Att ha haft en möhippa för Nelly – del ett!

Ååååå vilken fantastisk lördag vi hade!

Jag tänkte att vi kunde börja titta på vad vi gjorde? Kommer nog få dela upp det i några delar för att ni inte ska somna, men såhär var det alltså:

Vi hade ett rum på Elite Hotel Savoy inne i Malmö som jag och Banditen startade morgonen med att pynta medan de andra tärnorna var i Lund och kidnappade Nelly. Vi behövde ju nånstans att förvara alla väskor, att byta om på, att sminka oss med mera under dagen så det där med ett hotellrum var en fantastiskt bra idé (och VILKEN tjej som stod i receptionen den dagen! Herrgud vilken servicemänniska – verkligen rätt person på rätt plats, har nog aldrig fått ett så bra bemötande nångång).

Så, vi gick lite bananas.

(Mannen i sängen slapp jag tack och lov bära genom Malmö uppblåst, han kom i kartong).

Planen var att lura Nelly så mycket vi bara kunde. I en månad hade vi allihop droppat små hintar om hur svårt det var att få med folk och hur svårt det var att få folk att vilja göra något och att hon inte skulle skruva upp sina förväntningar allt för högt, men att vi gjorde så gott vi kunde med det vi hade. Ni fattar. Vi var så negativa det bara gick.

Så vi hade bestämt att de skulle komma med Nelly till Savoy:s frukostmatsal där alla deltagare väntade och så skulle vi äta frukost ihop, men hon skulle inte veta att vi hade ett rum åt just henne utan tro att jag hade bott där kvällen innan bara.

Yay!

Nelly kom in, hon fick en liten tiara och så åt vi en alldeles gudomlig frukost och lekte nån liten lek – MEN det var bestämt att en efter en skulle droppa av när frukosten närmade sig sitt slut, alla med olika ursäkter. Nicole skulle på barnkalas, Mathildas morfar fyllde 90, Eleni skulle träna, Mikael skulle fota bröllop – och så vidare. Kvar blev alltså bara Nelly och vi tärnor, hö hö.

Så där satt hon med sin lilla tiara och oss tärnor som bad om ursäkt igen för att vi inte fick ihop fler och trodde att det bara skulle bli vi resten av dagen (om man känner High Maintenance-Nelly förstår man hur fantastiskt kul det är).

Men samtidigt uppe på rummet ….

Där satt alla de avdroppade deltagarna och gömde sig – redo för surprise nummer två för dagen!

Och ja, vi hade Mikael med hela dagen och det måste jag säga är det bästa tips jag kan ge till er som håller på och ska arrangera en hippa; anlita någon som är med och fotar hela eller delar av dagen så att ni som är med inte behöver tänka på att fota och så att ni har något annat kvar än bara mobilbilder att minnas med sen. Den kostnaden var det SÅ värt och alla bilderna blev som att få uppleva det en gång till som Nelly sa sen när hon fick se dom (dessutom en väldigt fin present att ge den blivande bruden).  Mikael är ju dessutom så himla lätt att ha med sig, man märker liksom inte av att han är där.

Men iallafall; uppe på rummet gömde man sig och vi satt i frukostmatsalen och skruvade på oss och sa att ”jaha, ska vi gå upp och lämna av väskan kanske?” till Nelly som fick följa med genom korridorerna för att droppa av sin väska på mitt rum, helt ovetande om att ingen alls hade gått hem och att hon inte alls skulle gå runt i en tiara resten av dagen.

SURPRISE!

Hon blev s å chockad. Underbart.

Så satte vi henne vid datorn där Carl-Otto, som tyvärr inte kunde vara med, hade spelat in en liten video till henne som skulle ge en ledtråd till dagens tema – han läste nämligen Britney Spearslåtar på ungerska!

För visst; temat för dagen var inget mindre än Britney Spears!

Så Britney kom igång i högtalarna, kläder trollades fram, hår flätades och sen var det ett hotellrum fullt med bakgrundsdansare och ett stycke snart-gift Britney! Vi tyckte att det skulle vara synd om hon skulle vara utklädd helt själv, så vi var helt enkelt bakgrundsdansarna så fick hon vara Britney extra allt.

Alltså hennes gapskratt, hennes min och hennes totala överraskning var en sån jäkla lycka för oss allihop.

Och det var alltså starten på Nellys möhippa det, och en underbar grund för allt som skulle komma sen. Tack och lov filmade Micke också så att vi har hela hennes chock i rörligt material att ta fram på regniga dagar, och det finns ingenting så smittande som den där kvinnans skratt – det kan jag lova.

En pangstart på en pangdag, helt enkelt.

Alla bilder utom de tre första har alltså Mikael Roos tagit