En vuxen människas kropp är inte byggd för feber, så är det bara. Idag har jag legat nerbäddad med en balja nyponté och snorat och även om jag KNAPPT touchat 38-strecket så har jag varit alldeles förfärligt ynklig och påpekat att jag har ont både i leder och muskler. Till ganska döva öron dock, men man får ju försöka.
Men imorgon ska jag vara frisk som jag vet inte vad, det är planen, så nu kryper jag ner där bland sällskapet igen och ser till att det blir så. Varit utan feber de sista timmarna så jag har en god chans att det stannar så.
Vi håller tummarna, helt enkelt. Jag har en modemässa att besöka.
Har också för första gången i mitt vuxna liv feber, 38,0 och känner mig mer döende än barnen som har över 39. Lite jobbigt att inte få vara sådär ynkligt sjuk utan behöva passa upp och pyssla om de små.
Mysigt 🙂
Krya på dig.
Ååå ja fy, vi är nog på samma nivå där =) Här hemma snorar vi också ikapp men det ger väll snart med sig hoppas jag. Stor krya-på-dig-kram