Att ha varit på bloggforum med Mio.

Nu har jag äntligen fått tid att sitta ner och gå igenom bilderna på min torsdag-fredag, när jag var på Bloggforum med Mio och fick två dagar i vänners sällskap och ett kom fram till ett Skövde som strålade av sol. På bilden ser ni Knistad Herrgård och där var vi inhysta natten mellan torsdagen och fredagen.

Hur vackert?

Såhär bodde jag!

Inte för att vi hann hänga så värst mycket på rummet, det var fullt ös hela dagarna som det brukar vara på sånt här, men rummet var ju ljuvligt i vilket fall.

Här sitter nog alla i solen och väntar in taxibilarna som skulle ta oss till dagens första aktivitet. Vi var runt tio bloggare och/eller inredningsstylister som var inbjudna för två dagar av föredrag, besök på olika platser, mingel och workshops.

Nu jobbar ju Mio ännu inte med influencers som ni säkert sett, men vi får hålla tummarna att det kommer nån gång i framtiden.

Sriwanna var med, och lika vacker som alltid.

Första stoppet var Lundbergs Möbler i Tibro där vi fick träffa Stefan (en av bröderna) och äta lunch. Jag tyckte om honom. En sånär lite nertonad, mjuk människa som hade nära till skratt och enormt mycket stolthet över vad han arbetade med. Den går ju aldrig att fejka, den där stoltheten.

Inne i möbelverkstaden fick vi en rundtur och jag fick måla en stol.

Och vi fick följa processen från ett stycke virke med bark till ett färdigt bord.

Sen var det tillbaka till Knistad Herrgård för föredrag!

Först ut var Dan som är VD för Knistad och honom ÄLSKADE jag. Herregud, vilken entreprenör! Totalt avslappnad inställning till sin totala oförmåga att vara annat än en entreprenör, tror det var just det som satte sig mest hos mig – hur ödmjuk han var inför det faktum att han tagit stora risker, gjort pengar, startat nya projekt utan att riktigt veta varför och liksom bara accepterat det faktum att han ÄR en sån person. Först köpte han ju Knistad till exempel, utan att ha en aning om vad man gör med en herrgård eller hur man är en krögare, och nu håller han på att bygga en hel freakin by (Äppelbyn) med hus ritade av Jonas Bohlin. En by, liksom. Varför inte.

Honom måste jag träffa igen, i nåt sammanhang. Jag har m a s s o r att suga åt mig.

Ja, och sen var det dags att springa en trappa upp till Boris!

Också en väldigt behaglig människa som tog oss genom Ullareds historia och lite häpnadsväckande fakta; som hur stort lager det finns, vad en genomsnittlig kund handlar för och hur ofta på en vecka som varuhuset töms.

Galet.

Sen var det upp på rummet, kasta av sig kläderna och på med nya för det var vinprovning som stundade och vi hade 20 minuter på oss. Nog aldrig varit så snabb tror jag. Men jag hade ju den finaste bordsdam man kan tänka sig – min Frida! Hon hann dra på sig en cocktailklänning och allt, extrapoäng för det känner jag.

Och sen var det middag!

Och då anslöt ännu fler; nu kom det folk från Mio för att hålla oss sällskap och ställa frågor om hur såna som vi funkar egentligen och sådär.

Där är VD:n för Mio; Björn Lindblad!

Trevliga människor hela bunten och det blev ett himla sorl i lokalen vilket alltid är ett gott tecken – folk hade något att prata om, och mängden skratt sa att det dessutom var roliga saker.

Maten var superb!

Och kvällsvädret alldeles utmärkt för att springa ut i ”pausen” och ta en dagens outfit åt Frida. Som rekvisita drog hon med sig Martin Wendelbo (Tapet-Martin) och han var inte så svår på att ställa upp. Han var inte så svår över huvud taget skulle jag säga – honom fann jag nästan på en gång och ville inte alls släppa taget om. Rolig, satirisk, lite vass, mycket trevlig, rak och väldigt okomplicerad. En pangperson med andra ord. Så får ni chansen att hänga med Tapet-Martin nånstans så gör det.

Och sen var det godnatt och sova några timmar för att sen gå upp, äta frukost och slussas till Mio (ja, intensiva dagar). Där bjöds vi på smoothie.

Och en genomgång på det mesta; som till exempel hur en framsida på katalogen blir till.

Sen var det dags för workshop! Yay!

Vi delades in i tre olika lag och skulle styla samma soffa på en timme med hjälp av deras gigantiska rekvisitalager. Bygga en hel miljö! Drömmen, liksom. Jag hamnade med Tapet-Martin och Room by Sofie och så här såg det ut när vi startade.

Och såhär blev det!

Ett slaks hipsterhem åt en slaktare, typ. Vansinnigt kul att göra.

Och sen vann jag en säng lite fair and square vilket kändes vansinnigt orättvist på ett sätt eftersom jag redan har världens skönaste säng och inte alls behöver en egentligen, men så kom jag ihåg att jag vet någon som verkligen behöver en och då kändes det lite bättre. Och så åt vi lunch och hann titta på varandras miljöer och sen var det dags att hoppa in i taxin och vinka hejdå och åka till stationen, där tåget efter lite förseningar på grund av spårspring kunde börja ta oss hem igen.

Och det var två dygn med Mio det!

Hoppas ni känner att ni fick följa med på ett hörn.