Alltså. Ni må tro att tiden går långsamt.
När Drömmen är så nära inpå och jag måste vänta tills jag kan åka dit. Ett halvt dygn till. Men sen kommer jag upp och fortsätter att botanisera, kanske hitta fler skatter. Som de små träkofferterna på bilden som en gång i tiden tillhört den läkare som arrenderade Drömmen på somrarna, och som nu står på den oinredda vinden. Det som ska bli vårt sovrum.
Skolan, Drömmen, är från 1920. Jag vet att några har undrat. Den var bara skola i något år och sen har den stått – hyrdes ut som sommarbostad ett tag, tillhörde sedan hembygdsföreningen och var hembygdsgården i byn tills den såldes till de som vi i vår tur köpte den av. De har ägt den i något år, men inte haft tid att göra något så allting är mer eller mindre så som det alltid varit.
Så den behöver kärlek. Och tid. Vi har ju inget avlopp, till exempel, det är sådant som måste fixas förr eller senare såklart. Men det är dyrt och det har vi inte riktigt råd med just nu, så det får vänta. Det var aldrig ett problem för oss, Drömmen var så vacker att vi båda gladeligen tog den med utedass och allt. Vatten finns, men bara på sommaren. Det ska vi försöka titta på i år. Och så är det eldningsförbud! Jodå. Och det ska vi också försöka få ett prisförslag på nu i år, för klart att vi vill kunna elda. Så att vi kan vara där även i vinter.
Jamen. Ni förstår.
Elen är dock nydragen, alltid ett plus. Och det som vi kan göra själva kommer att göra en enorm skillnad. Som att måla, som sagt, och byta det gamla köket som idag har blåa luckor och skranglig diskbänk. Bara där blir det ett nytt hus. Kitta om fönster och ta hand om fasaden, inreda med kärlek och skapa en oas. Ett jättejobb det också förvisso, men det ger samtidigt energi. Eftersom jag vet hur fint det kommer bli bara av det där, av vår tid och en massa färg och lite tålamod, och känslan av att göra så mycket vi kan själv.
Så ja. Det är bakgrunden till Drömmen.
Imorgon startar jag.
Jag kan redan se framför mig hur fint det kommer att bli. WOW!
http://blog.svd.se/tradgard/2013/07/14/varning-for-lupiner/
Kram Nina
Roligt med projekt trots att det tar tid. Det kommer att bli hur fint som helst!
Emma behöver inte oroa sig för lupiner i alla fall!
Åh, ska bli så spännande att se hur allt blir sen 🙂
Kram,
Line – http://www.themanylivesofline.blogspot.se/
Visade huset för min sambo och sa: Sånt, precis sånt drömmer jag om.
Han tittade två gånger och sa att han hade sett det, hans kollega hade också spanat på huset när det var ute till försäljning.
Så himla härligt att få följa resan mot färdigt mål. Du kommer skapa något magiskt, det är jag säker på!
Åh, så spännande det ska bli att följa med i projektet!
Så fantastiskt kul som sagt!! 😀 Ska bli skoj att se hur du förvandlar det! 😀
Så härligt!
Å, så herlig det høres ut! Tenkt så fint det kommer til å bli. Gleder meg til fortsettelsen – lykke til i morgen!
Klem
Måste ge dig mitt bästa utedass tips då, min väninna har på sin hytte utedass men blev ju som alla trött på lukt och annat. Så det hon gjort är att hon har en spann med täckbark brevid toa och varje gång man varit på toa så strør man det över det tar bort i stort sett alla lukt. Fyller dock upp tunnan lite fortare men tar bort lukt och så värt det. Känns faktiskt rätt fräscht till trots för att det är ute dass, hon har oxå ett litet element där.
Oj, vad spännande projekt. Minns när jag barn hos Farmor och Farfar. I längan med utedassen, det var tre stora hål för vuxna och ett litet för barnen, de var på rad. Ja, ibland tänker man. Hur det var förr, med stora familjer. Tvättmaskiner fanns inte, så det var nog många kalla kvinnohänder, efter tre sköljningar i kallt vatten. Öv, stängdes på vintern man måste hålla värmen. Kan fortfarande minnas doften i hallen när man kom in. Tack för fina bilder, väcker minnen.