Jag har sagt det förut och säger det igen;
ingen skulle kunna förbereda mig på hur det egentligen skulle kännas att ha barn.
Ingen.
Inte på tålmodigheten, på saknaden när han sover, på lugnet som ligger som en varm fågel i bröstkorgen så fort jag lyfter upp honom på morgonen och kysser hans nacke och känner på doften hur han är min. Inte på beskyddarinstinkten, på hur trångt hjärtat har blivit sen han kom eller på den där ivriga, sanslösa lusten att få honom att skratta –
den som får mig att leka ponny och blåsa varmluft och kittla fotsulor.
Det går helt enkelt inte att förbereda sig. Allt det där bara finns där en dag.
Som känslan i min öppna handflata
när han lägger sin över.
De känslorna finns där. Fast man är omedveten om det. När man har sitt lilla knyte är det som att öppna Pandorras ask.
Om bara 4 dagar kommer jag att få uppleva den känslan! Och ena dan tror jag att jag fått in det i skallen men dagen efter så sitter jag där som en fågelholk och hajjar inte ett smack. Men längtar gör jag,,,efter min lille fis!
Tack för en underbar blogg!!!
Ja det är verkligen en fantastisk sagolik känsla.
Mysisar!
Mmmm… underbart! Mina tårar rinner bara jag läste dina ord här. Älskar mina små busungar 🙂
Ja verkligen en helt fantastisk känsla. Och du beskriver det så himla bra!
<3
Ja, inte kunde man tro, inte kunde man förstå. Och ändå, så måste man anat. Lite som en föraning av himlen <3
I know<3
Detta var bättre än Ranelid 🙂
Kram
Elisabeth
(Snobben o Dennis)
PS. Jag vill läsa dina böcker/dikter 🙂 DS.
Emma…mina ”knytar” är stora nu, men jag fortfarande har samma känsla för dem… jag bara smälter när jag ser mina ”bebisar”.
Ja, och självklarheten. Att allt det där helt plötsligt är så självklart. Det hade man aldrig anat.
kärlek.
Så fint skrivet!
Åh. Blir lite mållös av den här typen av texter. Förhoppningsvis kommer jag att få känna det där någon gång. Lyckliga du och alla andra mammor och pappor!
Barn berikar livet.
Ha det gott och njut av din son och av mammaledigheten.
Det är fantastiskt! Och det är nog det som är meningen, att man måste upptäckta det själv, ingen kan förbereda en på alla känslor som plötsligt finns där!
Ja jag hade aldrig ens kunnat föreställa mig hur man skulle känna det när man blir förälder, liksom hur mycket och på alla sätt man känner med hela kroppen. Det är helt obeskrivligt tycker jag hur man liksom kan känna som man gör. Kan knappt formulera mig i detta inlägg märker jag 😉
Du sätter verkligen fina ord på detta!
Man fattar så klart innan att man kommer att älska sina barn. Men man fattar inte vidden av det. Och hur lejonhonan i en vaknar till när det händer något som man måste skydda dem mot. Mäktiga känslor!
kram
Åhh du får mig att längta mig tokig tills det är dags för mig. 11 veckor kvar. Om jag upplever 1 promille av det du beskriver verkar det vara ett himmelrike – tack för att du kryddar min längtan!
Visst är det ljuvligt… kärleken är oändlig =) Kram på dig.
Visst är det underbart! 🙂
Hördu, förresten. Du som fotar så mycket självporträtt. Har du något tips på stativ? Eller tips på vad man inte ska ha… Eller någon annan här som vet? 🙂
Köp inte ett för dyrt! Jag har ett högt och ett lite lägre och inget av dom har kostat mer än 700 spänn tror jag. Finns jättedyra, men jag tycker att de billiga funkar finfint om man inte ska göra jätteavancerade saker.
Så fantastiskt fint du skriver!!! Så vackert så jag blir tårögd!! Kram Lisa S i H viken
Så fint skrivet Emma, du är en underbar Mamma.
Finns inget bättre, en kärlek som aldrig tar slut kram/Diana
Det var fint skrivet. Håller helt med, det går inte att föreställa sig.
Kärleken till ett barn. (Det måste ju bli Två mirakel då?*hihi*)
Ha det fint. Kram Malin
Visst är det underbart! Vi upplever nästa steg, när snacket kommer och den där lille bebisen helt plötsligt kan säga Jag älskar dig mamma! Det blir med andra ord inte sämre 🙂
Så söt. Visst är det härligt att älska sina barn. Underbar känsla
Kram Eva
Att bli mamma är verkligen en förändring. I hjärtat har det, som du skriver, blivit trångt. Det svämmar över ofta av alla möjliga anledningar. Att känna barnens armar runt min hals, att få en snorblöt puss, att somna bredvid dom men det som gör det riktigt trångt i hjärtat är att bara sitta och titta på när dom har innerligt roligt ihop.
Sen märker jag en förändring i hur jag är min personlighet. Jag ÄR förändrad och jag gillar det!
Kram
Åh så mysigt! Fint skrivet. Jag kan verkligen förstå att det inte går att föreställa sig hur det är. Vi ska få bebis i juli och jag är inte så förtjust i bebisar egentligen. Men klart jag kommer få obeskrivliga känslor för min egen bebis! 🙂
Ja, det är verkligen så! Barn måste upplevas för att man ska förstå hur mycket de egentligen påverkar en.
Fint skrivet, du sätter verkligen rätt ord på känslorna! Ha en fin dag!
Väldigt fint skrivet! Hoppingivande när du, som ju initialt inte ens ville ha barn (har för mig att du nämnde det någonstans?), säger så. Orden skingrar ångestmolnen som ofta trycker när man tänker kring det där med att skaffa barn. Rädslan, ansvaret, oron- tänk om jag inte skulle älska mitt barn?? Men det du beskriver är som små solstrålar som punkterar de där åskmolnen. Lite i alla fall. 🙂
<3
Åhh det låter helt underbart <3! Längtar tills den dagen det är min tur att få känna allt det där.
Ha en trevlig helg!