Att kunna själv.

Jag har sagt det innan; hur fort kan en tid gå? Såhär fort har den inte gått sen den där sommaren 2001 när jag och Petra satt på Hamnpaviljongen varenda kväll med solsvidande axlar och drack för mycket cider och skrattade så mycket att vi var tvungna att vila pannorna mot bordet tills de fick mönster av ribborna. Den sommaren gick på ett ögonblick, på en blinkning. De senaste sex månaderna likaså.

Nyss var han en torr och arg liten bebis på neo, nu är han rosig och världens nöjdaste och äter gröt med sked (även om han inte träffar rätt så ofta) och dricker ur pipkopp med båda händerna.

Så snabbt kan en tid gå. Sex månader!
Bara en blinkning med ena ögat.

36 kommentarer till “Att kunna själv.

  1. Fina unge 🙂 Här skulle vi nästan behöva ha täckpapper på väggar och plasta in möblerna när vår Leon ska äta… alltså vad mycket roligare saker man skulle kunna göra istället(läsa bloggar 😉 för att städa efter deras matkrig 4 gånger per dag.. Tur att dom är så attans söta 🙂

    Kram Tess

  2. Jamenvisst! Jag konstaterade för nån vecka sen att tio år plötsligt rasat förbi medan jag blinkade. Fattar inte att min första lilla bebis redan har fyllt tio!

    Själv ser jag ju inte en dag äldre ut! ;-D haha!

  3. Ja det går i ett huj sen man fick barn. Det verkar som om det bara går fortare och fortare dessutom. Andra graviditeten har gått hiskeligt fort – det känns inte alls länge sen vi tittade på det där blå strecket och nu är det bara en månad kvar! Härligt ändå. För det tyder väl på hur otroligt roligt man har det och trivs med sin sitation.
    Kram.

  4. Charmig tid. Om man har en matglad bebis. Om man inte har en matglad bebis kan det vara lätt ångestframkallande. Jag har haft alla sorter. Sådana som resolut kastat ned mattallriken så det har skvätt precis överallt. Sådana som lite fint och blygsamt fööööööst ned mattallriken medan de har tittat stint på kattfan för att lägga skulden på den. Sådana som har träffat munnen med sådan precision att man häpnat och sådana som inte har ätit alls. Bara snörpt på munnen demonstrativt. Härliga ungar.
    Kram

  5. oj, är det sex månader sedan jag drog runt dig i Bokskogen..Dagen innan lilla sötaste kom ut till världen…My oh my…. Den tiden, den går fort när man har roligt vet du:)) puss:)

  6. Igår för 1 år sedan fick jag reda på att jag var gravid och idag är pojken 3 ½ månad gammal, håller huvudet själv och skrattar åt sin fåniga morsa.
    Snart får vi börja med små smakportioner.
    Ja, tiden går ALLDELES för fort!

  7. Vilken goding! Älskar charmarlocken i pannan 🙂

    Ja jisses vad tiden går. Kan inte fatta att vår lillprins är 6 år, lilla prinsessan 11 och att vi har en tjej (jag som är såååååå ung) som ska börja på gymnasiet till hösten. Herre Gud hur gick det till????

  8. Naaaaaw så sött. <3
    Jag saknar verkligen den tiden. Det känns som om det inte var så längesen, fast Loppan fyller 6 år i år! 😀
    Alla åldrar har sin charm, fast jag vill inte att tiden ska gå riktigt så fort som den gör 😉

  9. Sannerligen fort! ”snart tar han väl studenten”… Kan du inte visa en bild per månad, eller det kanske är för ”nära”/privat, men vore kul att se!

    Hälsa grötälskarn!

  10. Jag är så nyfiken på hur det går med den där logotype-tävlingen? Har du någon update?
    🙂

  11. älskar hans lock i pannan…misstänker att den inte kommer vara lika charmig om 14år om den håller i sig=)

  12. Men Å så härlig han är!

    Jag veeet, det är helt galet hur fort tiden går sedan man fick barn… Vår skrutta blir tio måndader i morgon och nu händer det på riktigt nya saker VARJE dag. Och jag blir mer och mer ”min-lilla-bebis-har-blivit-så-stoooor”-sentimental VARJE dag. 🙂

    Har alltid tänkt att två barn nog är alldeles lagom men jag kommer bergis bli en sån där ”Familjen Annorlunda”-morsa med 10 barn bara för att man inte vill att bebiseran nånsin ska va över… 😉

    Stort tack för fantastiskt fin blogg!

    Mvh /Ida

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg