Att vara sådär fladdrig igen.


Idag var jag på Kiviks Musteri. Av ingen annan anledning än att träffa Fuffe (Bengt Åkesson), få se stället eftersom jag aldrig någonsin varit där, och låta Rolf och Fuffe träffas. Jag har ju haft kontakt litegrann med Fuffe sen träffen de hade för några månader sen och tycker så vansinnigt mycket om honom, och det var roligt att få ta med Rolf på något för en gångs skull. Hemligare än så var det inte. Bara nätverkande och skratt och rundvisningar. Och nu? Nu är jag mer Kiviks Musteri-förälskad än någonsin.

 


Det är sant. Jag är helt tagen. Jag tror att det beror på Fuffe. Han har liksom… jag vet inte… ett lugn? Ja. Ett lugn och en ödmjukhet man bara måste tycka om. Han är mjuk på något sätt, som vatten ur en kökskran. När man träffar honom vill man mest gå barfota och dricka vin och spela brädspel och säga du är bra, du och stå på kullar och se ut över ängarna. Ungefär så.

 


Och området! Som en dröm. Full med vinklar och vrår byggda av kärlek. Vi fick se musteriet och produktionen och träffa Maria som också arbetar där och som har precis samma lugn som Fuffe. Är det nåt i äpplena kanske? Eller i miljön? Det är klart; det måste vara bra för själen att arbeta bland rankor och knotiga grenar. Och det där vita huset med spröjsen, det som ni ser på bilden? Det är kontoret. Skitjobbigt sa jag, och Maria skrattade.

 


Och innan vi åkte hem körde Fuffe före oss och visade vägen till sin vinodling; små, små ömtåliga rankor i rad och omgivningen var böljande ängar och himmel – inget annat. Jag har får också sa han och då var det kört. Då tänkte jag slå upp ett tält där och stanna ett litet tag och leva Gotlandsdrömmen fast där på slätten istället- bland ängarna och fåren och grindar i trä som står på glänt.

Men vi var tvungna att åka därifrån. Såklart. Man kan ju inte bara slå upp ett tält på Bengt Åkessons vinodling och säga nu bor jag här ett litet tag och demonstrativt sätta sig i en baden baden utanför tältöppningen. Men ändå. Känslan.

Den kan jag leva på länge.

41 kommentarer till “Att vara sådär fladdrig igen.

  1. Äsch då han hade säkert tältat ikapp med dig om du utmanat han till det 😉
    Och du dödligt läcker tröja i tidigare inlägg!!!

  2. Åh, där har jag aldrig varit men innan denna sommar är till ända ska jag dit, baskemig!

    Du är rolig du, jag kan se dig framför mig bland de knotiga träden med salig blick.

    //Linda

  3. Hej du,

    det var verkligen trevligt att träffa dig idag och ta del av den energi du utstrålar. Och ja, lugn blir man med en arbetsplats som ger så mycket harmoni, vacker utsikt, nya dofter och utmaningar varje dag. 😀
    Hoppas vi får ses mer – förhoppningsvis finns det energi hos oss också som vi kan ge dig!

    Hälsar Maria

  4. Vet inte om jag gillar dina bilder eller när du ”skriver” mest….
    men när du blir inspirerad av något verkar vad som helst kunna hända i din kamera eller på ditt tangentbord 🙂
    Kram på dej!

  5. Åh fina fina Emma..du skriver som en ängel och bilderna är som bomull, så vackert!
    Kram på dig fina tösabit!

  6. Vilket ställe! Jag tycker du skulle fällt upp brassestolen och tältet. Hittar man smultronställe gäller det att ta vara på dem:)

    Trevlig kväll

    Kraam Emma

  7. Villka fantastiska foton! Du fotar toppen och skriver så att tårarna ibland sprutar, mest av glädje förstås. Spännande att följa dig och dina alla projekt, lite avundsjuk är jag allt. Önskar jag vågade lite mer av mina drömmar.
    Kram

  8. Vilka underbara bilder. Jag blir riktigt sugen på att åka dit. Skratt och avkoppling bör stå på min prio 1 lista nu. Men får nog vänta med avkopplingsbiten till maken har semester. Med ett trotsig 7 åring som också har diagnosen autism så går allt i vågor i livet när det gäller avkoppling och känslor.

  9. Vilket ställe, kan förstå om man blir lugn av att se alla härliga miljöer. Härligt att få träffa så mjuka inspirerande människor, det kan man verkligen leva på länge så ta in och njut av allt.
    Kram

  10. Emma Emma Emma,

    vad ska jag säga……du är helt FANTASTISK = ) och då ”känner” jag ju inte dig egentligen!!
    Men jag bara TOKÄLSKAR din blogg, jag tyckte om Åsa´s kommentar,
    du skriver som en ängel och dina foton är som bomull- exakt så är det!!

    Det är ren & skär LYCKA att titta in till dig varje dag…

    Stor kram Jessica

  11. minns kiviks musteri, ~ & caféet
    från mina yngre somrar .. och
    att se det såhär genom Dig;
    det är inget mindre än helt
    underbart.

    .. Du är bra, Du ..

  12. Ja har träffat Emma två gånger, kan bara hålla med många andra.
    Vilken energi och vilken fantastisk person du är

  13. Åh, där var jag förra sommaren och jag håller med, mysigare ställe och område får man leta efter! Kram

  14. Vilken perfekt beskrivning av Fuffe! Jag tror visst att du hade kunnat få slå upp ett tält hos Fuffe! Du har ju charmat musten ur honom. Haha
    Kram

  15. Sättet du beskriver Fuffe på. Man förstår precis. Älskar såna människor, önskar att det fanns fler av dem. Och jädrar vad sugen jag blev på att åka till Kivik! Men jag är långt ifrån färdig med Kalifornien, så jag arkiverar det suget så länge.

  16. Österlen, ja. Det är lugnt vackrast i Skåne. Måste jag säga. Har en väninna med stuga i Skepparp och var där förra sommaren, helt underbart. Sitter nu i en stuga på Gotland, solen börjar titta fram, tvätten fladdrar i solen och vi håller på att bestämma var vi ska åka idag. Livet på en pinne. Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg