Att vara rörd igen.

 

IMG_9239

 
 

Vet ni?

Jag måste ha världens finaste läsare.

Jag tjatar om det, det är jag medveten om, men om ni bara visste hur mycket ni ger tillbaka. Hela denna våg av kärlek ni skickat mot mig bara de senaste veckorna; alla dessa mail som strömmar in, alla dessa berättelser och små inblickar i ert liv. Från er till mig.

Går inte att tacka för nog.

Och jag försöker svara på de flesta frågor ni har så gott jag kan, och jag är ledsen om det ibland tar tid eller om jag glömmer. Men jag ska försöka svara på de vanligaste nu också, så jag vet att det blivit gjort.

Som var jag hittar alla Buse-kläder. Det är mycket Zara och små nischade barnbutiker som Lucky Little Me, jag älskar märken som The Brand och Mini Rodini för att nämna några. Och ett tips om man vill köpa de där speciella “märkessakerna” då och då utan att bli ruinerad (de växer ju trots allt en del) är att passa på när det är kampanjer. Som nu när Miinto har kampanj tills imorgon till exempel som jag skrev till några av er (20% i tre butiker här, hittade en superfin mysdräkt till Buse från Levis) eller när kedjorna har vinterrea. Skriv upp er på nyhetsbrev! Då missar man det inte.

Kalklitir. Åh, denna färg! Den funkar på de flesta underlag (inte hårdlackade bord, eller oljevaxade kanske) och ska målas med pensel. Nu säljer Inreda.com den och har leverans nästa vecka. Två strykningar får man räkna med, men vi klarade oss med en i vardagsrummet så man kan ha tur också. Jag ska göra ett mer utförligt inlägg, jag lovar.

Och boken? Ja ni; jag tror inte det kommer en bok. Jag har ju liksom inte tålamodet till en hel berättelse; jag börjar alltid men tröttnar och börjar på nytt. Jag har så mycket saker att berätta men det är många, små saker – såna som kanske lämpar sig bäst i bloggform. Vad vet jag. Men bara det att ni vill att jag ska skriva en bok och att ni vill läsa den får mig så varm att öronsnibbarna blir röda.

Och fortsätt för guds skull att berätta för mig vilka ni är och vilka ni har varit; och fortsätt att skriva åh skulle du inte kunna skriva om hur det var när… för det ger mig idéer och energi och snälla kom ihåg att jag är så fantastiskt glad för er

varenda en.

Så tack.

Det var ju mest det jag ville säga.

 

slut

27 thoughts on “Att vara rörd igen.

  1. Tack själv för allt du delar med dig av. Är dålig på att kommentera här, men läser varje dag och du förgyller verkligen vardagen med ditt underbara sätt att skriva och berätta – så tack ska du ha!

  2. Det är fullkomligt ljuvligt att få ta del av din vardag och dina berättelser! Jag njuter i fulla drag.
    Du ger mig oerhört mycket, tack fina, fina du!:-)

  3. Tack kära du för du delar med dig, och låter oss få ta del av alla dina vackra ord! Njuter av din blogg den ger verkligen guldkant av igenkännande och den känns så verklig. 🙂

  4. Livet är verkligen upp, ner, fram o tillbaka och jag är så glad äver att få en liten inblick i ditt. Det ger perspektiv! Tack för mycket fint!

  5. Som sagt, tack fina människa! du delar med dig av högt och lågt, ljust och mörkt med en sån ärlighet och träffsäkerhet, så man både skrattar högt ibland och emellanåt fäller en tår. Du är den där vännen som alla skulle ha, och jag önskar dig allt gott! Puss och kram

  6. Alltså ditt språk, din stil, du skriver så otroligt bra! Hur blir man lika bra som du? Fastnar alltid i dina texter på bloggen! Tack!

  7. <3 Tack själv för dig och din fina blogg, som förmedlar så mycket värme ibland fina
    noga utvalda ord, i en sån precis utförlig beskrivning, av vad det än kan vara du skriver i dina
    inlägg.
    Kramar

  8. Vet du vad Emna, ikväll har jag träffat en alldeles speciellt fin vän som jag inte hade känt om det inte varit för dig och din fina blogg. Så tack själv för att du är den vackra person du är och ger så mycket kärlek. Kram!

  9. Tack själv för dina underbart roliga ord, funderingar, historier, äventyr, fina smak i inredning och kläder på stora och små.
    Kram från en en-barns-mor, dalkulla i exil på Västkusten 🙂

  10. Det knasiga är, och det roliga är att människan är inte så jävla unik. Vi har alla våra “happy moments” och “bekymmer” och när man befinner sig i ovisshet så har de flesta samma grodyngelsliknande känsla i magen. Alltså vi känner igen varandra i det mesta. Men du Emma, har en förmåga att pränta ner det i text.

  11. Kära kära du. Jag har läst din blogg läääänge, men har inte kommenterat så mycket. Jag vill tacka för att jag får dela ditt liv i sorg och glädje.

    Jag vill tacka för att jag får läsa en välskrivande skribent. Jag tycker nog också att du borde ge ut och känner igen mig själv när du säger att du är splittrad, men vad the *****. Senaste Nobelpriset gick till en novellist. Precis! Skriv noveller, vet ja! Det är ju det du gör varje dag 🙂

  12. Hej!
    Först o främst vill jag säga tack för en helt ljuvlig blogg. Jag är en relativt ny läsare men har gått långt tillbaka i arkivet o läst dina underbara inlägg. Jag har skrattat, gråtit och sist men inte minst fått mycket inspiration. Jag har ju såklart, som många andra, blivit helt såld på denna kalklitir. Som tur är har jag en hel övervåning som ska målas så jag tror tametusan det blir den i alla rum 😉 Men då till min fråga. Hur sitter den på väggen? I avtorkningssyfte et.c. Har en kompis som påstod att färgen typ “färgar av sig” bara man stryker handen över? Ber till gudarna att hon har fel? 😉
    Tacksam för svar mvh Nathalie

  13. Tack för att du är du Emma! För att du delar med dig, för att du känns så genuint varm och bara fantastisk som person. Det är inte många bloggare man får den känslan av, många ger känslan av att den där värmen är lite påklistrad.

    Jag läser här, jag glädjs med dig och blir ledsen med dig, jag hejar på och jag bryr mig om. Tyvärr är jag alldeles för dålig på att kommentera, läser oftast på mobilen när jag är på språng och då är det lite för krångligt att kommentera.

    Nåväl. Jag älskar när du skriver inlägg i stil med brevet till ditt tonåriga jag och jag hejar liksom många andra på för att det ska bli en framtida blogg (heja heja!). En tanke är att du kanske skulle kunna skriva en novellsamling? Då kan du skriva lite nu och då och kanske inte hinner bli så otålig. 😉 En biografi i novellform, det vore något! Du har nämligen förmågan att skriva så levande, så när du skriver om ditt liv så blir man påmind om hur jäkla härligt livet är och hur härligt ens eget liv är. Och det kära du, det är verkligen att ha skriftens gåva!

  14. Hej Emma!

    Jag vill bara hålla med föregående talare. Tack för att du delar med dig av dig själv och både dina innersta känslor och dina heminrednings- & mode-tips.
    Jag var också gravid för några år sedan, och av någon anledning slutade hjärtat att slå på den jag älskade mest, utan att någonsin mött. Och kvar i mig låg det lilla knytet och väntade ändå. Nu gråter jag igen, liksom jag gjorde när jag läste vad du skrev för några dagar sedan. Tack för att du delar med dig av något som vi så sällan pratar om. Istället tuffar vi på, skäms (?), försöker igen, försöker gå vidare, istället för att bara skrika att hela världen faktiskt rasade, och ute på gatan går folk förbi precis som om ingenting hänt!
    Jag har en prinsessa nu. En stark, vacker, egensinnig, vild prinsessa kallad Buset. Och hon förgyller mitt liv varje dag. Och jag drömmer om hennes lillasyster, som jag hoppas ska flytta in i min mage snart nu. Som jag längtar!
    Livet blir sällan som vi tänkt, men oftast bra ändå. Det är väldigt lite vi styr, men hoppas och längta kan vi alltid!

    Vet du, att jag läser din blogg varje dag. Och varje dag känns det som att jag fått en varm kram av en klok och kär vän. Tack för att du finns och delar med dig av dig!
    Kram!

  15. Och du har världens bästa blogg får sååå mkt inspiration av den, den väcker tankar och gör mig glad. Älskar att bädda ner mig i soffan på fårskinn och under varm filt och läsa vad du skrivit. Tack för att du delar så generöst med oss. Kram Nina.

  16. Hej Emma & Grattis på födelsedagen! (jag hinner precis innan klockan blir midnatt;)
    Jag känner mig som en stalker just nu, har ju berättat om mannens jobb som utgår från Malmö 3-4 dagar i veckan och hur vi fann oss en liten mysig bostad mitt i Malmö vid Triangeln och jag är där så mycket jag kan men basen är Bohuslän, 5 mil norr om Gbg. Hur som helst är jag riktigt förälskad i staden Malmö! Saken är att genom Elsas entourage har jag fått en massa bra tips, bla. Occo och nu senast lät jag Böddi sätta sax och pensel i mitt hår….där av att jag känner mig som em stalker. Men jag är ingen, utan bara så glad att jag kan få tips av er på Malmös pärlor! Men den riktiga glädjen är ju faktiskt att få ta del av era tankar, tokigheter, modetips, inredningsidéer mm
    Varma hälsningar Johanna

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *