Det är något extra fridfullt med att vara absolut först på stranden.
Nu är ju detta så tidigt att säsongen knappt startat vilket innebär att vi som mest är en fyra-fem personer på stranden i vilket fall, utöver oss, men de där första 2-3 timmarna på morgonen är det bara vi.
Vi, och solen som går upp.
Vi var lite oroliga för att det skulle vara kallt här, nu när det är så tidigt i maj, men det hade vi inte behövt. Det är inte påträngande eller kvalmigt, inte FÖR varmt, men heller inte så du sitter och småhuttrar i skuggan. Vi har väl runt 25 grader skulle jag tro, kanske 18 i havet?
Känns som en riktigt bra, svensk sommardag ungefär.
Så även om klockan är runt åtta, halv nio när vi tar oss ner till stranden så har solen kommit upp så pass att värmen redan finns där. Det är vindstilla och morgondimmigt och sagolikt vackert, och direkt ska pojkarnas kläder av och små fötter plaska i vattenbrynet.
Så ja, funderar ni på att åka nån gång i slutet av april/början på maj så kan jag berätta att det går utmärkt.
Som att få en vecka högsommar när man behöver den som mest.
Ja hade man inte suget efter semester, värme, sol och salta bad innan så slog det till precis i den stunden man läst ditt inlägg. Bilder så vackra att det sjunger i själen 😊
Inte visste jag att ni hade Birgit Bardot som sällskap på resan 😉
Kram på er i solen