Att vara fyra igen.

 

Det här, mina vänner, är Prosten.

En liten whippetherre på 3,5 månad som väl egentligen inte alls var tänkt att hamna i vår familj på ett tag ännu, men som hamnade här ändå. För första gången på nio år så var det faktiskt mannen som letade upp, besökte och bestämde. Jag hade nog inte börjat titta efter hund till på länge än men jag följde med, såklart, hur kan man inte? Och förälskade mig, såklart. Hur kan man inte?

Han är ingen ersättning för Tooka, ingen fyllnad för något hål. Det hålet går inte att fylla, även om man är bedårande och trygg och har krokodiltänder och gör ljud när man sover. Han är inget istället för utan ett för att. Jag hade mitt sätt att ta hand om sorgen, med mina målarhinkar och min mani och mina penslar, och mannen hade sitt. Och Prosten blev en del av familjen för att vi nog är en sån familj som gör sånt, som älskar sällskapet och ljudet av tassar och trängseln i sängen på kvällarna när lampan släcks och alla ska ta sin plats. Även om det den här gången var mannen som höll i spakarna.

Min första lilla herre, alltså. Jag som bara haft tikar har nu denna lilla kille i knäet på kvällarna och slås av hur förbaskat TRYGG han är, så totalt obrydd och självklar. Spöket är i himmelriket, Haggis leker med svepande svans och Tant verkar ha blivit något år yngre och låter honom hänga henne i strupen fastän hon egentligen är för gammal för sånt. Och på något alldeles märkligt vis har han Tooka i sig, det ser vi allihop. När vi först steg in i rummet och jag såg hans mamma som låg på soffan var det nästan att jag stannade i steget; hon hade samma uttryck, samma ögon, samma melankoliska utslätade panna som hållit mitt hjärta i nio och ett halvt år innan det var dags att gå vidare en liten stund. Och Prosten har glimtar av det där han också, ibland hör jag honom prata i ett annat rum; det där gurglande, dova, pratandet som bara Tooka gjort och som nu ljuder igen i våra rum och får mig att skratta till, eller snyfta, det är svårt att säga vilket.

Och Prosten ja, vi tyckte det var ett passande namn på en kille som ska bo ihop med tre damer och inte få äta kakan så att säga (jo, det blir kemisk kastrering på den där med tiden). En whippetherre med krokodiltänder, valpdoft och kärlek i överflöd.

Han är en del av oss nu.

 

38 kommentarer till “Att vara fyra igen.

  1. Vackert inlägg. ❤️

    Kan du inte skriva lite om dukning och styling till kräftskiva? Tips och inspiration mottages tacksamt. ☺️

  2. Åh så söt! 💙På andra bilden påminner han lite om Sid i Ice age ☺️ Vi har också tre tikar men funderar på en herre också 😊

  3. Nej vad härligt, söta lilla Prosten <3 stora lyckoönskningar för nya familje medlemmen! Blir faktiskt lite valpsugen själv också, vi har en 5-åring whippetherre Hemmo som säkert gärna skulle vilja ha en lillebror!

  4. Så mysigt!
    Jag förstår helt vad du menar, Prosten är inte ett substitut han är sin egen individ och har sin plats i familjen. 💕
    Kram

  5. Men hur söt är inte han då??? Älskar whippetar, de är så himla kramiga. Fast att vi har annan ras själva så ligger just whippet mig varmt om hjärtat. 🙂 Och han ser exakt ut som en ”Prosten”. Ljuvlig! <3

  6. Vilken goding! Såklart att han är en egen liten varelse, en ny hund kan aldrig ersätta en annan ❤️ Men de kan ge ny energi och massa kärlek!

  7. Men åhhh… nu får du mig att fälla tårar igen. Blir så rörd av det du skriver. Och skönt att alla är olika och sörjer på olika sätt. Och att ni låter varandra få det utrymmet. Annars hade ju inte Prosten fått en så fin familj och ni hade inte fått denna sötnosen i flocken. Sen att han har söta egenskaper som även Tooka hade är ju bara så underbart. STORT GRATTIS till er alla 8 och till oss som har ännu en sötnos att följa på hans stig i livet. En liten valp som säkert kommer att hitta på massa roliga bus och sprida så mkt kärlek. KRAM och underbar helg till er. ❤️

  8. Som du säger kommer han inte ersätta förlusten av en annan vacker vän. En fin mening som kom till mig när jag valde en ny älskad Golden retreiver är:
    ” A New dog never repleces an old dog it merely expandes the heart”
    Så är det, minnen kommer leva kvar, man jämför kanske, men det är en ny individ som är lika älskad som de andra man haft.
    Lycka till med Prosten (som jag läste som Sixten) ❤️❤️

  9. Åh va kul! Grattis till er! Vilken härlig familj ni är! Älskar att ni nästan har en av varje sort nu haha! Det vore så kul och se er alla ute på promenad <3

    Roligt att det är första hanhunden för dig. Kan du inte skriva ett inlägg om skillnaden mellan tik och hane längre fram när lilla Prosten blivit äldre. Det är så svårt att få fram ärliga uppgifter om det har jag märkt. Men du brukar ju vara bra på det 😉

  10. Livets vägar…när man vänder blicken tillbaka, kan man man se…ana…en mening i det som sker i livet på vår väg…
    All lycka och kärlek tillsammans önskar jag Er hela familj; tvåbenta som fyrbenta ❤️❤️❤️,
    Ljusa Kramar från Ninni.

  11. Aaaaaw!! Sötdöden!
    Det var genom dig jag förälskade mig i vinthundar ❤️. Dina målande beskrivningar av tjejerna fick mig att läsa på mer om olika raser och nu ligger det en 7-månaders whippettjej bakom ryggen varje natt.
    Tack för den inspirationen, jag älskar henne!

  12. Så himla fint! Och Prosten – vilket ljuvligt namn! Med den fina teckningen i ansiktet påminner han lite om en blandning av Sniff och Filifjonkan <3

  13. Ja men det är ju alldeles rätt ser jag nu, när ni bjudit in Prosten! Vilken enastående vacker hane. Och jag fastnade för de fina orden om Toka, nu och tidigare. Hon gick vidare en liten stund……….så är det ju.

  14. Så fint du skriver, det berör och det känns nästan som om man fått träffa lilla Prosten i verkligheten 💕

  15. Grattis till er allihop!
    Sorg är personligt likaså hanteringen av den och det tycker jag du uttrycker så fint och bestämt.
    Härligt att läsa att maken låg bakom utökningen 😻
    Med all värme och kärlek som tycks råda hos er så kommer Prosten helt rätt!

  16. Nä men alltså ❤️ Läste rubriken och såg bilderna, satt med ett stort leende som ett fån. Läste texten och fick en tår i ögat, så himla fint! Vi har alltid ”bara” haft en hund och nu har jag två katter istället, men det verkar så härligt att liksom ha en helt egen flock. Ska bli kul att följa lille Prosten.

  17. Vilket underbart skrivet inlägg! Som hundägare går det rakt in i hjärtat 💖 Och Prosten – älskar beskrivningen av hur han fick sitt namn 😂

  18. Lika ledsen som jag blev när du berättade om Tooka. Lika glad blev jag nu när du berättade om prosten. Ser fram emot att få följa denna söta herre.
    (Köpte inte mannen spöket åt dig?)

  19. Jag vill tro att glädjen över den nya, Prosten, som de tre andra visar är ett tecken på att ” vi” skall ju vara fyra. De känner sig hela igen. Härligt!

  20. Meeen.. Jag har helt missat. Jag beklagar verkligen förlusten, att förlora de där fyrbenta gör verkligen ont.
    Samtidigt grattis till nytillskottet! Han får att göra… 😉 Kram.

Lämna ett svar till Idahhh Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg