Att låta två vara nog.

 

Min skäggiga, nydruckna Haggis! Här är två inte nog, när jag pratar om hundar alltså. Fyra är ganska lagom, eller minst tre iallafall, det är liksom standard med två och uppåt när man har vinthund.

Men jag får ibland frågan om jag vill ha fler barn eller om jag är gravid (mycket frågor om det sen jag startade baka) och svaret på båda de frågorna är nej. Jag är dels för gammal nu, och då menar jag för gammal i kroppen – det var så tydligt med Noah hur sliten kroppen var, men även om jag var typ 21 och hade purfärska kotor och hud som om jag vore vakuumförpackad skulle svaret fortfarande vara nej. För det är inte bara kroppsligt, det är mentalt också. Jag som från början inte skulle ha n å g r a barn tycker det är alldeles tillräckligt för oss med två. Och jag menar inte att trampa någon på tårna när jag skriver så; jag vet att många inte KAN få barn och att man heller inte skulle kunna räkna med en tredje även om vi hade velat, men nu pratar jag under förutsättning att det gick och alltså helt hypotetiskt. Vi är klara. Jag är inte stöpt i den eviga mammaformen, det är inte jag. Och till och med mannen är klar, han som efter Buse var väldigt pepp på ännu en.

Så nej; jag varken är gravid eller önskar att vara det eller planerar att bli det. Vi är klara. Vad jag INTE är klar med är såklart hundar; jag kan inte se mig själv utan hundars sällskap om tio, femton, trettio år. Jag ska absolut inte ha fler än fyra, ni kan vara lugna, men jag kommer aldrig vara utan. Tror jag iallafall, livet och åsikterna hinner såklart ändras. Men jag kommer nog alltid ha en eller två eller tre eller fyra runt benen, långt efter att pojkarna har flyttat ut och jag börjat måla akvareller och har för mycket smycken.

Det är en gåva med barn, det är inget man ”skaffar”, men här är det färdig-givet. Två underbara, älskade pojkar är alldeles lagom och nog.

 

 

15 thoughts on “Att låta två vara nog.

  1. Tänk så underbart att ha möjligheten att få bestämma själv med den man älskar 🙂
    Har själv inga egna barn men dock underbara syskonbarn och gudbarn. Väntar nu med spänning att uppfödarens tik ska bli dräktig och vi ska få njuta av underbar och vacker Lagotto valp! Kan nog redan nu säga att vi kommer inte stanna vid en.. har ju fyra händer som kan hålla Koppel 😉 Men en får vara fint nog från början!
    Tack för en underbar blogg!

  2. Älskade djur 🙂 kan inte heller leva utan dem. Dock fick vi inga barn..har heller aldrig längtat riktigt efter det, men ändå, en nyfikenhet på hur det hade varit finns ju där såklart. Vi har 1 IVF ägg kvar å nån stans väntar jag på den perfekta stunden (som aldrig kommer komma såklart) för det sista försöket. För jag ÄR verkligen för gammal, 45.

    Men till något annat…såg några ljuvliga bullar du gjort på Instagram, såg ut som att det var blåbär och vanilj i dem?
    Om du orkar får du gärna lägga ut recept på dem 🙂
    / Kram Å

  3. Känner igen det där med att folk frågar om man inte ska ha fler barn, och eftersom jag har två flickor så säger de ofta ’men ni måste ju skaffa en pojke också’. Det gör mej lite irriterad faktiskt, för för mej är två underbara flickor precis perfekt!

  4. Tycker det är fräckt att folk ska hålla på sådär! Ska du inte ens få baka liksom?! Jag är äldre än du och får nog ingen familj alls – och det beror tills stor del på att jag blivit sjuk av all stress som folk skapat med sitt enormt massiva och påstridiga tjat. Tänk om man kunde få ha sitt privatliv ifred?!

  5. Ja här är det färdigbakat! I min umgängeskrets är det många som skaffar både en tredje och fjärde men jag har liksom inte plats för fler i själen, då skulle inte jag få plats själv och hur bra mamma blir man då liksom. Nej nu ska jag njuta av mina två flickor och se dem växa upp och bli självständiga kvinnor. Tack för en fantastisk blogg!! 💗

  6. Tack för en ärlig och personlig text om något som jag själv ofta funderat på: hur många barn man vill ha, hinner man få, borde man ha skaffat när man var lite yngre, hur många skulle man orka med etc (det blev två även här), samt att det är jätteintressant att veta hur andra resonerar, om det är frivilligt och planerat eller ej, när de skaffat 0, 1, 2, 3, 4, 5 eller fler barn.

  7. Inga barn men sambo och tre katter 😁 Har aldrig haft längtan nog efter att skaffa barn så jag överlåter det till andra. Det måste kännas bra att du vet att du är färdig.

  8. Har också två barn, numera vuxna och känner mig nöjd😊, däremot när min yngsta flicka (idag 25 år) var 10 år fick jag ett enormt sug efter en baby till… jag pratade med maken om det och han svarade: Vill du väldigt mycket så kan vi prova,men jag skaffar hellre hund! Längtan och suget gick över ochdet blev en hund några år senare, och en hund till😂😂😂Idag är jag glad att det inte blev fler barn, för jag blev mormor tidigt! Jag tror att hormonerna kan spöka lite; det drar i äggstockarna med några års mellanrum 😉

  9. Det där med att folk frågar om barn förstår jag inte. Det är ju liksom inte deras sak egentligen. Det kan vara ytterst känsligt för den som blir tillfrågad. Som du skriver så är barn en gåva och inget annat.
    Frågor om antalet hundar är ju en annan grej. Just nu finns det bara en labrador, men med en 2,5 åring, så känns det faktiskt alldeles lagom. Evil twins stundtals. 😂

  10. Oerhört känsligt ämne. Med min första sambo blev jag gravid, han ville inte ha det, abort. Nästa sambo o nuvarande man fick jag ett planerat barn. När jag oplanerat blev gravid igen (på lite äldre dar) ville han inte ha fler (han har två till sen innan) det blev abort. Två aborter har jag gjort för papporna inte ville ha barnet i min mage. Ett underbart älskat barn fick jag, för sent för flera nu. Det är inte jag själv som bestämt hur många barn det blev, som ni förstår. Jag har ärr och sorg i själen, men så är det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *