Att vakna upp på Västkusten.

Så kom vi fram igår efter en smidig resa (bara tvärstopp i Göteborg i vanlig ordning) och kunde ta kväll här tillsammans med pappa och hans fru och en himla massa god mat som puttrade på spisen. Buse var själaglad över att komma fram och sprang omkring på berget med andan i halsen när han inte var inne i köket och smakade såser och lyssnade när morfar berättade vad han skulle laga och vad som fanns i påsarna.

Och jag mös mest runt med en varm känsla i magen, som alltid när jag är här.

Hur kan man inte med den här utsikten?

Klippor och hav och hustak så långt ögat kan nå. Man får ro av det, så är det bara.

Och huset speglar utsidan så fint på insidan tycker jag.

Ska vi kika in lite?

Och nu väntar en helt orörd lördag där jag lovat både bergsklättring och krabbfiske,

så Buse komme nog hålla mig sysselsatt ska ni se. Vädret verkar lovande med slöjmoln och sol och att kunna ta några timmar på en varm brygga på jakt efter krabbor är helt fantastiskt om ni frågar mig – jag vet att det egentligen är tänkt att vara kul för barnen, men jag älskar det ännu och har svårt att dölja min förtjusning.

Vi kommer ha lördag här, bland allt det vackra, och vi kommer göra det ordentligt.