Att äntligen ha kommit till skott.

Jamen ser ni?!

Där ligger Tooka och glor, i Noahs NYMÅLADE rum. Jag kom till skott äntligen. Tyvärr har jag bara den här bilden för sen när färgen väl hade torkat hade det blivit mörkt och idag har jag ju två pojkar i händerna, men ni får kanske en hum? Ska fota mer sen, såklart, men är SÅ himla nöjd med hur det blev – en slags ovädersblå som är mjuk utan att bli för klen (nummer 17 från Lauthentique, ni kan se den på andra färgbilden här) och som känns väldigt Noah. Nu vill jag bara få in en heltäckningsmatta också, tror det är världens bästa Petra som fått in mig i de banorna för just nu kan jag bara tänka på hur mjukt och skönt det vore för en liten herre att ha en fluffig heltäckningsmatta att sitta på där inne, gärna en smutsrosa eller mjukbeige. Åhå, det vore nåt!

Det är en sån h i m l a skön känsla att äntligen ha ett färdigt rum även åt Noah; jag har haft lite dåligt samvete över att han har fått bo lite i ett förråd de senaste veckorna när Buses rum gjorts klart; det har ju stått saker kvar där nere som jag inte kunnat flytta upp förrän nu (bland annat den stora kistan med leksaker som ni ser strategiskt placerad mitt på golvet bakom Tooka, det var ungefär så långt jag orkade flytta den för att kunna måla) men nu är allt rensat och flyttat och äntligen är det lite ordning även för honom. Jag hann bara placera ut hans säng och hänga upp lite mobiler igår och byta plats på garderob med mera, men det är ju en bra bit på vägen iallafall.

Så, nu tar jag lördag med stort L här hemma – ett färdigmålat rum, de fyra flickorna, mina pojkar och jag.