Att ha en ny passion!

 

Jag har alltid gillat att baka;

men de senaste veckorna har det blivit en passion. Jag skummar nätet efter nya recept, testar olika kombinationer, experimenterar fram de saftigaste lussebullarna och den fluffigaste sockerkakan – oftast tillsammans med någon av barnen. Det har mycket att göra med att handen gör ont; när den bränner (nervsmärtan på mig är mest brännande numera, det känns som att jag har lagt halva handen på en varm platta och inte kan dra bort den) och jag blir tokig av att tänka på det så bakar jag. Med bakmaskin och medhjälpare behöver jag inte göra sånt som gör det värre eller inte går; maskinen knådar, barnen kavlar, vänsterhanden får lära sig att fatta mjölkpaket och dra ut mjöl ur skafferiet.

Och medicinen jag äter gör mig till ett kognitivt flumpaket; jag är snurrig, glömmer ord, snubblar runt (tar extra steg ibland för att hålla balansen, som om någon snurrat mig i en bugg och jag inte är van ni vet) och ser lite salig ut konstant på grund av innan nämnda flum. Men; den har reducerat smärtan bra, jag får numera sova (kanske också på grund av att jag sover som om mannen klubbat mig i säng med ett av sina medicinska lexikon) och liksom lagt som ett täcke över smärtan så att den nu ändrat karaktär och kommer djupare ner, och mina smärtstillande har gått ner en fjärdedel per dag så länge jag bara håller mig lugn och inte gör saker handen inte tycker om.  Så egentligen klagar jag inte. Jag bara förklarar, så ni vet varför det kanske känns som texterna är lite ”distanserade” ibland och varför det mest råkar vara bilder på barn just nu (däremot skulle jag kunna skriva ett helt inlägg och klaga på den ”vården” jag fått – herrejävlar vad arg jag varit – men det ska jag försöka låta bli). Jag är helt enkelt inte i form att bära kameran längre stunder, eller hantera självutlösarpillet. Men jag har beställt en fjärrutlösare som kommer och som jag hoppas ska underlätta att ta bilder så ni kan få lite mer variation.

 

 

Men iallafall.

Lussebullar hittade vi den perfekta kombinationen på, tycker vi! Me dPhiladelphiaost i degen och med sockerlag istället för penslat ägg blev de livets lussebullar och har bakats ungefär 100 gånger. Sockerlag kan för övrigt vara det bästa på allt – skippar numera ägg på kanelbullar också och penslar alla typer av bullar med sockerlag.

(Koka en dl socker med en dl vatten, dra av från plattan, när bullarna kommer ur ugnen penslar du dom direkt).

 

 

Roligast är såklart att få stämpla kakor med allehanda kombinationer.

 

 

Dumlesnitt blev Dumlekakor med en massa L och N och & och gud vet allt på.

 

 

Så vi bakar en himla massa just nu helt enkelt.

I helgen ska jag och Leo ge oss på en tårta som ser helt magnifik ut; banan och chokladmousse och gud vet allt den innehåller, och idag är Noah hemma med mig och är snuvig så han och jag kommer säkert göra muffins eller något som är enkelt för en snart-tre-åring att vara med på och som får tiden att gå lite fortare när man är flummig och/eller snuvig.

Vi bakar på. Gör det du också vetja.

 

 

 

 

 

 

28 kommentarer till “Att ha en ny passion!

  1. Upplever aldrig som att du klagar..never 🙂 Å tycker om att du berättar hur det går med din arm å hand. Det är variation.
    Å dina bilder å precis lika fina som alltid. Å texterna lika så..var inte så hård mot dig själv.
    Tycker om din ödmjukhet och att det aldrig känns som att du provocerar på något sätt.
    Så, berätta du om vården, såna inlägg tror jag du får 100% stöd i för det är något som alla har upplevt och upplever.
    Jag har nog haft väldig tur i vården de flesta ggr. Men inte alltid. Man måste liksom vara frisk för att orka vara sjuk ibland?
    Träffade en neurolog som inte var så empatisk då min migrän ökade hysteriskt och mitt minne sviker rätt duktigt. Haft sånt där hästminne alltid, men det är borta sen några år och kan fråga sambon om och om igen om samma saker. Det oroade mig väldigt och gör fortfarande. Han var sååå överlägsen och berättade självklarheter som jag redan vet med migrän (har ju haft det i många år) å sen frågade han om jag fått problem på jobbet pga av minnet, å det har jag ju inte på det sättet att min chef undrar hur det är eg.. Då viftade han bort det, med ett sjukt överlägset uttryck å typ-jaja nääää men dåååå är det inget..
    Jag tappar ju saker (minnet) hela tiden idag så det är en enorm stress att inte göra det.
    Men men 🙂
    Hoppas du blir helt bra snart å får iaf en skön helg 🙂
    Kram Åsa

    1. Tänker bara att jag inte vill hänga ut en hel vårdinstans bara för att jag själv blivit hanterad av inkompetenta pajasar :S Men blir så jäkla arg när inget sköts som det ska.

      1. De flesta i vården gör ett kanonjobb, trots stress, daglig underbemanning och dålig lön. Så nej, jag tycker inte du ska hänga ut en hel instans.
        / Annika

        1. Nej därför jag inte gör det. Även om personerna det berör knappast tillhör de dåligt betalda utan tvärtom dyra hyrläkare (som har väldigt god lön) etc.

        2. Man kan relatera till just det mötet/mötena, vilket inte innebär att du hänger ut en hel instans. Jag har fått fantastisk vård i princip alltid, men några gånger blivit riktigt kasst bemött.
          Jag hänger ju inte ut alla restauranger för att jag klagar på en, även om det är Melkers osv..
          Sen undrar jag alltid över den där stressen, för den upplever jag nog endast på akutmottagningar, inte vårdcentraler osv. Tvärtom hör jag hur det fikas och skrattas och går i lugnt tempo, vilket jag tycker är underbart att se, men ser sällan stress faktiskt. Sen har jag ju i princip bara några minuter på mig hos en läkare och det är bara hemskt då man nästan inte kommer till skott ibland. Journalen skrivs medans jag är där. Men det är från läkare till läkare. Jag har turen att ha en fantastisk vårdcentral att gå till. Underbara människor 🙂

          1. Som patient ser man nog inte all stress som faktiskt pågår inom vården (vilket ju såklart är bra) men jag kan GARANTERA dig att det inte enbart är på akuten det stressas!! // sjuksköterska

  2. Baka känns helande på något sätt 🙂
    Efter att, under många år, läst dina vackra beskrivningar om hundarna så bestämde jag mig för att en Whippet skulle passa mig. Lagom storlek och en värdighet som tilltalar mig. Längre fram i livet såklart, eftersom jag jobbar heltid och är ensam med en 7-åring varannan vecka.
    Men så hände livet, min far blev riktigt sjuk, och då insåg jag att livet inte väntar. Löste alla praktiska problem, hämtade min whippet-valp i påskas och jag har inte ångrat det en enda dag. Hon är allt jag önskade och lite till (lite minus valptiden).
    Med det vill jag säga tack för all inspiration, fina bilder och ord om vinthundar.
    Verkligen. TACK!

  3. Fy, så jobbig smärta du fått. Vet inte om du har fått reda på orsak/behandling eller är det bara dämpa smärta som gäller just nu? Jobbigt med biverkningar av medicin också men bra att du får sova. I alla fall tror jag på bakning som terapi……passar mig också när jag har haft ”downperioder”.

    1. De är 99% säkra på att det är mina diskbråck i nacken, men vill göra en EMG för att utesluta allt annat. Efter den tar man ställning till ev åtgärder som op eller blockad men tills dess är det bara smärtdämpning.

      1. Emma du har en fantastisk blogg och jag gillar dig gööör mycket! Känner igen mig så mycket av det du berättar; dina biverkningar, alla vardagsproblem (och det kassa bemötandet inom vården). Här ligger jag kl 3 på natten och kan inte sova trots muskelavslappnande och morfin. (Snart kanske min bebis på 4 månader vaknar). Efter att ha blivit runtskickad med olika ”diagnoser” så trodde den sista läkaren att jag har diskbråck i ländryggen. Ska på röntgen nästa vecka och om det är diskbråck så blir det operation och då kanske jag äntligen kan bära min Leonel utan att det känns som att ryggen ska gå av (och alla andra smärtor överallt som jag har haft sedan han var två veckor gammal). Inte den bästa starten på mammalivet, men har fått mycket pepp i dina inlägg 🙂 hihi. Du är bäst bäst bäst

  4. Jag har läst din blogg några år och tycker att du skriver fantastiskt om vardagslivet och allt som ni fyller det med. Din nervsmärta ingår ju i det. För mig är din blogg som att sitta framför brasan med filt, dricka varm choklad och äta bullar – topp alltså – och ibland är det som att dricka en flådig drink i någon modern bar, vilket är ganska långt från just min vardag men underbart att läsa om och få ta del av. Sedan älskar jag de kläderna du visar och om du var lite närmare och jag skulle renovera skulle jag vilja boka dig på något år eller så som head of designer.

  5. Ha inte dåligt samvete för bloggen, den sköter du galant med eller utan handsmärta👍🏻 Ang det där andra så ja vad kan man säga😡😡😡 arg och förbannad men ändå i nån sorts beroendeställning. Urjobbigt.

  6. Jag beundrar dig som ändå orkar skriva och inspirera oss här på bloggen! Jag vet hur det är att ha ont, ramla mellan stolar hos vården och bli felbehandlad.
    När man har konstant ont så kan det vara svårt att ha humöret på topp, man får lov att ha ont och blir förbannad.
    Schysst av dig att vara sansad och inte hänga ut de instanser du besökt, det hade jag haft svårt för att inte göra. Jag talar gärna om vad jag har varit med om, kanske kan någon annan ta till sig mina situationer och förhoppningsvis slippa dem.
    Än en gång, krya på dig! Jag hoppas verkligen att de snart fixar till dig <3

  7. Håller tummarna för att du snart är återställd! Men din blogg är lika tilltalande som alltid, inte distanserad alls. Förstår dock att det är jobbigt för dig också det att du känner dig begränsad. Men för oss som läser så lyfter du vardagen och gör den lite mer glamorös! Ska prova sockerlagsknepet.

  8. Kul att baka men mitt problem är att äta upp det – eller att jag inte bör äta upp det… Får man inte gäster eller har rejält stor familj så kanske man bör baka något som kan frysas in? Nu har ju inte du några problem med vikten som jag har förstått (en del har ju det även om det inte syns), men vad gör ni med en hel tårta till exempel? Alltså jag kan ju lätt äta en halv själv men försöker ju liksom låta bli 😁

  9. Baka är en härlig sysselsättning, när mina barn var små gjorde vi det också mycket. Det blev många bakverk i miniformat som vi festade på i lekstugan. Många av mina barns kompisar förundras än i dag av allt porslin vi hade i lekstugan och att de faktiskt fick leka med det, men inte ett ett endaste kras under alla dessa år och det mesta var loppisfyndat.
    Min yngsta som idag snart är 18 tycker fortfarande att det är roligt att vistas i köket och han kan ringa mig när jag är påväg hem och fråga om han ska fixa middan😀 eller bjuda kompisen på nybakade pannkakor en lovdag som behöver göras lite festligare. Heja dig Emma som lär dina barn att det är roligt att umgås vid spisen🎂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg