Fått en del frågor om armbanden som alltid skymtar på alla bilder (eftersom dom aldrig tas av) och de ser alltså ut såhär; på vänster arm har jag två stycken från Love Warriors, deras stela i guld – ett med texten LOVER och ett med WARRIOR på (dock bara ett när bilden togs eftersom Buse lekte med det andra). Det med lover köpte jag ju i somras och ville redan då ha ett till för att det är så snyggt tillsammans med en bränna, men det är först nu för typ en månad sen det kompletterades med Warrior. Tycker att jag är både och; både en som älskar och en som krigar om det skulle behövas.
Och på höger arm bär jag två symboler för mina två pojkar; en måne och en stjärna – båda från Sophie by Sophie. Jag har även en liten hästsko som ni sett sen innan, har nog haft den i snart två år, men där gick kedjan tyvärr sönder tillslut så den väntar på att lagas. Annars är hästskon en symbol för mannen kan man väl säga; turen i att det blev vi, så när alla tre är på så bär jag familjen på min arm – och jag tycker det är vackert även om det bara är jag som förstår vad de symboliserar.
Men ja, det var vad som rasslar på mina armar, det.
Har ni också smycken som betyder extra mycket för er?
Ja vigselringar men som börjat ge utslag…My body is trying to tell me somerhing😂😂
HA HA HA!!!
Jag har en handgjord silverring (från min väninna Sophie som äger Silverblänk och guldkorn i Ystad – spring in där någon dag!). På ringen är sonens namn stansat. Han har så klart en Sophie-handgjord bricka med texten ”Mamma” på sitt halsband 😉
Åh, så fina!! 😀
jJag är en silvermänniska. Jag bär alltid två ringar, en på varje lillfinger. Ingen har någonsin frågat varför jag bär dem. den på högerhanden är Gotlandsringen i silver, en bred sak med murgröna graverat runtom. Den symboliserar min dröm om att flytta dit, drömarna jag bär om ett litet kalkstenshus med sambon (som är Gotlänning), om min lilla gårdsbutik med konst och inredning och närodlade ekologiska varor. Den andra ringen köpte jag på en marknad på skolan jag går på i California. Det är en stor cirkel med keltiska mönster som likosom överlappar och snirklar sig in i varandra. Den symboliserar för mig nuet, livet här, den komplexa kärlek jag känner för den här platsen, att man inte kan ha endast lycka och framgång utan att det även finns sorg och motgångar i livet.men att det hör till och är okej och vackert ändå. Att vara är har varit känslomässigt tufft.
Runt halsen bär jag oftast två silverhalsband. En Vikingalänk, n kedja av ringar i ett vackert mönster. som min mamma gjorde till mig mitt första år här och skickade så att jag fick det i julklapp. Det är så himla vackert och jag tänker på mamma varje gång jag ser mig i spegeln. Sambon fick ett matchande armband, som han älskar. Intrasslad i mitt vikingahalsband finns en rund medaljong och i circeln växer livets träd. Grenarna spride ut sig och går ihop med cirkeln. Supervacker. Jag fick det av sambon strak efter att vi flyttat ihop. Han är inte alls romantisk av sig, men efter att han varit hemma i Sverige några veckor, hade han köpt med sig halsbandet från Gotland. Han höll ett litet, urgulligt tal, med inleningen ”Annie, du är som en träd.” och så pratade han om vilket stöd jag var och hur han sett mig växa som människa i vått och torrt de då sju åren vi känt varandra. Och sedan, när jag rörd undrade vart det här skulle leda, tog han fram en liten present ur fickan. Sedan dess har jag burit det nästan varje dag i två år.
Ett tunt guldhalsband med en liten cirkel mitt fram, som jag fick av vår dotter när vi hälsade på henne i New York❤️ ( hon var utbytesstudent och pluggade på school of art)
Kram
Har en hjärtberlock med stora sonens handavtryck som liten bebis instansat. Ska beställa en med lilebrors fot också <3
Ja o ja, En ring jag känner mig naken utan och som har en mycket speciell betydelse i mitt liv, är en av Efva Attlings skapelser. Hon gör de vackraste silversmycken i en stil som tilltalar mig.
Kramar från Ninni.
Min ring jag alltid bär på mitt högra ringfinger, också den av Efva Attling, en bred silverring med hennes signatur på. Så fin! Den har suttit på fingret sen den dag jag fick den av mamma i studentpresent, 1 juni 2012. Det första hon frågade var ifall den passade perfekt, och det gjorde den, för vi har exakt samma storlek på våra fingrar!
Jag använder inte smycken så mycket. Men jag har ett silverhalsband från när jag var klar med skolan för två år sedan som åker på ibland. Snygga armband!
Köpte en lång lite kraftigare guldkedja och samlade ihop gamla guldberlocker mm som inte användes. Av de lät jag göra en berlock stor som en enkrona med en kompassros- för att jag ska komma ihåg att följa mitt hjärta och gå mina egna vägar. Finns på min Instagram @krisselito
Runt halsen bär jag alltid mina barns första fotavtryck! Sambon lät göra en berlock i form av två fötter som är gjorda efter barnens fötter, på baksidan deras namn ingraverat på respektive fot <3 Barnen är alltid med mig!
Mellan min vigselring och min förlovningsring sitter en tunn och sliten ring, det är farmors vigselring. Den sitter där för jag vill alltid ha den på mig men jag är livrädd för att tappa den så den får bo mellan förlovningsringen och vigselringen med makens godkännande.
Sedan har jag en ring som jag fick av mina kollegor när jag fyllde 30, den gillar jag lite extra också men jag bär den aldrig längre för den la jag av mig samma dag som jag satte på mig förlovningsringen.
Jag har ett halsband som jag alltid bär, det fick jag på julafton 1997 av min mening med livet, Nellans dotter. Ja Tullan var ju iofs inte mer än 22 dagar gammal då men för mig är det ett halsband från henne och det tar jag inte av mig.
Jag har också en berlock som jag fick av svärmor när jag väntade Vincent, hon fick berlocken av min svärfar när hon väntade min man. Den berlocken är definitivt speciell och den har jag bara burit under de månaderna jag har varit gravid.
Jag skulle gärna vilja ha ngt som representerar pojkarna men eftersom jag känner att smycke hittar mig och inte tvärtom så får vi se hur det blir.
Jag bär nästan alltid mitt ”kvinnliga arv” på handleder, hals, händerna och i öronen. Tre ringar som min mormor alltid hade på sig, bland annat en Gotlandsring som hon köpte 14 år gammal för sina första sommarjobbspengar på 50-talet. Bismarck-länken jag har om halsen tillhörde min gammelmormor, min mormor ärvde länken och köpte till armbandet, min mamma ärvde i nästa steg och köpte till örhängena i samma serie. När min älskade mamma gick bort i cancer för två år sedan, 47 år gammal, så fick jag som fjärde generationen av äldsta dottern övertar smyckena och jag ska komplettera med bismarck-ringen i framtiden. Dessa smycken är ovärdeliga för mig, speciellt då jag just nu är ”ensam kvinna i ledet” så att säga. Jag ser fram emot den dagen jag kan föra vidare dessa till min egen (ännu hypotetiska) dotter.
Jag smyckade mig själv när pappa dog med att tatuera in ett hjärta på insidan av vänster handled, närmst hjärtat. Syrran gjorde samma ( gjorde det samtidigt så klart). Och vi hade även samma hjärta i dödsannonsen. Detta smycke bär jag med mig för evigt 😉
Kram Jess