Att ha ett knyte att vara kär i.

Jag har sagt det förut och säger det igen;
ingen skulle kunna förbereda mig på hur det egentligen skulle kännas att ha barn.

Ingen.

Inte på tålmodigheten, på saknaden när han sover, på lugnet som ligger som en varm fågel i bröstkorgen så fort jag lyfter upp honom på morgonen och kysser hans nacke och känner på doften hur han är min. Inte på beskyddarinstinkten, på hur trångt hjärtat har blivit sen han kom eller på den där ivriga, sanslösa lusten att få honom att skratta -
den som får mig att leka ponny och blåsa varmluft och kittla fotsulor.

Det går helt enkelt inte att förbereda sig. Allt det där bara finns där en dag.
Som känslan i min öppna handflata
när han lägger sin över.

35 svar till Att ha ett knyte att vara kär i.

  • Lotta 2

    Om bara 4 dagar kommer jag att få uppleva den känslan! Och ena dan tror jag att jag fått in det i skallen men dagen efter så sitter jag där som en fågelholk och hajjar inte ett smack. Men längtar gör jag,,,efter min lille fis!
    Tack för en underbar blogg!!!

  • Agnes Ljunggren 11

    Emma…mina ”knytar” är stora nu, men jag fortfarande har samma känsla för dem… jag bara smälter när jag ser mina ”bebisar”.

  • Linnea 15

    Åh. Blir lite mållös av den här typen av texter. Förhoppningsvis kommer jag att få känna det där någon gång. Lyckliga du och alla andra mammor och pappor!

  • johanna 17

    Det är fantastiskt! Och det är nog det som är meningen, att man måste upptäckta det själv, ingen kan förbereda en på alla känslor som plötsligt finns där!

  • Linda 18

    Ja jag hade aldrig ens kunnat föreställa mig hur man skulle känna det när man blir förälder, liksom hur mycket och på alla sätt man känner med hela kroppen. Det är helt obeskrivligt tycker jag hur man liksom kan känna som man gör. Kan knappt formulera mig i detta inlägg märker jag ;)
    Du sätter verkligen fina ord på detta!

  • Petra 19

    Man fattar så klart innan att man kommer att älska sina barn. Men man fattar inte vidden av det. Och hur lejonhonan i en vaknar till när det händer något som man måste skydda dem mot. Mäktiga känslor!

    kram

  • Emmas Drömliv 20

    Åhh du får mig att längta mig tokig tills det är dags för mig. 11 veckor kvar. Om jag upplever 1 promille av det du beskriver verkar det vara ett himmelrike – tack för att du kryddar min längtan!

    1. Emma Post author23

      Köp inte ett för dyrt! Jag har ett högt och ett lite lägre och inget av dom har kostat mer än 700 spänn tror jag. Finns jättedyra, men jag tycker att de billiga funkar finfint om man inte ska göra jätteavancerade saker.

  • Lisa s i h-viken 24

    Så fantastiskt fint du skriver!!! Så vackert så jag blir tårögd!! Kram Lisa S i H viken

  • Väsklycka 27

    Det var fint skrivet. Håller helt med, det går inte att föreställa sig.
    Kärleken till ett barn. (Det måste ju bli Två mirakel då?*hihi*)

    Ha det fint. Kram Malin

  • A 28

    Visst är det underbart! Vi upplever nästa steg, när snacket kommer och den där lille bebisen helt plötsligt kan säga Jag älskar dig mamma! Det blir med andra ord inte sämre :)

  • Emschen 30

    Att bli mamma är verkligen en förändring. I hjärtat har det, som du skriver, blivit trångt. Det svämmar över ofta av alla möjliga anledningar. Att känna barnens armar runt min hals, att få en snorblöt puss, att somna bredvid dom men det som gör det riktigt trångt i hjärtat är att bara sitta och titta på när dom har innerligt roligt ihop.

    Sen märker jag en förändring i hur jag är min personlighet. Jag ÄR förändrad och jag gillar det!
    Kram

  • ekfan 31

    Åh så mysigt! Fint skrivet. Jag kan verkligen förstå att det inte går att föreställa sig hur det är. Vi ska få bebis i juli och jag är inte så förtjust i bebisar egentligen. Men klart jag kommer få obeskrivliga känslor för min egen bebis! :)

  • Helena Helberg 32

    Ja, det är verkligen så! Barn måste upplevas för att man ska förstå hur mycket de egentligen påverkar en.
    Fint skrivet, du sätter verkligen rätt ord på känslorna! Ha en fin dag!

  • Malin 33

    Väldigt fint skrivet! Hoppingivande när du, som ju initialt inte ens ville ha barn (har för mig att du nämnde det någonstans?), säger så. Orden skingrar ångestmolnen som ofta trycker när man tänker kring det där med att skaffa barn. Rädslan, ansvaret, oron- tänk om jag inte skulle älska mitt barn?? Men det du beskriver är som små solstrålar som punkterar de där åskmolnen. Lite i alla fall. :)

  • Jenny 35

    Åhh det låter helt underbart <3! Längtar tills den dagen det är min tur att få känna allt det där.
    Ha en trevlig helg!

Lämna gärna en kommentar