Att vara lite golvad.

 

3V6A0107

 
 

Hööööh, jag har fått en Noah-bacill.

Ni vet, de där avskyvärda bebisbacillerna som golvar en totalt? En sån. För en gångs skull trodde jag att jag skulle klara mig utan nu då det gått så många dagar sen Noah (och mannen) varit sjuka, men tji fick jag för den malligheten. Så nu ligger jag nerbäddad och sover i princip hela dagen med feber och kan inte göra så mycket mer än att önska att jag blir frisk NU, för på onsdag är det tänkt att jag ska till Stockholm och träffa kunder.

Än har inte hoppet lämnat mig.

 
 

3V6A0109

 
 

Så jag sover, svarar lite slirigt på mail (som om jag vore salongsberusad ungefär men det är bara febern), försöker se på Elementary, läser Warsan Shire och dricker mineralvatten med sugrör. Fem stycken aktiviteter som nog är mer lämpade när man är frisk och har större behållning av dom, men nåt måste jag väl sysselsätta mig med de timmar jag är vaken så det får bli så. Och det finns inga dåliga dagar för jäkligt bra poesi om ni frågar mig, så här slukas det Warsan Shire och Rupi Kaur och Sierra DeMulder när jag för en gångs skull faktiskt ligger ner och har ro, och trots att jag är golvad väcker dom skrivarlusten i mig och det vill inte säga lite.

Noah-baciller, poesi, mineralvatten, feber och salongsberusad mail.

Min måndag, det.

 

7 kommentarer till “Att vara lite golvad.

  1. Hur är det egentligen, skriver du på något? Bok eller dikter? Jag har för mig, men jag kan ha fel att du hade ett projekt på gång. Bokprojekt kan man förvisso ha hela livet känns det som. Emellanåt står allt bara så still. Därför är det extra gött om man kan få lite inspiration. Krya på dig!

    1. Phööö, jag har ju Den Där Romanen. Men jag är ju mycket mer bekväm med prosatexter så jag dras alltid tillbaka till det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg