Att vakna upp småsur (men det är ju trots allt fredag).

 

Idag vaknade jag upp på RIKTIGT dåligt humör.

Ni vet hur det är; vissa dagar vaknar man liksom förbannad (utan någon anledning) och så är det med det. Iallafall jag; det händer då och då och så går man runt där och muttrar och kastar ilskna blickar på morgonen och har liksom ett regnmoln över huvudet – utan någon egentlig anledning alls. Oftast sköljs det av gradvis under förmiddagen för mig, när jag fått vakna till och fått vara ifred en stund och har fått muttra av mig.

Är det bara jag?

Konstigt hur det kan bli sådär.

 

 

Men! Det är ju fredag!

Man kan ju inte gå runt och sura en fredag inte – särskilt inte när man igår fick några bilder på familjens yngsta badmästare (alltså den ungen!) och när det imorgon vankas träff med ett gäng kvinnor. Först kommer Nelly hit till Ystad och sen åker jag och Banditen till Malmö, så det blir mer eller mindre en heldag.

 

 

Och den här blivande Edward Blom fyller ju två år om typ en månad?! Och det måste ju kalasas när man fyller år såklart. Eftersom han egentligen bara har två saker han är riktigt tokig i vid den här åldern (apor/Nicke Nyfiken och ballonger) så känns temat ganska givet – ser jag bara till att fylla ett rum med ballonger och att det finns apor involverat så kommer han ha sitt livs fest det är en sak som är säkert. Så jag har plöjt Ebay och väntar hem dekorationer, och sen blir det ett kalas med storebror och ett gäng vuxna i vanlig ordning. Det där med att bjuda hem kompisar får vänta minst ett år, han bryr sig inte nämnvärt om det nu. Jätteskönt säger jag som så länge det går gärna slipper TVÅ barnkalas per år där jag behöver öppna dörren i lackjumpsuit/fängelsedräkt/apkostym/whatever för lämnande föräldrar.

Och bara på tiden det tog att skriva det här så har jag blivit mindre sur!

Där ser man.

Det blir en fredag av det här också.

 

13 kommentarer till “Att vakna upp småsur (men det är ju trots allt fredag).

  1. Vilken söting han är! Och visst är det väl härligt att blogga, man får liksom avreagera sig lite under tiden man skriver. Hoppas du får en riktigt härlig fredag och att morgondagen blir lyckad. Kan ju inte tänka mig annat heller. Kram Annika

  2. Oj så mycket jag känner igen mig…. Men jag har lite svårt att erkänna att jag är sur på morgonen, jag hävdar att om jag bara fick vara ifred en liten stund och att ingen pratar med mig (alltså inte mitt beteende det är fel på…;) så skulle allt vara lugnt:) Min förre detta man (nej, den separationen berodde inte på mitt morgonhumör, bara) hävdade att jag i alla fall hade ett jämt humör; ständigt förbannad…:))

  3. Han är ju för göllig dendär 😍 (Och på första bilden var han superlik L även om jag oftast inte tycker att de är så lika varandra…) kram och trevlig helg

  4. Nope, du är inte ensam… 😉 Oftast tror jag ddet beror på att man försökt förhandla något under natten i sina drömmar, men vaknar utan att lyckats… Då blir man liksom tokig på att inte ha fått lösa det dära. Ja, så kan jag känna iaf, vet inte om du känner igen det;-)
    Hoppas iaf att det känns bättre nu och att du får en toppenhärlig helg!

  5. Haha, ja det där morgonhumöret… det är inte att leka med! Dessvärre har min äldsta son ärvt det av din mamma så du kan ju föreställa dig mornarna här hemma 🙈
    Kanske skulle det underlätta om man klädde ut sig varje morgon! 😂
    Att skriva har jag upptäckt är lite som balsam för själen! Så skönt 💕
    Ha en fin kväll,
    Anneli

  6. Min systerdotter sa en sån klok sak när hon vaknade upp hemma hos mig efter en övernattning när hon var fem-sex år (hon satte sig käpprätt upp i sängen, nyvaken);

    ”Idag är jag arg. Så jag får göra nåt som gör mig glad!”

    Klockrent! Jag försöker tänka så när jag har mina mindre bra dagar… Barn säger ofta så kloka saker! Det gäller för oss vuxna att lyssna mer på dem för vägledning! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg