Att ha hjärtat vid nacken.

 

Där sitter han, Leo,

alldeles gänglig och nästan stor, med miljoner frågor på tungan och armbanden radade på armen.

Och med ett födelsemärke precis i mitten och strax nedanför nacken. Ett alldeles ensamt seglande märke än så länge, han är inte gammal nog att ge den sällskap med flera – och jag vet att det kommer dyka upp andra med åren som kanske parkerar sig i närheten eller strax intill men trots det; hans födelsedagsmärke precis där i mitten kommer alltid finnas kvar.

Och varje gång jag ser det (i badet, vid köksbordet, framför mig i soffan, sovande på sin madrass med ena armen över huvudet) tänker jag alltid på en och samma sak. Att

tänk, om år från nu, kommer en förälskelseyr tjej eller kille se det det där födelsemärket när han oavsiktlig somnat med ryggen mot, kanske följa det med fingret, älska honom på det där intensiva sättet som bara tilldelas unga och som får födelsemärken som sitter precis i mitten strax nedanför nacken att bli så viktiga att de bränns in i minnet; så att det finns kvar där nånstans i minnesbanken som en solkatt när de blivit gamla; att de nån gång älskade någon med ett födelsemärke precis i mitten strax under nacken – och att det var han. 

Det är lite svindlande;

att jag nu älskar någon så vansinnigt som nån gång kommer gå vidare ut i livet och älskas så vansinnigt av någon annan också.

 

 

22 thoughts on “Att ha hjärtat vid nacken.

  1. Åh herregud. Nu började jag fulböla. Igen. På jobbet. Ditt skrivande alltså, älskart! Du är verkligen begåvad. :-*

  2. Jag kan bara älska din blogg…hur du går från att skriva om kläder och smink till saker som rör vid det där allra innersta hos en. Varje morgon när jag kommer till jobbet så startar jag med kaffe och din blogg…och idag sitter jag med tårar i ögonen och tänker att precis så där kommer det förmodligen att vara med min son också. Jag har tänkt ungefär det du skriver men har aldrig kunnat sätta ord på det på det sättet. Tack! Och tack för att du förgyller min dag!

  3. Åh, blir ”blöt i ögat” av din text. Så fin och så… nära.
    Tonåringen här hemma har precis börjat ta sina första stapplande steg mot det där.. en första förälskelse med och i en fin, fin pojke. Samtidigt som jag är så glad att hon kommer få uppleva första, lite oskyldiga förälskelsen med just honom slår insikten till…det är inte många år kvar till någon annan än jag kommer gosa henne i nacken…

  4. Så vackert beskrivet <3 Min man har ett hjärtformat födelsemärke på handen, precis mellan tummen och pekfingret och en i varje "kärleksgrop" ovanför rumpan. Älskar dessa och och det gjorde säkert hans mor och far också för han har haft dem sedan han var liten <3

  5. Åh så fint skrivet – och det jag äslkar mest är ditt sätt att formulera dig: “kommer en förälskelseyr tjej eller kille”

    Det sättet att prata har vi också hemma – det ska inte vara nåt att fundera över ens! Jag blir tokig när människor frågar våra döttrar och dom har någon pojkvän och om vår ifall det finns nån fin tjej på skolan…

    1. Ja för oss är det naturligt och viktigt att poängtera att man kan tycka om flickor eller pojkar eller både och. Vill vara 110% säker på att mina pojkar aldrig någonsin ska må dåligt eller inte våga berätta sin eventuella läggning om det nu blir så. De ska vara trygga i att allt är okej och allt kommer tas emot på samma sätt ❤️

  6. Lägger till mig själv i skaran av gråtande läsare, så fint! Det är precis sådär som man känner och tänker.. mammakärleken, dem där små egenheterna.

    Jag pratar alltid så med min tjej (5 år) och bonussonen (13) och har alltid gjort, tjej eller kille spelar ingen roll, älska någon och älska mycket ❤️

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *