Att njuta frukost.

Något med det bästa med semester måste väl ändå vara hotellfrukosten?

Jag längtar varje dag, från ungefär lunch, till nästa dag då vi ska få vandra upp till restaurangen och sätta tänderna i allt det där goda. Det är croissanter och färsk frukt och pannkakor och ägg och bakelser och cava – typ allt man någonsin kan önska sig och lite till. Morgnarna är lite kyligare, kanske sjutton grader, vilket i sig är varmt såklart men kroppen har på något sätt redan vant sig vid den varma lena luften på dagarna och tycker att en tunn tröja kan behövas innan klockan åtta.

Grabbarna hittar vägen!

Där bakom, vid öppningen, går man in för att äta frukost.

Och så finns det bord efter bord med läckerheter, vänlig serveringspersonal som håller Noah i handen och leder honom till bordet samt en strimmig katt som stryker längs borden och gör pojkarna vilda av glädje.

Jag går a l d r i g en frukost i Grekland utan deras tjocka, fluffiga yoghurt.

Den ska självfallet avnjutas med lite för mycket honung, så den blir sådär söt och len att det liksom kittlar i gommen. ALLTSÅ! Finns det något godare? Än snudd på vispad, fluffig yoghurt med gyllengul honung.

Och sen går vi ner till stranden!

Stranden, med sina små solbäddar med tak, och som består av stenar; små finkornigt och större – mjukt rundade. Vi roar oss med att leta upp de vackraste stenarna vi kan hitta och samla dom på en liten bänk för att se påbörja gallringen av vilka som ska få följa med hem. Buse är bäst på att leta stenar, han hittar de allra finaste.

Första gången vi var här tänkte vi att man kanske skulle sakna en sandstrand, men tvärtom. Nu slipper man sand precis överallt och att leta stenar är en förvånansvärt avkopplande sysselsättning för små pojkar.

Och så staplar vi dom i höga kreationer, ser vem som kan stapla flest innan de faller.

Det är, på alla sätt, en sån känsla att vara här.