Att ha en framtida fotograf.

 

Det här är en av favoritprylarna här hemma;

en låtsaskamera med blixt och med roliga ljud och där den som fotograferas alltid blir en tecknad människa eller ett djur. Noah drar runt på den där överallt och fotar hela familjen och tittar sen förtjust vad vi blev för något. Så vem vet? Kanske har vi en blivande fotograf där i vardagsrummet?

Det är ju för tidigt att säga något om intressen ännu, just nu är det mest Nicke Nyfiken och tåg och strumpor som gäller. Ni vet ju hur det är, sånt där kommer senare. Buse däremot är riktigt, riktigt spännande att följa för han använder liksom BÅDA hjärnhalvorna och jag kan inte för mitt liv begripa hur det går till och åt vilket håll han ska landa. Å ena sidan är han extremt kreativ och pysslig (vi har hela bagaget fyllt av Buse-alster han tagit med hem från förskolan) och intresserad av ord och av att måla, och å andra sidan är han riktigt duktig på att räkna och adderar för fulla muggar och väljer gärna pysselböcker som är mer analytiska. För mig och mannen är det en gåta eftersom vi båda två lever i varsin hjärnhalva och aldrig nånsin kunnat kombinera de båda så bra för egen del.

Jag säger bara som såhär; får han bara en bråkdel av min mormors matematiska snille och min farfars helt otroliga gåva för ord så kommer skolgången vara en axelryckning för den där. Lite framåtanda från mig och lite uthållighet från mannen och vi har närt typ en astronaut vid vår barm.

 

 

Men bebis, ja.

Liten, rund, oberörd, kavat. Hans tvåårstrots kommer gå till världshistorien, herregud, men som jag skrivit innan så bara vet jag att han kommer ha ett enkelt liv den där. Inget BERÖR honom liksom, inget kommer ända in och funderas över – han reagerar och sen släpper han taget och går vidare. Glad. Oberörd. Han är helt enkelt en väldigt, väldigt nöjd liten människa (om man bortser från när han är sjuk eller har trotsattack då) och där Buse sätter guldkant på vår vardag med sina djupa funderingar, sin mjukhet och sina analyser så sätter Noah sin guldkant med sitt soliga, livsnjutande jag.

 

 

Så vi får väl se.

Den här herren fyller 2 år om 2 månader och ska få ett ap-kalas (med ballonger! Ni vet ju Noah-hysterin kring ballonger) och i sommar är han stor nog att gräva med spaden i den lena sanden vid insjön i skogen, rida ponny utanför Ljungby och leka med sin bror vid vattenbanan i trädgården.

Och ja, kanske finns det en blivande fotograf där inne?

Vi får helt enkelt vänta och se.

 

12 kommentarer till “Att ha en framtida fotograf.

  1. Hej ! Så kul med kameran ….den skulle mitt älskade barnbarn gilla, han älskar att bli fotograferad …kan se honom gå runt och fotografera själv…….så nu undrar jag var du hittat den och vilket leksaksmärke den har …..Ha det gott Lena i Färjestaden.

    1. Tror vi köpte den i den lokala leksaksaffären i höstas 🙂 Tyvärr ingen aning om märke, tror inte det står på.

  2. Emma, Inte vet jag men kan det vara att Ni bägge som föräldrar har givit Buse mycket stimulans och intresse för honom och hans personlighet…att han kan utvecklas starkt med sina egenskaper. Men en sak Är jag väldigt säker på, Er Underbara Kärlek i Er familj är helt fantastiskt och speglas i både Leo och Noah ❣️
    Härliga bilder på Noah och JA hans Livsglädje Ger mig så mycket och värmer mitt hjärta i mitt liv ❣️
    Ljusa Kramar från Ninni.

  3. Känner igen mig här hemma. Min lilla är också obrydd och liksom cool. En riktig glädjespridare. Och den stora är mjuk och lugn. Tror dock inte att han använder båda hjärnhalvorna – ännu – men han är ”bara” 4 så det kanske kommer längre fram?
    Oavsett hur de blir är det ett provilegium att få följa på första parkett.

  4. Ja visst är det spännande att följa med i allt de lär sig och vad de intresserar sig av. Här hemma är det väldigt mycket siffror och bokstäver för dotter som är 3,5 och hon älskar att dansa och sjunga. Så här får vi också se vart det landar så småningom. 🙂
    Kram

  5. Det är så härligt att se hur syskon utvecklas och formas till egna ofta helt olika små individer 🙂
    Alltså nu kommer jag med mina dumma fotofrågor igen, haha! Men man får ju lov att passa på att fråga någon som tar mer foton än en själv och har koll på läget 😉 Funderar ju kring det här med backup på foton, hur gör du själv? Har du testat någon molntjänst som du kan rekommendera eller för du över till extern hårddisk?
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg