Att ha firat med pompa och ståt!

Och så var det dags för kalas nummer två igår!

Ja, det blir visst en hel del kalas när man fyller ett, men eftersom mannen inte hade möjlighet att vara med igår så hade vi ett i onsdags när Noah fyllde år och så ett igår och så blir det ett med mor- och farföräldrar när alla är tillbaka från resor och gud vet vad. Ja ja.

När man fyller år ska det firas ordentligt, så varför inte i dagar?

Jag hade vanan trogen varit lite lat (eller tidseffektivt snarare) och beställt mat från Johan P. Det är så himla skönt att slippa stå och laga mat ovanpå allt, och vem älskar inte skaldjur? Tokenkel dessutom, bara att slänga fram och sen kan folk hugga in. Eller jo – Svåra Lena älskar inte skaldjur men till henne hade dom fixat världens mest avancerade vegetariska för- och huvudrätt till som jag bara behövde värma, och där det pedagogiskt stod ”Huvudrätt” eller ”Förrätt” på burkarna. Tacka gud för dom där killarna i köket, alltså.

(När det är ”riktigt” barnkalas med ungar och sådär så blir det ju inte så mycket skaldjursfat kanske, men när nån fyller ett eller två och inga barn är där mer än räkälskaren Buse utan kalaset mest är för de vuxna, då tycker jag det är en superb lösning).

Där sitter han, gourmanden, och ser sugen ut.

Gästerna var såklart fabulösa i vanlig ordning!

Så himla glad att en del kunde komma trots att det var Valborg och allt, och jag inte ens hade ett bål att bjuda på (även om vi lite senare diskuterade möjligheten att dra fram klotgrillen och tutta fyr på nåt för att få rätta känslan, vi kunde bara inte enas om vad vi skulle tutta fyr på och jag som är en ängslig och puritansk själ var rädd för att sätta eld på hela grannskapet).

Är man bloggare så är man.

Där kör Banditen en klassisk bloggposering på köksbänken.

Och dagens stjärna!

Som hade sovlur precis när alla gästerna kom, och som alltså vaknade upp till världens jäkla party. Klart man blir pepp då; ballonger och fräsiga hattar och vackra kvinnor –

whats not to like?

(Ni som undrar om ballonger; jag brukar köpa heliumtuber på typ Partyland och ballonger och lösa det själv).

Det kramades och firades och käkades skaldjur (och rotfrukt) och även Buse fick paket. Svåra Lena var förtjusande i sitt röda hår och Fru Sederblad likaså.

Och så öppnades det paket såklart!

Sen hade han saker som plingade, sjöng, blinkade och pep så det räcker i veckor.

Inget kalas utan tårta!

Jag hade ”bakat själv” – det vill säga att jag köpt färdig tårtbotten och marsankräm, men gjort resten själv. Alltså inte mjölkat kossan och bakat bottnar och kokat kräm på ekologisk vaniljstång, utan halvat lite. Jag gjorde en till oss vuxna och så en helt till Noah som han kunde dippa ansiktet i om han ville.

Det var som en prinsesstårta kan man säga, minus marsipanen. Alla intygade att den var JÄTTEGOD.

Noah var inte överdrivet förtjust men kastade lite tårta i taket och på väggen och sådär, och det får man väl anse vara en hyfsad rockstjärnegrej för att vara ett.

Sen flyttade vi in festen i vardagsrummet och där fortsatte den sen långt efter att födelsedagsbarnet somnat och mörkret kommit.

En helt fantastiskt fin dag, tack vare dessa underbara som kom och förgyllde vår dag och som skrattade och åt och delade med sig av historier och pratade promenader och beundrade min sjukliga samling ansiktsmasker och åt chips och gav varann goda råd.

Bästa, så är det bara.