Att ha spenderat en dag med Tine K, utan att ha förstått att det var Tine K.

 
AT2B5312
 
 

Ja, okej.

Det här kommer ni kunna ha lite roligt åt.

Igår begav ju jag och Banditen oss till Danmark för att få se alla vårnyheter och allt annat tjusigt från Tine K. Tine, liksom. Som kan ha några av de finaste sakerna i världen.

Det började bra med att Annelie, som kom med flyget från Stockholm och var glad att se oss, knockade den varma chokladen ni ser i min näve rakt i golvet så hon blev mer eller mindre chokladdoppad inför färden. Inte så illa kan man tycka, choklad är ju ganska trevligt.

 
 

AT2B5320

 

AT2B5330

 
 

Efter mindre kommunikativa missöden med den väldigt danska mannen i hyrbilsdisken var vi äntligen på väg mot Odense. Ungefär i ljusets hastighet om någon undrar. Lite så att det fladdrade i kinderna på mig där jag satt i framsätet med en gps i synfältet och höll mig lite i smyg i bildörren för att på något sätt stå emot g-kraften.

Annelie var lika oberörd som chokladdoppad och navigerade vant mellan lastbilar och kastvindar över bron.

 
 

tine2

 

AT2B5398

 

AT2B5393

 
 

Och så kom vi fram; till den största lagerlokal ni kan tänka er – fullproppad med sak efter sak man mest ville stoppa under tröjan och springa ut med.

Vi skakade hand med alla på plats, och alla hette typ Tina. Mer eller mindre. Jag är inte så bra på danska, trots att Annelie verkade tro det där i Köpenhamn och tittade på mig så snart hyrbilsmannen pratade. Jag förstår inte vad han säger? sa hon. Som om jag gjorde det.

Men iallafall.

Vi var på plats och hade snart sällskap av en vacker, liten kvinna med svart halsduk och snabba steg. En väldigt trevlig kvinna som pratade vänligt med oss och snällt kollade upp priser och vant styrde runt Annelie i lokalen. Kvinnan, som var Tine herself och som jag inte fattade var Tine herself, småpratade och tog emot mitt översvallande beröm över Tines vårkollektion och höjde inte på ögonbrynen en enda gång. Hon måste ha tyckt att jag var lite märklig som gick där och blajade, men det syntes inte.

 
 

AT2B5405

 
 

Och så var det dags för lunch.

Den trevliga kvinnan, som var Tine och som jag inte förstod var Tine, kilade iväg och kom tillbaka med en fantastisk chiliconcarne som hon serverade oss. Men gud vilken trevlig säljare tänkte jag och flinade mot henne där hon öste upp min mat.

Tine. Tine K.

Tine K står alltså och öser upp chiliconcarne till mig där jag står och flinar och berättar om Annelies rallybegåvning och hur svårt det är att förstå danska män i hyrbilsdiskar. Jo. Det går bra nu.

Och sen slår vi oss till bords och jag sitter mitt emot Tine som jag inte förstår är Tine och fortsätter min yviga utläggning, varvat med lite chiliconcarne och garv med Annelie och Banditen som båda två såklart förstått att Tine är Tine och inte nån väldigt trevlig, chiliconcarne-serverande säljare.

 
 

AT2B5382

 

tine

 

AT2B5348

 
 

Så går vi runt lite till och Tine, som jag inte förstår är Tine, erbjuder att ta med mig och Banditen ut på lagret så att vi kan få shoppa lite om vi vill. Och om vi vill! Herregud. Vi sliter på oss jackorna som om det hängde på livet och stegade sedan efter Tine, som jag inte förstår är Tine, ut på lagret.

Jag pratar oavbrutet, såklart. Går bredvid henne och drar ner saker från lagerhyllorna och säger den! och den! den! medan hon tålmodigt klättrar på hyllorna och kastar ner kuddfodral och ursäktar den låga temperaturen.

Och när vi går där mellan hyllorna, då.

Då kommer det bästa.

Då vänder jag mig till Tine, som jag inte förstått är Tine, och säger:

du måste ju ha hur mycket som helst av det här hemma!

Jo.

Jomensåatt…

Ja.

 
 

AT2B5344

 
 

Alltså.

Jag står mellan två lagerhyllor och säger till Tine K att hon måste ha hur mycket som helst av de där sakerna hemma, samtidigt som jag ser mig lystet omkring och fingrar på ett kuddfodral.

Och hon rör inte en min, sneglar bara lite frågande på mig i ögonvrån och mumlar något jakande på danska och fortsätter att leta fram sånt vi pekat på. Hon måste ju, inombords, ha haft lite empati med Banditen som får dra runt med en så mentalt utmanad vän – hon som redan har ont i handen och allt – och undrat i sitt stilla sinne om jag verkligen klarar av att vara ute på resor sådär själv eller om jag kanske bara fått några timmar ledigt för att liksom lufta mig och få variation.

Dör.

Och ja. Det var inte förrän vi kindpussats hejdå och jag och Banditen blivit släppta av Annelie på Odense tågstation och vi kommit fram till Köpenhamn som Banditen börjar skratta okontrollerat när hon förstår att jag under hela den här tiden hängt med Tine K och inte förstått det var Tine K.

Så ja.

Där fick ni mitt första möte med Tine herself, en regnig lördag i Odense.

Som sagt. Det går bra nu.

 

 

världens skönaste byxor | roedebjer      tröja | rabens     kappa | allsaints    väska | malene birger (country-dreams)

 

slut

60 kommentarer till “Att ha spenderat en dag med Tine K, utan att ha förstått att det var Tine K.

  1. Haha, vilken dag! Men jag tror hon Tine tyckte du var en fantastisk härlig människa som trots du inte visste vem hon var verkligen bjöd på din äkta kärlek till hennes design, de finns ju många som kan bli starstruckt eller jobbigt inställsamma 🙂 låter som en härlig dag bland allt snyggt!

  2. Vad roligt! Så himla festligt att få mat och guidning av Tine K. Jag tycker verkligen att Tine K:s inredning är fin, men har ingen aning om hur kvinnan ser ut. Ha en fin söndag! Kram Stina

  3. Vilken tur att du inte visste att den där Tine var Den Tine K. Så kunde du vara den där fina Emma, precis som du är och hon fick vara den där Tine hon är.

  4. Haha!! Underbart!! Känner igen mig SÅ i dig!! Det är som att läsa om sig själv!! Det här med att snacka oavbrutet o ösa beröm över hennes fina saker!! Älskar hennes saker!! Du är ju bara bäst!! Den var ju bäst ”du måste ha hur mycket som helst av detta hemma!!!” Älskar hur du skriver!! Stor kram Lisa S i H-viken

  5. Åh vad snyggt klädd du är, älskar byxorna!! Vad har du för storlek på byxorna och vart kommer halsduken ifrån, Acne? Tack och kram!

  6. Hahahaha Emma du är den mest härligaste underbaraste!!! Jag höll på att ramla ihop av skratt igår när jag fick ditt sms och du frågade om det var TINE ???! Fnittrar fortfarande när jag tänker på det och älskar ditt inlägg! Du var dig själv och precis sååå underbar som du är, hon tyckte ni var fantastiska!! Och nästan så jag undrar om du inte förstår min chokladindränkta stockholmska heller 😉
    Stort stort tack för gårdagen tillsammans med er!
    Den långa bilresan hem idag från Odense till flygplatsen kommer definitivt inte bli lika underhållande som till Tine K igår 🙂 Miss you two! kram Annelie, inreda.com

    1. Måste fråga,var finns dem där helt otroligt snygga resväskorna du har på bilden?! Älskar mönstret och färgerna!

    1. Jag hade en HELT annan bild av Tine på näthinnan, och där var så mycket folk inne. Så jag var 100 på att nån annan jag hälsat på var Tine.

  7. Helt otrooooligt roligt,ha,ha,ha…..
    Basta inlägget ever, du är så makalöst skön…;)
    Heja på bara i samma anda….:)
    Kram,
    Monica i Rom

  8. Vilken ljuvlig dag! :)Nått som du säkert kommer att minnas.. 😉 Vilket skönt inlägg både text och ord.

    Vackra bilder som alltid, med en kaffekopp i handen är detta dagens avkoppling!

  9. Härligt inlägg! Gillar verkligen hur du bjuder på dig själv och ditt sätt att skriva. Önskar dig och de dina en härlig söndag!
    Mia

  10. Hahahahahahahahahaha jag döööööör!

    Jag kan riktigt se och höra dig framför mig. Underbara du!

    Kram

    Ps. Ni tog en av varje till mig va? 😉

  11. Haha helt underbart, skulle lika gärna kunnat vara jag… =) Det dock som en otroligt trevlig… och oförglömlig dag… Kram på dig, Mia

  12. Hej! Jag säger som de flesta andra redan sagt, jisses vad underbart!! Att läsa din blogg är som smågodis eller popcorn i mitt fall 😉 så himla härligt! Fortsätt i samma stil. Ha en härlig vecka!
    Annette 🙂

  13. Så härligt! Du återger dina historier och upplevelser så underbart! Detta gav mig verkligen dagens behövliga skratt och leende 🙂

  14. Jäklar va skön du är Emma!! Skrattar högt och undrar om du liksom ska hämta hem det här genom att kontakta henne och liksom förklara att du inte visste vem du var eller om du bara ska låta det vara? Fast jag hoppas du kontaktar henne – hon borde ju typ bli ganska glad att nån som du ändå skriver så roligt om det hela OCH fotar fantastiskt de där grejerna som är fantastiska redan!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg