Tänk.
Han är en månad nu.
En månad ute i världen och inte inuti; fyra veckor av bebis.
Vår lilla Krabba och Snoddas,
fortfarande fjunhårig och alldeles silkeslen, men med mer tyngd i kroppen när man lyfter honom och kan nu till sin mammas förskräckelse gråta med riktiga tårar – såna som byggs upp i de hopknipna ögonen och sen faller stora längs med kinderna.
Men bara när man byter blöja eller om inte maten serveras tillräckligt fort (i bilen till exempel, där det kan ta ett tag innan man hittat nånstans att parkera, det har han inte mycket förståelse för).
Annars är han bara ett nöjt litet knytte med vevande armar och ben, och en mun som formar sig till samma lilla fågelnäbb som hans brors gjorde när det fanns någonting spännande att titta på.
Ja, nu har vi haft fyra veckor av Noah och kan nog inte riktigt förstå vart tiden tagit vägen – den flyger så fort när man fått barn och särskilt såhär i början, som om någon tryckt på fast forward och sen glömt att säga stopp. Dagarna hakar in i varandra och löper utan början eller slut på något vis, och jag njuter av det på ett annat sätt den här gången eftersom vi nu vet att det går över.
Och idag tar vi fredag hela familjen, månadskrabban, Buse, mannen och jag.
Men först? ja, jag kan möjligtvis ha tagit på mig att måla om Buses förskola invändigt så det blir en tur till färgaffären för färgkartor och planering och sådär. Och så ska vi tänka ut något gott att äta ikväll, för nu är det ju som sagt fredag och på fredagar kan man fräsa till det lite extra om man vill. Och så tar vi dagen som den kommer.
Japp.
Älskar helg, så är det bara.
Hur känner du att du själv läkt under den månaden som gått?
Jag är inte så orolig för själva förlossningen, men just läkningsprocessen efteråt ser jag inte fram emot eftersom jag tyckte den var förskräcklig sist.
Har man, om man snittats, fortfarande ont ”där nere” eller håller sig smärtan runt snittet bara?
Alltså det ska vara så himla olika, men sen dag tre känner jag verkligen ingenting (visst TRYCKER jag på såret gör det ont, men kroppen hämtade sig SÅ mycket snabbare än efter den vanliga förlossningen).
Emma, Så underbara fina foton av Noah, tagna med stor kärlek kan jag känna och se. Underbara lilla Liv.
Kramar från Ninni.
Vilken fantastiskt liten varelse. 4 månader.
Kram & trevlig helg önskar vi från Höganäs
Hej Emma! Vad söt han är! Ja, tiden går så fort! Min lilla Lily fyller ett år nästa vecka. Vi ska äta fredagspasta ikväll, samma pasta vi ätit i flera år, jag tröttnar aldrig. Kan ha med buffelmozzarellan att göra. Jag tror att du skulle älska den, fellow pasta and cheeselover som du är! 🙂 Stor kram!
http://baraenkakatill.blogspot.se/2015/03/fredagspasta.html#.VWhat9KqpBc
Grattis på månadsdagen! Vackra kärleksfulla bilder av er lille Noah. Kram Anna (snart Svenstorpsbo)
Helt underbara bilder! Kan känna bebsidoften ända hit.
Krabba kallar jag också min yngre son iblan. Men han är redan tretton …. hur det gick till har jag ingen aning om! Njut av bebistiden <3
Min son anlände till slut på samma dag som din. Och ställde livet på ända på ett fantastiskt, läskigt och omvälvande sätt. Tänk att ett fladdrande mammahjärta kan uppenbara sig bara sådär från en dag till en annan. Och, som du säger, så självklar från början och det känns som han varit här bra mycket längre än fyra veckor.
Det känns skönt att höra att du vilar i att den här perioden inte är för evigt, jag tar dig på orden där och njuter lite extra. Bra tips för en förstagångsförälder som mig. Tack för att du delar med dig!
Nämen så så vacker han är! Så tacksam att jag får följa dig! Stor kram Lisa S
Ååh vilken sötis, man kan aldrig få nog av dessa små <3 Han är alldeles LJUVLIG*
Åh, han ser ju alldeles bedårande ut! Vilken sötnos:)