Tänk att jag har två stycken nu.
Två stycken starka pojkar med egna viljor (framförallt den ena) och mandelformade ögon; den ena med ljus kalufs och den andra med en mörkare hätta av fjun. En som låter som en mops när han sover på mitt bröst, och en som bjuder upp till dans i vardagsrummet och säger att det är Mors Dag.
Jag som en gång i tiden trodde att jag inte skulle ha någon.
Och nu har vi två stycken, den skäggige och jag.
Vi som för sex år sen vävdes in i varandras liv via den där världen av nätdejting och sangriaträffar och dejter nere vid havet då han kom på sin cykel med köttfärssås i skägget utan att märka ett dugg, och då han hade en lägenhet utan ett enda spikhål i väggarna och en soffa som kunde vara vit eftersom han fattades både barn och hundar. Dit jag flyttade in en dag då han var på jobbet, och målade hans sovrum i en åskblå nyans samtidigt som jag lyssnade på Carla Bruni och öppnade alla fönster för att inte förgås av värmen.
Sex år av kärlek och väggmålande och tillsammanstid som alltsammans ledde fram till just det här;
en Buse och en Noah sittande i en säng med skrynkliga lakan, i det hus vi numera kallar hem.
Och DET är inte så dumt pinkat de’ du!
Livet. Det är allt bra mäktigt.
Ja, det är väl det som kallas kärlek…: )
Vilken fin bild – och vilka fina pojkar!
Vilken underbar beskrivning av ert liv som familj! Vackert!
Så fint skrevet 🙂
Ninna
Så så fina och vilket otroligt vackert inlägg!
Kram Katarina
Vad dina inlägg berör, nu sitter jag här med tårar i ögonen igen… Så vackert och underbart.
Jag som ”bara” har en, kan knappt förstå hur stort det måste kännas med två.
Kan du tänka, jag har också två av denna sorten… med mandelformade ögon:)
Lite äldre än dina dock. Å de där bilderna på dom ihop… magiska! Det kommer vara dom som sticker till lite extra i bröstet när du tittar på dom om 15 år<3
Dina ord berör en verkligen!
Ja, tänk om man visste. Jag med så mycket planer hade tre söner (inom 4,5 år), 2 stora hundar (Rhodesian ridgeback) och så en älskad man innan jag fyllt 30 år. Idag har jag samma älskade man, ytterligare älskade hundar, tre superfina sambos till mina söner och fyra…..älskade barnbarn. Vad är viktigt i livet? Jo, människorna som står dig nära så klart. Så njut av dina fina och dina nära….så mycket det bara går.
Vad ljuvligt!!
Så vackert skrivet, sitter här med tårar i ögonen & värme i hjärtat. Skulle vilja ha en hel bok av dina vackra meningar. Tack för en fin blogg!
Älsk på den!
Så fint, så fint.
För en massa år sedan( känns det som iallafall, har följt dej länge) så skrev jag att du måste få ut dina ord till fler…skriva en bok. Hur går det med det? Jag älskar ditt språk och skulle vara den första att köpa din / dina böcker….Du sätter ord på saker och ting så inga bilder behövs…allt finns där, så vackert .
Ha en underbar dag.
Just nu hinner jag inte skriva så mycket alls som du förstår :S Men det finns planer!
Livet…
Så galet vackert och underbart för att man inte har en aning om vad som väntar…
Och tänk så härligt för dina söner att kunna läsa om hur stark och fin kärleken var från deras första stund i er familj när dom blir vuxna. Vilken gåva!
Jag tänkte läääänge att jag inga barn skulle ha, hade ingen längtan efter det livet. Jag och min man blev tillsammans nör vi var 18 och 19 år. Vid 37 och 38 år blev vi föräldrar, så vi hann med en hel del tillsammans där under åren. Nu är det fokus på barnen! Som det kan bli!
Är din man lika gammal som dig?
Ja, vi är födda samma år 🙂
Underbart!!
UNDERBART!!
❤️❤️❤️
Så fina ord med innebörd och underbart foto på dina söner. Jag GLÄDJS med Dig , Emma. <3
Varma Tankar och Kramar från Ninni.
Så fint skrivet så jag får gåshund och pirrr i magen. Du beskriver så vacker och målande. Jag älskar ditt sätt att tolka bild och text. Tack för att jag får följa dig, i ditt liv! Marléne Bagleborn
Så underbart!! Ni är så fina. Det är så fint att veta att det finns så många människor där ute som numera kan träffas i och med nätdejting 😀 Så söta pojkar ni fått!
Vacker text och vackert foto! Tack för att du delar med dig. Vill ni ha ännu fler eller är ni nöjda nu?
Det är ju inte alltid så enkelt som att ”bara skaffa” tyvärr, det tog ju ganska lång tid innan det ville sig med Noah. Men nej, jag tror inte att min kropp skulle hålla för ännu en graviditet. Och så är jag ju inte purung längre heller.
Du skriver som ingen annan…. Vackert!!!
Åh så fint!