalgisk. Här hemma spelar jag mest den här idag och skumpar runt med silkesapan i famnen och gör legendariska moves iförd amningsbh och långkalsonger (ja men vadå – vet ni hur ofta man har tuttarna ute med en sån här silkesapa?! Ingen idé att klä på sig, liksom) och tuggar på pepparkakor och njuter av att se honom skratta. Men det blir det ju ingen julstämning av.

Har ni kommit i stämning? I så fall hur? Jag behöver nog lite tips från coachen, tror jag.

Att ha ett datum!

Äntligen är datumet för Blogg-Eventet spikat och det blir lördagen den 11 februari! Så ta fram era almanackor redan nu och boka in det dagen – för jävlar i min lilla låda vad det kommer hända grejer. Björn Ranelid himself kommer att dyka upp och prata om vänlighet (vad hade ni annars förväntat er för ämne?) och svara på frågor om livet, det kommer att bli galna workshops, mycket gapskratt och avslutningsvis en dundermiddag med underhållning på kvällen.

Mer information om bokning, hotellpaket och goodiebags (och fler heta namn) kommer inom kort, men fram tills dess får ni se till att spara datumet fritt.

Det här är något ni absolut inte vill missa!

Att tacka för stödet.

Herregud vilka kommentarer ni skriver! Jag har skrattat så det har varit fara och färde med aulan, det kan jag lova. Jag vet liksom inte vad som är roligast, om det är Sara Lovisa och skeden eller om det är era spin off:er på varann, men jag skrattar rakt ut när jag läser er. Tänk vad bloggvärlden är förunderlig egentligen  – tack vare den är nu en kopiös mängd kvinnor engagerade i mitt anus. Det kunde man inte tro när man började blogga. Nej, nej. Och jag har ju förstått att om jag nu någonsin tänker gå och låta nån annans man peta mig i rumpan så måste det bli en utförlig rapport efteråt, och absolut. Det ska ni få. Jag kan bjuda på det. Jag kan ju till och med be om en manual, kanske? För er som vill freestajla lite hemma.

Inatt har jag haft världens mest verklighetstrogna och bisarra dröm. Jag drömde att jag skulle göra en intervju för tidningen Kupé med Carolina Gynning angående att hon blivit preggo. Vi träffades på ett hotell och hennes mamma var med, och sen satt vi alla tre på en säng och hade sjukt djupa diskussioner med varann. Riktigt bra intervju om jag får säga det själv. Carolina hade gillat det.

Men nu ska jag gå och leta upp min julkrans som jag tillverkade förra året och försöka få upp den på dörren. Jag har inte ens börjat pynta ännu, förstår ni. Usch. Det är ju så man borde skämmas. Men idag! Idag blir det pynt. Minsann.

Att hellre ta någon annans man.

Det absolut bästa med den här bloggen är era kommentarer. Jag älskar dom. Den där kärleksfulla dialogen som byggs upp mellan mig och er och varann under inläggen. Men ibland när jag läser och skrattar högt rakt ut av något fantastiskt roligt ni skrivit så slår det mig att vänta! ni kanske inte skojar? och då måste jag läsa igen och så undrar jag om ni verkligen menar det ni skriver, om ni skulle gjort så själva.

Som under inlägget om svanskotan och Göran. Där är ni ganska många som hintar lite att din man är ju läkare, han kan väl? och det får mig att skratta som en get. För det menar ni inte, va? Alltså. Skulle ni gjort så själva? Det är ju sjukt spännande i så fall. Jag tar hellre en hel näve av Göran än ett finger av mannen, det kan jag säga. Scout Valiant må vara läkare men han är ju i första hand min man. Den jag lever med. Den jag försöker bibehålla någon form av romantik med. Göran är någon annans man och har ingen relation med varken mig eller min aula.

Skulle ni verkligen? be er man?

Shit.

Det är kanske jag som är pryd. Men den dagen jag säger ”Älskling, skulle inte du kunna stoppa in ditt finger i min anal ikväll? Hm? Rota runt lite?” är det godnatt med det här äktenskapet. Det kan jag säga. Som att släcka en lampa, liksom.

Natti, natti.

Att ge julklappstips för karlar.

Okej, då har jag försökt ge mig på det där med julklappstips för män. Sjukt svårt, är det inte?! Men här kommer iallafall några förslag och jag har försökt att hålla mig i lite olika prisklasser. Från vänster:

  1. Tvål på manligt snöre som doftar chili och chai. Skitbra julklapp mest för att man kan sno den själv. Finns här på kampanjpris.
  2. Schetasnygg klocka hittas här och finns i lite olika färger. Kostar egentligen 995 kronor, men det var 15% med koden dwjul. Whoop whoop!
  3. Skor är aldrig fel. De här och typ en miljon till kan man hitta här inne.
  4. Manschettknappar från Skultuna går aldrig ur tiden. Finns bland annat här.
  5. Snajsigt förkläde kanske? Snygga från Lexington finns här inne.
  6. Klart man kan ge en skalbagge i julklapp! Finns att förälska sig i här.
  7. En liten bok av Zlatan har ju fått väldigt bra kritik och här har dom den, bland annat.
  8. Underbart snygga boxarhandskar som jag själv suktar över finns här inne, och kvalar nog in på listan över klappar man kan ge för att man vill ha dom själv.
  9. Flådig sportbag från Lexington skulle han kanske inte tacka nej till. Hittas här.
  10. Ljuvlig, tjock morgonrock för de är tillfällena han vill gå runt och se riktigt dyr ut kan man få tag i här inne.
  11. Ännu en ljuvlig morgonrock som han kan se precis lika dyr ut i, men som kostar mindre och går att köpa här.
  12. Måste ju ha med min mans favoritdoftljus! Finns på kampanjpris inne hos Länna här.
  13. Och när vi ändå är igång så slänger jag in en pannlampa också, för alla er om har lika krispiga män som jag har. Finns en hel uppsjö av såna här inne.
  14. Och slutligen; en dvd-box. Vad kan gå fel där liksom? Finns mängder att välja på här inne.

Sedärja! 14 förslag på klappar fick jag iallafall ihop.
Och hörni, tänk! Bara 26 dagar kar till julafton. Jisses.

Att ta det där med Gud och svanskotan.

Alltså. Jag knäckte ju svanskotan under förlossningen som ni kanske minns? Gjorde ont som fan efteråt, i två veckor värkte det och gjorde det omöjligt att ens försöka sitta och det var till och med svårt att somna på kvällarna. Sen lugnade det ner sig. Värker inte konstant längre, inte alls.

Men.

Det är inte riktigt som det ska där inne. Nu har det gått sex veckor och jag känner hur det liksom ”klickar till” i arslet när jag sitter och försöker byta ställning. Och jag kan fortfarande inte sitta rakt upp och ner sådär, utan måste liksom sitta framåtlutad som en hemorrojdpatient (åh! Här kunde jag ju hemorrojdlänkat!) vilket ställer till det en aning. När man ska köra bil och så, till exempel. Och det är inte särskilt skönt, det kan jag väl inte påstå, även om det inte gör sömnlöshets-ont. Och såhär kan jag ju inte ha det. Jag måste ju kunna sitta. Iallafall lagom tills jag ska börja jobba igen och förväntas kunna sitta på en kontorsstol utan ett bildäck under arslet. Ja ni fattar. Så jag googlade vad man ska göra åt en knäckt svanskota och hur länge det förväntas vara såhär.

Mhm.

Jag hittade ett svar som en Göran (specialist i allmänmedicin) hade gett en kille som åkt pulka och gjort illa svanskotan. Pulka, liksom, vad är det mot en förlossning? Men iallafall. Tydligen kan en svanskota få en fraktur och då ska de göra ont ett litet tag, och sen läker den ihop igen och så är allt frid och fröjd. Om inte. Om inte svanskotan läkt ihop fel. Mhm. Så som min förmodligen gjort, det är därför den sitter där och klickar. Och vad gör man då? Om den läkt ihop fel? Såhär svarar Göran:

”Dels brukar man vid en undersökning i ändtarmen rätta till felställningen om svanskotan ligger fel, och dels töja ut muskler som inte sällan blivit strama efter en sådan skada” Jaha. Ja det verkar ju logiskt. Och en undersökning, liksom. Hur bökigt kan det va? Tydligen bökigt utav bara helvete. Det här är vad Göran föreslår:

”Denna behandling utföres med behandlarens pekfinger inne i ändtarmen, vilket förstås kan vara obehagligt och göra ont för stunden. Efteråt känns det dock oftast bättre och besvären försvinner snabbare.”

Alltså.

Seriöst? Hur arg är Gud på kvinnan, egentligen? Inte nog med att jag ska skvätta fostervatten på Dag, vråla hjäääälp! hjääälp! när jag nästan föder i ett bäcken, klämma ut en 35centimetersskalle ur vajajnan (numera kallad aulan) och bli sydd lite hippsomhapp utan bedövning. Det hade jag liksom kunnat ta. Jag har bearbetat allt det där.

Men nu? Nu ska jag tydligen behöva gå till nån Göran också, som ska stoppa upp ett finger i mitt arsle och rätta till min svanskota.

Jomenvisst, förstår ni. Det är rättvisa det.