Jag tror att det absolut första du måste göra är att sluta be om ursäkt för jobbet. Förstår du hur jag menar? I hela inlägget finns det inbäddade ursäkter (”inget fancy”, ”inte ett jobb för mig” och så vidare) och jag tror att du först och främst måste skaka av dig den där känslan av att det inte är för dig. Var stolt istället! Tänk; de valde dig. Och nu har du ett jobb. Även om det kanske har gått fort och det inte var riktigt vad du hade sett dig själv göra så har du nu ett jobb – precis vad du var ute efter när du skickade in din ansökan. Bra gjort!
Och sen måste du försöka se förbi den där osäkerheten, den där ”inte kan väl jag”. För du kan visst det. Och du måste lita på det. Människans absolut största fiende enligt mig är hennes förmåga att begränsa sig själv. Försök att göra dig själv större än den där lilla formen du någonstans på vägen skapat åt dig själv att passa in i. För kom ihåg:
det finns väldigt, väldigt få saker i livet som du inte klarar av att göra om du ger dig fan på det – och jag kan garantera dig att köra truck inte är en av dom.
Jag har två frågor som jag alltid ställer till mig själv när jag är osäker eller nervös inför något. Det första är ”hur svårt kan det va?”. Jamen, eller hur. Det finns tusentals människor där ute som kör truck och jobbar på lager, och de klarar ju uppenbarligen av det. Så hur svårt kan det va? Första gången man kör truck – förmodligen ganska jäkla svårt. Absolut. Andra gången lite lättare. Tredje gången förmodligen väldigt mycket lättare än första. Och så vidare.
Försök att minnas alla de där tillfällena du gjorde något första gången och var riktigt nervös. Alla har vi såna tillfällen. Första dagen i skolan, första dagen på jobbet, första intervjun, första arbetsmötet. Man var orolig för hur man skulle klara av det. Och sen någonstans på vägen går det som rutin och man kan inte förstå varför man var så orolig från första början. Eller hur? Det är precis samma sak nu.
Den andra frågan jag alltid ställer mig är ”Vad är det värsta som kan hända?”. Här låter jag mitt katastroftänkande härja fritt och jag kan måla upp de mest bisarra skeenden framför mig – och vet du vad? Om du tar det absolut, absolut värsta som skulle kunna hända och tänker ärligt och kritiskt på det så kommer du att se att du skulle klara av det också. Du skulle verkligen det. Och då finns det inte mycket kvar att vara nervös över.
Så släpp osäkerheten och lita på dig själv. Ha lite roligt. Och framförallt; tillåt dig själv att misslyckas. Du kommer säkert göra en himla massa fel i början för det är sånt börjor är till för, men vet du vad?
Det är okej.
Skratta åt det, se det som en erfarenhet och försök igen. Det gör ingenting. Och kanske är det som du säger; ingenting du kommer syssla med för all framtid, men då kan du ju iallafall göra det bästa av det under tiden. Varför slösa bort sin egen tid med att dyka upp någonstans över huvud taget i livet och inte göra sitt bästa? Att överträffa sig själv är dessutom det absolut bästa sättet att få tiden att gå. Kanske visar det sig att ditt bästa är så bra att du förvånar dig själv med att trivas som fisken i vattnet och tar över hela lagret efter ett halvår? Vem vet.
Så gå dit, gläns, strula till det, ha roligt och gör ditt bästa de timmarna du tjänar de där extrapengarna du var ute efter från från första början. Funkar det inte kan du alltid sluta. Det är inte svårare än så.
Och jag lovar. Du kommer kick ass på truck.
Ge det några gånger bara.
Nu är det er tur. Vad tycker ni? Hur gör ni för att komma över nervositet och osäkerhet? Vad kan ni ge den här tjejen för tips?
För det första: ingen på arbetsplatsen kommer tycka att du är dålig, alla har haft en första dag när de inte heller kunde köra. Så skäms inte för dig själv! Var positiv och säg att ”hey, jag kan inte det här men nu jäklar ska jag lära mig, så visa hur jag gör!”
För det andra: det är kuul att köra truck, själva körningen är superenkel, det är själva lyfta och ställa av pallar som det tar ett tag att lära sig. Nu har jag visserligen bara kört truck typ två gånger men ändå.. haha
För det tredje: min erfarenhet är att tjejer blir duktigare på truck och såna precisionsjobb än vad killar blir, vet inte om det är en mansdominerad arbetsplats men så brukar det ju vara i den branschen. Så även om du inte är bäst i början så kan du säkerligen bli kick-ass längre fram!
Om man låtsas att man kan någonting, så tror folk att man kan. Även man själv. Så kör hårt och lycka till! 🙂
Precis – jag intalar mig själv att alla har varit nya någon gång och att ingen är expert från början. Om du är nervös för just en specifik uppgift (t.ex. köra truck) säg det på en gång. Och våga fråga istället för att gå runt och undra och var nervös! Lycka till!
Ett av de sommarjobb jag hade under tiden jag fortfarande pluggade var just att köra truck. Jag fick det av en slump (det där berömda bananskalet) och det kändes verkligen helt ”fel” men det var bra betalt och pengar behövde jag. Så. Jag blev truckförare under en sommar på ett företag som skär till och förpackar kopieringspapper (ty A4 och A3-ark i alla världens färger). Och först kan jag säga att det är hur roligt som helst att köra truck! Alltså verkligen! Lite som att köra radiobilar fast kanske (förhoppningsvis) aningens mer organiserat. Och jo det är lite klurigt första timmen kanske, men när man väl får in det så är det ingen konst (faktiskt enklare än att cykla för du behöver inte hålla balansen själv).
Om vi sen går vidare till rädslan att göra misstag så visst, det kan man. Själv körde jag som sagt runt med travar av färgade kopieringspapper, och innan de var förpackade så låg de helt oskyddade på en pall i en säg 1,5 meter hög stapel. Vet ni hur många papper det blir? Sjuuuukt många, och vet ni vad som händer om man tappar dem? Det blir sjukt mycket papper på golvet och så får man plocka upp dem. Värre än så är det inte. Jag tappade pallar med gröna papper och med rosa papper och säkert med gula också. Dessutom lyckades jag skicka flera hundra förpackningar med papper till en kund. I fel färg. Japp.
Så. Vad hände? Fick jag sparken? Nej. Blev folk arga? Nej (eller okej, möjligtvis den där kunden då). Men jag fick träffa massor med roliga människor jag aldrig skulle ha träffat innan, jag fick ytterligare en grej till cv:t och jag fick en riktigt rolig sommar!
Kör hårt, det kommer bli hur roligt som helst! Du kan!
Lycka till!
kram Maria
Jag håller egentligen med om allt Emma säger. Min erfarenhet är att all jobb är bra erfarenhet, oavsett om jobben i sig är bra eller dåliga. Precis efter jag tagit min examen så fick jag ett jobb som inte alls hade med det jag läst att göra, men jag var glad för att få ett fast jobb. Det var också ett jobb i lagermiljö och nu i efterhand så inser jag att jag inte trivdes så bra, det var tungt och jag trivdes inte med arbetskamraterna.
MEN! Det var en jättebra erfarenhet. Nu när jag har ett helt fantastiskt jobb med fantastiska kollegor så kan jag känna mig lugn och säker i det, just på grund av att jag vet hur det är när jag inte trivs. Jag behöver inte fundera, jag vet vad jag gillar.
Se det som en erfarenhet utan att grubbla så mycket över vad som ska komma sen eller vad som känns rätt. Allt i livet är erfarenheter och det är just det som bygger mig som person!
Stort lycka till, du kommer äga som truckförare! Det är jag heeeelt övertygad om!
Jag kan absolut inte säga det bättre själv. Det handlar om att vända tänket från; det här klarar inte jag! till; fasen vad kul det ska bli att lära mig det här. Och jag kommer att klara det galant.
Och tänk vilken erfarenhet du får med dig sen. Lycka till.
För att få köra truck inom arbetet så krävs utbildning för just den trucktypen, så känn lugnet! Du kommer att få lära dej. Sen är det ju med det som med allting annat – övning ger färdighet, (såvida du inte har oanade skills inom just detta. Vem vet? 😉 ) Gratulerar till jobbet!
Att köra truck är ingen konst! Det är dessutom väldigt kul! Jag har haft diverse oglamorösa jobb och det är de absolut roligaste jobben jag haft också. Att jobba på lager är ingen konst. Du kommer fixa det om du bara vill OCH går in med rätt inställning!
Dina ord läggs direkt i min egen peppa-upp-sig-själv-bank! Precis sådär ska kag tänka nästa gång!:)
Åh vad jag känner igen mig i detta. Jag funkar likadant och efteråt undrar jag varför jag lagt så mycket energi på att oroa mig för något som oftast inte ens inträffade när allt kom till kritan. Jag är där nu igen. Fast jag ska försöka ta mod till mig att hoppa ut i det okända, vilket du redan gjort. Way to go! Att lämna det invanda, kända, säkra är läskigt. Men som Skorpan sa: ibland måste man. Annars är man bara en liten lort. Så det är väl bara för oss att börja räkna. Ett två tre. På det fjärde ska det ske…
Dessutom utbildar min pappa nya truckförare. Han har inte misslyckats med att lära nån köra truck ännu. Varför skulle du bli den första? Hans bästa tips är att inte tänka och analysera för mycket. Det är lite bakvänt ibland så gå på känslan och tänk inte för mycket på HUR du ska göra utan gör det som känns rätt. Och kör det ihop sig helt. Ta en paus. Gå ur trucken och testa igen om en stund. Det får man och det funkar mycket bättre än att envisas när det låst sig. Lycka till!!! Du fixar det!!!
Kram Lotta
Nu tycker jag verkligen att du ska tro på dig själv, för din kommande arbetsgivare har ju gjort de!
Han eller hon tror på att du har förmågan att lära dig det här! Klart du fixar det!
Jag arbetar som rekryterare och konsultchef i vanliga fall och tidigare hade jag hade om vår lager och produktionspersonal. Vi hyrde ut massor av killar och tjejer som inte hade tänkt sig lagerjobb som slutlig jobbdestination om du förstår vad jag menar, utan som just jobbade extra. Men lagerjobb är en jättebra erfarenhet och extrajobb §ser alltid bra ut i Cv.t. Och gör du det bra så kan du sedan få bra referenser. Dessutom visar ditt inte så ”fancy” lagerjobb att du är prestigelös, orädd och kan hugga i. Det är bra vad för annat jobb du än söker sedan.
Vi resonerade jätteofta så även när vi rekryterade till helt andra tjänster.Typ..”.Tror du hon fixar detta då..det kanske inte är så glamouröst i början…ja men se här hon har ju kört truck på lager och fick jättebra referenser därifrån. Tuff tjej”
Se aldrig ner på ett jobb. Ett jobb är ett jobb och du skall alltid göra det så bra som du bara kan. Du vet aldrig vad för dörrar som kan öppnas, vilka kontakter du kan knyta o.s.v
Gör ditt allra yttersta och även om du känner att det inte är det du vill arbeta med hela livet så är det en erfarenhet som berikar dig och som gör dig intressantare och mer allmänbildad. Klart du klarar jobbet om du ger dig den på det. Lycka till!!!
Se aldrig ner pâ ett jobb utan gör ditt bästa. Nâgon betalar dig för det av sina egna slantar. Sant att man aldrig vet vilka dörrar som kan öppna sig….:) Skulle tro att det är lättare än att köra snöskoter i snöstorm, sâ oroa dig inte, men hâll huvudet kallt, i alla lägen. Men sâ kul att ha fâtt ett jobb ! Duktiga dig !!
Kram
Vilken bra information! Den kommer jag ta med mig. (Studerar på gymnasiet, sista året, och ska snart ut i arbetslivet)
Första gången jag skulle börja på ett café/lunchrestaurang höll jag på att DÖ av nervositet. Shit! Jag visste ingenting. Jag kunde inga regler om vad man får göra eller hus man ska göra. Jag visste inte ngt alls. Men eftrer några månader så gick alls som på räls. Sen stängde det och jag började på ett nytt ställe även inom kök. Lika nervös var jag den gången jag första gången klev in på den arbetsplatsen. Men.. det hela har slutat med att jag nu står ensam på en förskola och lagar maten till barnen, fixar beställningar och klarar av kraven miljö och hälsa ställer. Man fixar det, fastän man känner sej som världens minsta precis innan. Men jag tror att man alltid är lika nervös varje gång man kommer till en ny arbetsplats 🙂
Men det ordnar sej!! 😀
Lycka till på nya jobbet!!
Det finns ett ordspråk jag tycker sammanfattar dette mesta när det handalar om att lära sig något nytt: ”Alla är vi barn i början.”
Om du inte kan komma ihåg alla fina kloka ord, på detta jobbet, på nästa, när man ska övningsköra första gången, allt allt som vi gör för första gången( tänk så många första gången du har bakom dig). ”Alla är vi barn i början” dvs dels kan man inte kunna något man aldrig gjort, vem kan det? Skulle vi förvänta oss det av någon? Del plocka fram den där enorma envisheten barn har. Förstå hur envisa de är, hur de kämpar med ALLT, lära sig gå tex, hur många gånger trillar ett barn som lär sig gå? Och sen reser dem sig upp och trillar igen. Tänk på dem. ”Alla är vi barn i början”
Stort lycka till!
Att vara nervös är en del i att börja nytt jobb, den känslan kommer antagligen återkomma när det är dags för nästa.
Ha med dig att de valde dig baserat på din ansökan och intervju vilket innebär att du har en massor att erbjuda din blivande arbertsgivare
Stort lycka till, du kommer fixa det galant.
Åh jag kan egentligen inte ge några råd när det gäller nervositet/prestationsångest eftersom jag själv hetsar upp mig nått kopiöst i liknande situationer.
Sen när jag väl är där så brukar det ena ge det andra och man minns inte ens vad det var man oroade sig för.
Efteråt tänker jag alltid att det där ska jag komma ihåg nästa gång jag blir sådär nervös att jag nästan kissar på mig, att det går bra, jag behöver inte vara nervös.
Men som ett brev på posten, så blir det likadant igen och igen.
Så egentligen kan jag bara säga att det är nog bra att vara lite nervös innan.
Dels är det ju ett bevis på att man tar uppgiften på allvar och del gör det att man skärper sina sinnen och gör sitt yttersta.
Eller som min kära mormor brukade säga ” Gör bara ditt allra bästa, så har du gjort så gott du kan”
Kram Mrs G
Jättebra tips. Jag har egentligen inget att tillägga. Det löser sig och kommer gå skitbra.
Jag arbetade på ett lager några månader i år efter bara kontorsjobb och visst det är tungt och man känner av det i hela kroppen i början men sen mindre och mindre.
Jag var som dig. Osäker helt enkelt. Jag är tjej och skulle bara jobba med starka män och jag ville absolut inte köra truck. Jag har ju inte ens körkort.
Men det var bara bita ihop och sluta vara så försiktig och köra på.
Jag fick mycket hjälp att köra och osäkerheten försvann snabbt. Det var såklart ovant att ta stora buntar, hur man skulle lyfta och så men man lär sig.
Allt går. Och allt känns ovant ibörjan, herregud det är ju nytt!
Ta det lugnt bara lyssna på personen som lär dig. Du kommer komma in i det fortare än du tror.
Idag tycker jag att det är svinkul att jag faktiskt lärde mig att köra trots att jag absolut inte ville. Jag tycker också att det var roligt att testa lagerarbetet och folk som sa ibörjan att det inte vara något arbete för kvinnor ändrade sig snabbt. Jag fick vara kvar längre än vad det var tänkt.
Så tro på dig själv. Du kommer älska att få lära dig något nytt.
Va dig själv. Fråga om du inte förstår, låtsas inte som att du gör om du inte gör det, finns inget värre för en själv. Jag har städat banker, tagit hand om dagisbarn, mekat cyklar, bytt slang osv, jobbat i chark, ja du ser ett ganska brett område. Kunde inget av det innan. Pirrade alltid i magen så fort man började på ett nytt jobb. Det pirrar fortfarande så fort man ska göra något utanför sitt område. Det SKA pirra, annars är du inte vaken tillräckligt. Säger som Timbuktu ”Det löser sig” för det gör det
Stor Kram på dig själv och Lycka till med Trucken!!!
Grattis till nya jobbet!
Alla goda råd du har fått räcker nog och jag har nog inte så mycket att tillägga. Va stolt över dig själv för att just du fick detta jobbet!
Ingenting är omöjligt!
Vänliga hälsningar Frida
Jag känner alltid sådär inför att göra nya saker. Jag är rent ut sagt livrädd för att göra nya saker. Det är det värsta som finns, men som du säger Emma, vad är det värsta som kan hända? Jag kommer bara att få en ny erfarenhet och erfarenhet är ju något av det bästa man kan ha.
När jag ska göra nya saker slutar jag att tro på mig själv, förvandlas till det rädda lilla osäkra barnet som jag var förr, vågar liksom inte välja nya vägar för att jag hatar att inte veta vad som kommer hända sen. Jag hat-älskar mina trygghetszoner och bortförklaringar. Dels för att de får mig att aldrig göra saker jag inte kommit i kontakt med tidigare och dels för att jag blir så osäker på mig själv. Om inte jag skärper mig kommer jag aldrig bli något i livet. Fastna i min utveckling. Men man behöver nog några mål i livet för att komma över tröskeln. Jag vill t.ex. bo i USA nåt år, skulle vara väldigt intressant, kul och något jag kan se fram emot och göra att jag vågar ta nya vägar i livet.
Hädanefter blir mina motton: ”Vad är det värsta som kan hända?” och ”Fake it til you make it!” (Det sista har jag kvar i bakhuvudet sen http://attvaranagonsfru.se/2011/07/12/att-svara-pa-fragor-del-2/ – Vad har din nyckel till framgång varit?)
Den här idén om Att fråga kakan tycker jag förövrigt är superbra! Jag som student ser otroligt många framgångsrika kvinnor här och kan lära mig hur mycket som helst av Er alla. Det är också en anledning till varför jag fortsätter att läsa dig Emma. Underbart.
Jag håller med allihopa. Ett litet knep jag har är att nynna ”vad gör det om hundra år när allt kommer omkring” för mig själv (den där sången från Snövita och dvärgarna alltså) för det är ju preciiis så. Vad spelar det för roll om första dagen skulle gå åt pipan, eller om det tar 10 dar istället för 3 att lära sig ratta runt en truck. Det blir bra i längden, och om hundra år är det en yttepytteliiiten sak, det som är så stort just nu. Så ta det lugnt och tänk positivt. Du fixar det! I promise!
p.s Nynnandet funkar asbra när man gjort bort sig oxå, händer mig väldigt ofta, och då är de där orden mitt mantra d.s
Jag brukar alltid jämföra med något som är sååå mycket värre, oron försvinner då lite och så tänker ja, ”Äh det klarar väl jag? Varför skulle alla andra göra jobbet bättre än mig? ”
Lycka till och grattis till jobbet! Kommer du klara galant!
Grattis till jobbet! Och vet du…de valde dig för att de tänkte att det var just du som var rätt för jobbet! Det är det enda du behöver veta! Kramar Kicki
Jätte bra råd! ”hur svårt kan det va” och ”vad är det värsta som kan hända” tar en redan långt tycker jag 🙂 Dom flesta av oss klarar av att göra mycket mycket mer än vad vi egentligen själv tror! 🙂
Oj så mycket bra råd! Dem tar jag oxå till mig!
Sen vill jag bara tillägga, du hade aldrig fått jobbet om de inte hade trott på dig! De tror på att du kommer klara det, och varför skulle du inte det? Nu är det bara du själv som ska tro på dig!! Dessutom var du bäst, för jag lovar dig du var inte ensam om att söka jobbet! Du har redan slagit massor! Och tänk nu inte att det bara var du som sökte! Den typen av ”studentjobb” är det alltid väldigt hård konkurrens om! Grattis!!
Kramar
Grattis till jobbet och jag instämmer med föregående talare, du fick ju jobbet just för att du är du! Den där nervositeten man har första dan känner alla igen men tro på dig själv och kör truck så det ryker (vilket jag är säker på att du gör fortare än jag hinner stava till truck). Du är grym – våga tro på det!
Stor kram
Det finns egentligen inte så mycket att tillägga till Emmas uttömmande svar. Helt uppenbart vill arbetsgivaren ha DIG!. De valde dig. Inte någon annan. De har tilltro att du klarar det här och då ska du också ha det. Du kanske inte hoppar upp på trucken och kör som du är född med en truck i handen. Det förväntar sig ingen. Cyklade du utan stödhjul första gångerna utan att vingla och ramla. Ganska övertygad om att du fick ett och annat skrubbsår. So what. Tänk den där häftiga känslan när du behärskar trucken. Wow! Det finns inget bättre. Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Jag har övervunnit så många rädslor och hinder de senaste åren. I mitt liv har verkligen det värsta otänkbara hänt, men jag valde att vända det till något positivt. You go girl. Hälsn Sahra
Jag vill ge dig Emmas ord – fejk it til you make it! Självklart kommer du fixa det om du bara ger dig den på att du K A N!
Tänk på hur gött det kommer kännas första gången lönen kommer in på kontot.
Heja, heja du kommer bli truckarnas Blixten McQueen (märks det att jag är småbarnsmamma? *s*)!
Tuta en extra gång för mig!
Kram och lycka till!
Måste bara tillägga en liten jobbhistoria.
En nyår fick jag ett serveringsjobb på en stor nyårsbal. Jag skulle servera – pisseenkelt sa jag och skrattade gott åt pengarna jag skulle tjäna. Sen kom det till den tiden då det var dags för avec – MÖÖÖG jag hade ALDRIG serverat avec och visste inte hur i hela friden jag skulle komma ihåg vad som vad vilket. Men se du, jag löste det. Ett leende på läpparna och en skämtsam ton så gick det. Bäst var om man kunde be kunden ta själv från brickan. 😉 Det gick hur bra som helst och ja jag fick pengar för det men jag tackade nej till fler serveringstillfälle för det orkade inte mina nerver med. haha
Ang. att göra bort sig – det gör man. På det jobbet jag har nu, hade väl jobbat där i några månader, pratade jag med en kund i telefon och skulle sätta telefonen på sekretess för att tala med mina kollegor om hans fråga. Big huge misstake – jag satte på högtalare istället. Jag råkade säga några saker som kunde tolkas som förnedrande (fast dom var verkligen inte menade så!) men kunden sa aldrig något men jag minns det än i dag och jag tittar alltid två gånger innan jag börjar prata efter att jag har tryckt på sekretess. Med andra ord man lär sig av sina misstag!
Hej!
Jag tror att du kanske är lite nervös för den nya sociala situationen också, så är det för mej i af. ”Var ska jag sitta vid lunchen”? ”Tänk om ingen hälsar”, etc…
Du kommer säkert få gå bredvid någon som har jobbat där ett tag och mitt tips är att vara helt ”lagom”, hälsa och ta i hand och säg ditt förnamn, fråga vänligt om du behöver hjälp eller råd osv.
Lite allmänt sådär kan det vara bra att inte vara FÖR privat första tiden (inget om ens föräldrars skilsmässa, ens jobbiga förhållande, att man gjorde bort sej på festen i helgen osv, du vet…lämna inte ut dej själv för att vara trevlig och tillmötesgående, liksom, det är det inte värt).
Jag har själv personalansvar och kan också tycka det är trevligt att den som blir introducerad ställer mycket frågor, är pigg och glad och inte vill fika direkt 😉
Att man gör fel och inte kan allt direkt; det räknar alla med. DU ska räkna med att bli behandlad med respekt, att få reda på vad som förväntas av dej och hur dina arbetsuppgifter ser ut, tidpunkter för pauser och så vidare.
Du fixar det, enjoy the ride i arbetslivet! Och glöm inte berätta hur det gick!
Kvinnoknuffar,
Embla
Jag tror att det där är så TYPISKT kvinnligt. Att tänka – men jag kan ju egentligen inte. Någon annan är bättre än mig. Jag ska egentligen inte ha det här jobbet. Jag kommer att klanta mig. Det är bara kvinnor som går runt och tänker så.
Män tänker, och säger. Det är klart jag ska ha jobbet. Jag är bäst. Det där klarar jag av, inga problem alls. (Och sen kanske de inte alls är lämpade för det egentligen).
Jag försöker ändra mitt sätt. (Även om jag typ varje dag går runt och känner mig som en bluff och undrar när de ska komma på att jag egentligen inte alls kan det jag gör….) Jag försöker att tänka som en man och tänka att jag ÄR värd detta. Och jag KAN detta.
Det måste du också göra. Du fick jobbet för att DU ÄR DU. För att de gillade dig, såg potential i dig och vill anställa dig. Så enkelt! Känn dig stolt! Res dig upp. Gå dit rak i ryggen och kör truck utav bara h-vte!!!!
Kram
Vilka bra råd alla kommer med. Jag vill bara påminna om att kolla extra noga på hur mycket pengar du kommer att tjäna. Om du studerar med csn-lån är det extremt viktigt! Se till att du inte blir återbetalningsskyldig genom att bara jobba så mycket du får eller kom ihåg att skicka in papper till csn med de nya siffrorna. Jag hade en kursare som inte var så noga och så blev hon tvungen att btala tillbaka 30.000 på några månader…
Det är klart att du kommer att vara nervös! Men det var du väl första dagen när du började studera oxå? Och det går väl bra nu? Lycka till!
Jag håller med dig! Jag var noga med hur mycket jag tjänade (trodde jag) men översteg tyvärr gränsen ändå och två år senare (när man tycker det borde vara preskriberat) fick jag en återbetalning på 9000 kr och jag fick två veckor på mig att betala. Not so fun!
Emma! Du borde jobba som jobbcoach:)
Och till dig som frågade:
Alla är nya i början. Hjärnkirurgen, floristen, barnmorskan, förskolläraren, grävmaskinisten..Alla! Sen gör man några misstag (hjärnkirurgen not so much…hoppas jag!),och sen är man inne i jobbet:)
Lycka till!
Susanne
Det är alltid svårt när man ska göra något nytt och man känner sig oftast osäker de första dagarna (veckorna?). Men det är bara att trycka undan de dåliga tankarna och plocka fram det största egot man äger och tänka ”Det här klarar jag!”.
Däremot ska man inte glömma att våga be om hjälp om det behövs! Som ny är det ingen som tycker det är konstigt om man ställer frågor eller ber om hjälp. Bättre att göra det i början och lära rätt än att inse efter ett tag att man kanske inte riktigt hänger med..
Lycka till med jobbet!
Hej Emma (och alla ni andra)!
Om ni bara VISSTE hur oerhört tacksam jag är över alla era fina svar! Ni kan aldrig ana hur mycket ni hjälpt mig med era rader och jag kommer aldrig kunna tacka er nog. Tack vare er anlände jag till min nya arbetsplats med ett enormt lugn och idag kan jag säga att min första vecka har varit allt annat än det jag förväntat mig. För det första så är det inte alls svårt att köra en truck. Det tar ett litet tag att vänja sig. Men svårt är det faktiskt inte. För det andra så ÄR det visserligen ett fysiskt krävande arbete. Men det är långt ifrån omöjligt. Och för det tredje så är det minsann VISST min grej! Jag älskar min nya arbetsplats! Jag har haft en handledare som är kanon. De killar och tjejer som började samma dag som jag utgör en mycket trevlig grupp. De andra som arbetar på arbetsplatsen är väldigt hjälpsamma. Och arbetet i sig är roligt! Att jag skulle känna mig så här nöjd (och så här tillfreds med mig själv och mina prestationer) det hade jag aldrig trott. Men jag är fast övertygad om att det beror på ER! Tack vare er så gick jag till min nya arbetsplats med en positiv attityd. Tack vare er vågade jag tro på mig själv. Tack vare er har jag vågat försöka och göra mitt bästa. Vilken underbar blogg du driver Emma! Och vilka underbara läsare du har! Tänk att så många tog sig tid att skriva några ord för att peppa just MIG! Det är helt fantastiskt! Tack till er! Tack till dig, Emma!
Sist jag bad dig om råd, Emma så var det eftersom jag funderade på att hämta hem ännu en valp (då jag hade en sedan tidigare)..Det slutade med att jag äger tre valpar idag. Tre valpar av samma kön ur samma kull. Om det skulle vara så att du (eller någon annan för den delen) vill veta hur det går för mig så får du väldigt gärna besöka min blogg:
http://vitavalpar.doggyblogg.se – Kanske har du, som själv har haft två valpar dela med dig utav ytterligare ett par tips där! Hur fick du det att fungera med båda dina flickor i varsitt koppel under koppelpromenader, till exempel?..Eller har du sådana där hundar som aldrig varit speciellt jobbiga? Om du bläddrar ner lite på sidan så finns det bilder på ett par ”Ren-cupcakes” som jag bakade i lördags (i ett försök att tänka på något annat än den kommande första arbetsdagen) – som jag tror att du skulle gilla!
Kram
en annan Emma