Att vara uppe med tuppen.

 
AT2B2830
 
 

Idag vaknade jag på tok för tidigt.

Full med Tooka-längtan och med sängen alldeles för tom för att det ska vara som jag vill ha det, trots att den innehöll en salig blandning av man, Tant och Buse. Jag hoppas att hon får komma hem idag.

Men att vakna tidigt har såklart sina fördelar också. Trots att ögonen är små springor och axlarna hängande och håret som nån slags Norén-produktion. Jag har redan hunnit med att måla två lager färg på mitt nästa projekt, och jag har kunnat njuta av det ni ser ovan – en rabatt sprängfull av påskliljor i morgonsol. Så fint att man smäller av litegrann.

Så den här dagen startar jag lite för tidigt, men det är lördag och påskliljorna gungar där ute och idag får kanske min lilla Tookis komma hem till Lutande Huset och en deprimerad Tant och en Buse som går runt med pannan i veck och säger Toota doktourn. Hon kjäkts.

 

slut

 

 

10 kommentarer till “Att vara uppe med tuppen.

  1. Jag blev så ledsen av ditt förra inlägg – själv fick jag smått panik när jag var tvungen att lämna in min äldsta hund (som för övrigt verkar påminna väldigt mycket om Tooka i sitt älskade högdragna sätt) för att dra två tänder. Hela dagen skulle hon vara där. Det var fruktansvärt. Så oerhört tomt.

  2. Åh hoppas verkligen hon mår bättre o får komma hem igen. Inget är ju lika kul när någon saknas eller är sjuk.

  3. Vackra påskliljor!! Jag vaknade också tidigt, möttes faktiskt också av en fin (nåja, något dubbelbottnad då) syn i trädgården. Varför kunde jag inte vara så hurtig som du och stanna uppe…? No no, back to bed var det här minsann… 😉 Kram!

  4. Så skönt att Tooka är hemma nu (läste här ovan), det är ju så jobbigt när de inte mår bra och inte finns runt en.
    Det är inte så tokigt att vakna tidigt dessa mornar, när våren strålar och ger energi! Din bild säger ju allt om hur vackert det är:)
    Kram fredrika

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg