Att vara redo för datenight.

 

3V6A7718

3V6A7721-2

 
 

Och så blev det dags för en middag på tu man hand; mannen och jag och en möjlighet att sitta ner och bara tala med varann och sippa på lite vin och känna oss förälskade. Jag tycker att Alla Hjärtans Dag är fint på så sätt att det är lätt att boka in något romantiskt, och uppmärksamma varann lite extra. Själv har jag verkligen blivit bortskämd idag.

Som ni vet så försöker vi göra sånt här, datenights, med jämna mellanrum. Det är ju så lätt att man blir ett maskineri när man har barn; att allting är väloljat och strukturerat och man bara möts med en hand på ländryggen i köket, en kort strykning på nacken när man går förbi eller en flyktig kyss i hallen mellan blöjbyten och badkarsbad. För att det inte ska bli FÖR mycket maskineri, även om jag må älska den där vardagskärleken och styrkan i just den, så försöker vi även ta oss tiden att klä upp oss litegrann, och få en timme eller två tillsammans där vi bara är vi.

(Klänningen är en så himla fin och lagom klädd Malene Birger jag hittade på Nantuckets jätterea här, dom bästa reafynden tycker jag helt klart är klassikerna som man vet kommer att leva länge – som den lilla svarta).

 
 

3V6A8208 (3)

 
 

Så ikväll blir det på med klänningen, lite rouge och så röda läppar (just nu pendlar jag mellan Isadoras Femme Fatale och den som syns på bilden; Red Carpet – båda två är “lagom” mycket rött och sådär snyggt matta) och så en middag med mannen, hans hand i min.

Ha en fin söndagskväll, vänner. Med eller utan Valentine-firande.

 

4 thoughts on “Att vara redo för datenight.

  1. Hoppas att ni får en fantastisk kväll! Tjusig klänning och bra idé med era datenights, både under småbarnsperioden men även senare kan jag tycka. För egen del har vi bröllopsdag just i dag och den fick en liten extra guldkant när jag fick se min bok i din bokhylla! Så roligt att den har fått en plats där! Jag ser fram emot när ditt skrivande landar inom hårda pärmar!

    Många kramar

    1. Nejdå, Noah är ju bara 9 månader och kan inte börja på förskola ännu. Den dagen hon åker tillbaka kommer jag såklart skriva det, men att jag inte skriver om vår au pair är ett medvetet val och har en anledning – hennes integritet. Jag har berättat att hon ska komma hit och jag har visat hur hennes rum ser ut, men hur hon tänker, vad hon gör och mer vem hon är tycker inte jag är mina ord att berätta. Jag vill att hon ska ha en upplevelse här som i vilken annan ickebloggande familj som helst, utan att hamna på nätet. Att inte skriva om henne är för mig lika självklart som att jag aldrig skulle öppna dörren till “hennes” rum här hemma och gå in sen hon flyttade in oavsett om hon var hemma eller inte; det är hennes sfär nu och även om den må ligga i vårt hus så skulle jag aldrig nånsin inkräkta på det jag anser vara hennes.

Comments are closed.