Det bästa? Noah har börjat le.
Helt omöjligt att fånga på bild, men han har börjat ge stora, medvetna leenden – inte längre de där flyktiga, osammanhängande som kommer i början utan nu ordentliga flin när hans ögon möter dina och du fjäskat lite för honom. Lite poppoppopp och roliga miner och sådär (han ger inget gratis) och du belönas med ett tandlöst grin som når ögonen. Som jag längtat efter det där.
Ni vet; när någon flyttar in.
I början tycker jag att det är så tomt där inne i ett spädbarn, som om ingen riktigt är hemma. Men så en dag så flyttar någon in, tänder lampan, gör sig hemmastadd. Det blir så himla tydligt på något vis när det sker, när någon ser tillbaka på dig när ni har ögonkontakt. Och det är den personen, den som flyttat in och tänt lampan, jag kommer få lära känna, få se växa upp, få oroa mig över och få älska sen under alla de där åren som ligger framför oss ännu orörda och som jag hoppas ska bli så många att det är svårt att se horisonten på dom redan nu.
Visst har vi haft en bebis hemma i några veckor, men Noah – han kom egentligen först nu.
Välkommen, älskling! Vi har väntat på dig.
A child’s smile, the greatest gift of life ❤️
jag kände exakt likadant. Det var en tuff tid innan vår Estrid fyrade av sitt första leende. det kändes som man ”passade upp på någon som inte gav något tillbaka”. för en förstagångsförälder förvånades jag över den känslan. Men så log hon och som du skriver, någon flyttade in. Inte så mycket i henne utan snarare mer i mitt hjärta!
Så fint! Och så sant. Vilken liten goding han är!
Så söt! =)
Kramar
Han blir en liten spelevink! : )
Underbara bilder…och vet du att en baby ler i genomsnitt 300 gånger per dygn 😀
Så söt och vilken härlig bildsvit. Ja, det är något visst när de börjar le medvetet.
Åh det är ju så härligt när det sker! Och man ser det i blicken. 🙂
Vad fin han är! Vad rörande och träffande du skriver här! Jag började nästan lipa 🙂 För precis så där har jag känt det med mina tre små 🙂 <3 <3
Åh jösses så fin han är! Och så fint skrivet av dig.